Adjö 2013 – hej 2014!


Sista (och sämsta) passet för i år avklarat check! Har inte tränat på TVÅ VECKOR! Främst på grund av att jag jobbat som en idiot, men även på grund av maginfluensa och en snabb förkylning på det.

Var taggad till tänderna när jag kom in på gymmet idag, men ganska snabbt insåg jag att det här skulle bli ett av mina sämsta pass på en väldigt lång tid. Orkade ingenting, så det blev till att köra ett pass med lättare vikter och fler repetitioner. Det var i alla fall skönt att äntligen få röra på sig och använda kroppen igen.

Efter träningen gjorde jag en smarrig frukost som bestod av ostplättar och en massa pålägg däremellan. En jordgubbe fick runda av denna högst delikata frulle. Jag tror inte ni förstår hur skönt det är att kunna äta helt ”oplanerat” igen! Slippa tänka på hur mycket E% allting innehåller och om man fått i sig tillräckligt med fett…

Kvällen kommer bjuda på en massa god mat och dryck! Till förrätt blir det rårakor (jeeps, jag kommer äta i alla fall en) med kalix löjrom, crème fraîche och rödlök.
Huvudrätt blir det KRAV-märkt ryggbiff med baconlindad sparris och vispat smör (hasselbackspotatis för den som vill)
Till dessert blir det 4 olika ostar med hembakta frökex och en fikon/nöt-kaka och några bär.
Läääääääängtar!

Gott nytt år på er och hoppas ni får en kul kväll!

Vägra kasta mat!

Tjena hej världens bästa blogg läsare! Trötta på julmaten? Amen släng den inte! Se till att ta hand om resterna på bästa möjliga sätt. Jag förstår att det känns motigt att trycka ännu mer julskinka och korv. Och vad ska man göra av den där Edamer osten, som egentligen inte smakar något vidare alls? Svaret är LCHF ostpizza! Ideén till att avvända ost som pizzabotten kommer från en tjej jag följer på instagram @annaslchf.

Till mig och Fantastic rev jag ner 300 g ost. Hälften av denna använde jag till botten. La osten direkt i min älskade keramiska form. Sen la jag på skinka, korv, lök, paprika och oliver. Toppade med resten av osten och kryddade med svartpeppar och oregano. Gräddade i ca 20 minuter i 250 graders ugn. Ut kom den knaprigaste LCHF pizza jag någonsin satt mina tänder i.  Till detta gjorde jag en vanlig pizzasallad, men bytte ut vitkålen mot den röda varianten. Smakade precis lika bra som vanligt.

Känns bra att ta tillvara på maten julmaten. Finns inget värre än att kasta mat. Vad gör ni med resterna som ligger och trycker i kylen?

Experiment optimal ketos – kosten

Jag är glad att det är över, men som vanligt när det gäller mina projekt och experiment är det inget jag skulle vilja vara utan. Har lärt mig otroligt mycket om mig själv och min kropp tack vare dessa. Det här projektet har nog varit det mest intressanta. Främst för att ketosen jagas av så många och verkar vara det stadie man strävar efter att vara i.  Ketos är synonymt med lycka, viktnedgång, muskelbyggande och mental skärpa. Känslan säger att man  är garanterad dessa, bara man hamnar i den optimala zonen. Är det så? Well, mina två månader med dagliga ketonmätningar visar på helt andra resultat. Det finns mycket att säga om projektet och för att det inte ska bli för långt och trist kommer jag dela upp mina tankar och reflektioner på flera inlägg. Resultaten grundar sig på mina egna erfarenheter och kommer skilja sig markant från någon som nyligen börjat med en ketogen kost.
Först en snabb bakgrundsbild av mig och min kost. Jag har ätit LCHF sedan 2006. De två senaste åren utan ”utsvävningar”, dvs jag äter aldrig socker, mjöl etc. Jag har inte haft för avsikt att levastrikt,  men skulle tippa på att jag i normala fall får i mig mellan 20-30 g kolhydrater per dag och ca 100 g protein. En ganska strikt version kan jag tycka. Jag har tidigare trott att det bara är till att hålla nere kolhydraterna, så hamnar man i ketos.
DET ÄR INTE SANT! I alla fall inte om man ätit ”strikt” LCHF en längre tid. Vet inte om ni minns, men för ett par månader sedan pågick det en diskussion på FB om ketos:

Om man ätit en striktare form av LCHF under många år räcker det inte med att hålla kolhydraternanere.  Man måste även se över proteinintaget och se till att öka fettet. REJÄLT. Detta kan hjälpa för ett tag. Sedan får man öka träningsdosen för att hamna i ketos, sista utvägen är att svälta/fasta för att lyckas hamna där. 

Med facit i hand är ovanstående exakt vad jag själv upplevt! Frågan jag ställde då känns fortfarande aktuell – om kroppen ständigt anpassar sig och hittar vägar för att ta oss ur ketosen – är detta stadie då något man ska eftersträva att befinna sig i? För att överhuvudtaget hamna i zonen har jag behövt
skära ner mitt proteinintag rejält, samtidigt som jag hållit kolhydraterna nere, runt 10 g. Jag har fått öka fettintaget, även detta rejält -och har satt i mig långt mycket mer av denna vara än vad jag normalt brukar. Upp emot en 180 gram per dag. Främst i form av smör, kokosfett, MCT och rapsolja.
Grädde och crème fraîche innehåller ju kolhydrater och i ost finns det för mycket protein….

Det tog ett par veckor innan jag ens hamnade i en mätbar ketos. Hoppade upp och ner mellan 0,2-0,8 mmol/l. Det var först när jag skar ner på proteinet och ökade fettet som jag kom i märkbar ketos. Det läskiga är, även då jag skurit ner på proteinet och ökat fettet ligger jag ändå bara
och tickar i den nedre delen av zonen, runt 1,5 (mellan 1,5-3,0 mmol är optimalt). Varför kommer man inte upp i högre värden, trots den ändrade kosten? (En tallriksmodellare går in i ketos vid 80 g kolhydrater). Är det ännu mindre protein och kolhydrater som gäller? Ännu mer fett? Mindre mat överlag? Well, jag vet svaret på den frågan, men spar den till nästa inlägg. Vad tycker ni so far? Väcker det några tankar? Dela gärna med er iså fall. Är grymt nyfiken på era åsikter!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...