Sämre insulinkänslighet med strikt LCHF?

september 20, 2015 i LCHF

Insulin

Provocerande rubrik va 😉 Först tänkte jag att jag skulle ta det lite lugnt med mina inlägg om eventuella hälsonackdelar med strikt LCFH, men sedan lyssnade jag på en pod om insulinkänslighet och hur denna blev bättre genom att äta lågkolhydratkost och kände att jag ville dela med mig av mina egna erfarenheter kring detta.

Det stämmer att insulinkänsligheten blir bättre med LCHF,  i varje fall om man går ifrån en kosthållning som inneburit stora mängder kolhydrater samt kolhydrater av dålig kvalitet. Är man dessutom redan överviktig, samt inte rör på sig, har ett stillasittande jobb och/eller någon form av metabol sjukdom har man mycket att vinna genom att minska på kolhydraterna. Det kommer att ge en bättre insulinkänslighet. I alla fall på kort sikt.

Men vad händer med insulinkänsligheten på lång sikt om man äter väldigt lite kolhydrater? Jag har tidigare skrivit ett inlägg om falsk insulinresistens (sämre insulinkänslighet) vilket är min erfarenhet av en kost baserad på få kolhydrater. Genom att inte äta några mängder kolhydrater, över en lång tidsperiod, kommer insulinkänsligheten att bli sämre. 

Om jag inte skulle haft en blodsockermätare skulle jag aldrig blivit varse om detta, vilket många säkert inte är. När jag så smått började återinföra små mängder kolhydrater till mina måltider gick mitt blodsocker helt bananas. Vi pratar en halv banan vid en måltid, en halv dl kokt ris till en annan, en rejäl portion rotfrukter (vilket gav minst BS-höjning) till en tredje måltid – alla med samma resultat, dvs ett blodsocker som stack iväg rejält, hoppade upp och ner med påföljder som hjärtklappning och ibland även illamående. Det hände även att jag vaknade med ett morgon BS som låg mellan 6,5-6,7 mmol/l vilka räknas som pre-diabetes. Om jag inte skulle haft tillgång till en BS-mätare hade jag aldrig blivit varse om hur mitt BS och mina insulinnivåer påverkades av det ökade kolhydratintaget. Men visst tyder det på en försämrad eller dålig insulinkänslighet?!

Om jag inte skulle fortsatt mäta mitt BS hade jag antagligen aldrig förstått att kroppen blir bättre på att hantera stärkelse och glukos,  om man intar det mer frekvent vill säga. Självklart kommer blodsocker och insulin att påverkas av både typ och mängd på de kolhydratkällor jag väljer att äta. Som jag tidigare sagt är det skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Det verkar ju till och med vara så att vi behöver tillföra en viss mängd och vissa sorter för att upprätthålla en god (tarm)hälsa. Idag kan jag äta både rotfrukter, potatis, sötpotatis, ris och bovete som en del av en måltid – med ett helt ”opåverkat” BS, det vill säga ett BS som ligger inom referensramen för det normala efter måltid.  Jag vill likställa det här med bättre insulinkänslighet, håller ni med?

Häromdagen lyssnade jag på en pod där med Abel James och Jimmy Moore (största strikta LCHF anhängaren i USA) där den sistnämnda fick frågan om han någonsin gjorde carb refeeds, vilket förresten idag verkar vara högst normalt bland paleo/lowcarb anhängare. Anyways, svaret blev att han inte kunde. Att hans blodsocker gick i taket av kolhydrater.  Säkert är det så.  Han har ätit en strikt form av LCHF under många många år. Jag tycker det skulle vara väldigt intressant att se hur hans BS skulle te sig över tid -med ett ökat intag av kolhydrater i form av rotfrukter och ris. Jag vill ju tro att det på sikt skulle leda till bättre insulinkänslighet. Vad tror ni?

Bara för att en sak fungerar jättebra för ett tag behöver inte detta betyda att det kommer ha samma effekt och fungera lika bra för all framtid. Kroppen vänjer sig, den är väldigt anpassningsbar.

Har ett kommande inlägg med samma upplägg, fast då ska vi prata leptin och leptinkänslighet. Bättre eller sämre över tid med strikt LCHF?!

 

 

Högre kortisol och högre blodsocker med strikt LCHF?

september 8, 2015 i LCHF

No carbs?

Vet inte om ni känner till Alan Christiansen som skrivit The Adrenal Reset diet. Vet att jag har nämnt honom tidigare här i bloggen. I boken kan man läsa om hur blodsocker och kortisol påverkas negativt av för få kolhydrater (under 50 g/dag), tvärtemot vad man är van vid att höra.  Genom att använda en glukosmätare som läser av blodsocker över dygnets alla timmar har han sett att de som äter färre än 50 g kolhydrater/dag har ett högre blodsocker än de som äter lite mer.

Förklaringen lyder att om man äter väldigt få kolhydrater så ökar kortisolet. En av kortisolets uppgifter är att balansera ditt blodsocker. Går det för lång tid mellan måltiderna, eller om man fastar – samt äter för få kolhydrater så sjunker blodsockret medan kortisolet ökar. Ett förhöjt kortisol gör det svårare att gå ner i vikt då kroppen är under stress och är beredd på ”flykt”. Han menar på att genom att äta en måltid med något mer kolhydrater skulle ge både ett lägre blodsocker samt mindre kortisolutsöndrning.

Jag tycker att det här är väldigt intressant. I Sverige är normen 20 g/dag, något jag själv anammade under många, många år. Det finns ju många som nollar kolhydraterna, eller försöker äta så få som möjligt – och inte lyckas gå ner i vikt. Kanske att ovanstående har ett finger med i spelet. Kanske att man borde lägga till mer kolhydrater istället för att dra ifrån?! Jag har inte så mycket att komma med, men det har fungerat mycket bra på mig själv :)

Enligt författaren spelar det även roll när på dygnet man väljer att äta majoriteten av sina kolhydrater, samt vilket typ av kolhydrater man väljer. För precis som det är skillnad på fett och fett är det skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Det går alltså inte lika bra med geléhallon 😉

 

Från carbnite till carb backloading

augusti 25, 2015 i Carb nite

Carbs

Det var längesedan jag något om carbnite:s. Jag har i varje fall återupptagit dessa efter ett långt uppehåll där fokus legat på stresshantering, sömn, ändrade tankesätt och att helt enkelt må bra på alla plan. Ju äldre jag blir, desto större roll spelar ovanstående in vad gäller mående, fysik och prestation. Kroppen förändras och hormoner förändras. 

Anyways, jag har under fem veckors tid kört på carbnite upplägget. Ni som inte vet vad det handlar om kan läsa om det här och här. Jag gillar konceptet, men det långtifrån klockrent eftersom man ”tvingas” äta stora mängder kh under relativt kort tid. Det blir ofta även kh-källor som är mindre bra eller dåliga, då det är svårt att komma upp i några mängder kh om man väljer bra källor. Hur mycket kh man ska äta under en carbnite är individuellt. Baserat på min träningsvolym, intensitet och fettprocent hamnar jag runt 200-250 gram på en kväll. Ätfönstret är öppet ca 6 timmar och mängden kh ska alltså intas under dessa få timmar. För att komma upp i den mängden kolhydrater behöver man exempelvis äta:

120 g okokt pasta gjort på rismjöl
5 riskakor
1 stor banan
80 g opoppade popcornkärnor

eller

150 g 0kokt jasminris och
150 g banan
2 riskakor
50 g granola
1 dajm

Sen tillkommer såklart protein samt fett. Det blir på tok för mycket mat under alldeles för kort tid. Känns osunt på alla sätt och vis, men spegelbilden och måttbandet säger annorlunda. Har på dessa fem veckor minskat totalt 17,3 cm, 4 kg och 2,6% fett, så rent estetiskt funkar konceptet. Men det handlar ju om mer än så, därför ska jag ge mig på carb backloading istället. Vill fortsätta äta kolhydrater, men i rimligare mängder och av bättre källor. Det verkar som att det krävs lite mer experimenterande med carb backloading. Framför allt om man är av det kvinnliga könet. Fast det ska ju inte var några problem. Är van vid det här laget :) 

Finns det några tjejer där ute som testat carb backloading?

 

Werlabs.se

juni 29, 2015 i Hälsa

Werlab

Har länge velat göra ett större hormontest, tyvärr är det både dyrt och tar lång tid då de flesta tester skickas och analyseras i USA. Idag hittade jag den här sidan werlabs.se som har  lab på en massa ställen, bland annat i Malmö!

Man kan testa:
progesteron+östrogen
sköldkörtel (stort test)
testosteron
binjurar
kortisol

Det sistnämnda verkar tyvärr inte vara någon hit då det baseras på ett blodprov och man då inte får svar på hur kortisolet ändras över dygnet. Men övriga är jag grymt sugen på att testa. Man kan ju misstänka och ana hur de ligger till, men man vet ju inte förrän man testar.

Ska in och läsa lite mer på sidan nu, sen får vi se vad som hamnar i varukorgen 😀

Carbs at night

juni 11, 2015 i Hälsa

Carbs at night

Gissa vem som har sovit två nätter i rad utan utan att vakna upp och ligga sömnlös? Me, me me!!! Än ska jag inte ropa hej,  vill inte jinxa det men guuuud vad det är skönt att få sova och vakna utvilad!

Ni kommer kanske ihåg att jag gav upp kaffet förra veckan? Har varit utan kaffe i dagarna elva nu. Bytte ut det mot en kopp benbuljong  som fick agera substitut men som nu känns som en gammal vana. Jag behöver inte mitt morgonkaffe. Jag är inte berornde. Däremot är det väldigt gott :) Nu tror jag inte att det är kaffet som är boven i dramat vad gäller min dåliga sömn. Oavsett fortsätter jag mitt uppehåll. Det skadar ju liksom inte. En stress mindre för kroppen att ta hand om.

De tre senaste veckorna har jag även börjat införa mer kolhydrater i maten. Frukost och lunch äter jag som vanligt, dvs kött eller fisk med grönsaker och någon fettkälla. Till  middagen lägger jag till kolhydrater i form av antingen potatis, sötpotatis, ris och bovete. Förutom det faktum att det är sjukt gott med både potatis och ris så kan jag inte säga att jag känt av någon större förändring på sömn och mående förrän nu! (Träningen däremot har mått bra av mer kh hela tiden). Det tar kanske lite tid för kroppen att ställa om sig, precis som den gör när man anpassar den till fettdrift. Denna veckan har jag lagt till ytterligare ett mål som endast består av kolhydrater och detta ganska snart inpå sänggående. Det kan vara en banan, några kokta kalla potatisar, överblivet ris från middagen eller några riskakor. Igår slank även två bitar med mörk choklad ner. Räknar inte kh men tippar på att jag hamnar runt 70-100 g per dag.

Är det dessa magiska kolhydrater som får mig att sova? Hur som tänker jag inte sluta. Det känns som att de uppfyller en funktion och att kroppen behöver dom. Jag börjar känna mig gladare till sinnet vilket även det kan bero på kolhydraterna (som ökar vårt må bra hormon serotonin). Det gör såklar att jag mår bättre och känner mig lugnare, tänker mer positivt och på så sätt minskar stressen, vilket leder till bättre sömn då kortisol och binjurar får vila.

Jag fortsätter laborera. I´ll keep you posted.

 

 

 

Om man kan äta för mycket kolhydrater borde man väl även kunna äta för lite?

maj 26, 2015 i Hälsa

Charlie´s angels of hormones

Kan man äta för lite kolhydrater? Att man kan äta för många är vida känt, men hur är det egentligen med det motsatta? Vi vet att en kost baserad på få kolhydrater är gynnsamt för personer som är metabolt sjuka, har alzheimers, parkinsons, epelepsi med flera – men vad gäller egentligen för oss ”friska”? Behöver vi äta på samma sätt som de sjuka? Är det optimalt eller kan det kanske till och med vara skadligt i längden? Och om så är fallet, varför hör man aldrig något om detta från våra svenska lowcarb (LC) hälsogurus? Vet man inte bättre, eller är det för att de inte jobbar med friska människor? För handen på hjärtat, ju mindre kolhydrater desto bättre – oavsett om du är sjuk, fullt frisk eller tränar. Man gör inte heller skillnad på kön vilket någonstans inte heller känns rimligt.

Jag har själv suttit fast (och gör delvis fortfarande) i 20- 30 grams träsket sedan jag började med LCHF. Det är först under det sista halvåret som jag så smått börjat laborera med mer kolhydrater, men fortfarande kört very low carb största delen av tiden.  Det är tack vare detta experimenterande som jag också blivit varse alla (former?) lowcarb hälsogurus i det stora landet over there som Chris Kresser, Paul Jaminet, Sara Gottfried, Mark Sisson, Dave Asprey, Robb Wolf, Abel James (John Kiefer) och fått en helt annan syn på kolhydraternas vara eller icke vara.

Jag tror absolut att en kost med få kolhydrater är gynnsamt under en period. Men för alltid and forever ever? Jag är skeptisk. Här kommer några av anledningarna.

  • Insulin behövs för att sköldkörteln ska fungera optimalt. Vad händer med den om man kör LC under lång tid?
  • Om sköldkörteln påverkas kommer även kortisolet att påverkas. Ökar kortisolet minskar progestoronet vilket i sin tur leder till östrogendominans (vilket de flesta kvinnor redan är). Läs på om östrogendominans 😉
  • Att inte äta kolhydrater ökar kortisolet då detta krävs för att omvandla protein till glukos, vilket sker om man äter få kolhydrater. Man utsätter alltså kroppen för mer stress genom att tillföra för lite kolhydrater. Mer stress är relaterat till sämre sömn, bukfetma och viktuppgång (typs där jag själv befinner mig just nu)
  • Tarmhälsan…Våra bakterier i tarmen live and thrive of stärkelse och fiber. Hur mycket får vi i oss av detta vid en LC kosthålllning? Tänk detta under flera flera år. Tarmhälsan är A och O för en god hälsa…
  • Må bra hormonet serotonin (som kommer från aminosyran tryptofan) behöver glukos för att passera blod-hjärnbarriären. Tryptofanet tävlar dessutom  med andra ”stora” aminosyror – vilka lättare tar sig genom barriären. Att äta mer protein hjälper inte tryptofanet, däremot hjälper det att tillföra mer kolhydrater då detta ökar insulinet och de aminosyror som ”stör” tryptofanet åker in i musklerna vilket gör det lättare för tryptofanet att korsa blod-hjärnbarriären. Trött, orkeslös, food cravings eller milt deprimerad? Kanske mer kolhydrater är lösningen?
  • Enligt Jaminet kräver även mucin kolhydrater och brist kan leda till torra slemhinnor, torra ögon och muntorrhet (vilket det sista jag själv upplevt)

Hormoner påverkar varandra. De har en dominoeffekt på varandra. Jag är helt övertygad om att vi kvinnor är mer känsliga för obalanser och svängningar i dessa. Jag kan bara se till mig själv och vart jag är nu. Jag har inte tidigare insett i vilken mån vi behöver kolhydrater.  Även då vi inte behöver tillföra ett enda gram via maten vi äter behöver detta nödvändigtvis inte betyda att de inte behövs.  Därmed inte sagt att vi ska leva som Livsmedelsverket vill och basera vår kost på just kolhydrater. Det tror jag skapar än mer sjukdom och obalans. Alla kolhydrater ska inte heller dras över samma kam. Det känns som att vi är lite där vi en gång var med fettets farlighet och med facit i hand vet vi ju att det är skillnad på fett och fett, precis som det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater.

Vad vill jag ha sagt med det här? Jag tror fortfarande att de flesta mår bra av att dra ner på kolhydraterna, men att ålder, kön, livsstil, aktivitetsgrad, sömn och stress är en stor del av ekvationen. Det gäller att hitta rätt balans och förstå att denna är skiftande. Med detta lämnar jag fältet öppet för både ris och ros. Vi hörs!

 

 

Hormonell obalans

maj 19, 2015 i Mått och vikt

Hormonell obalans

Viktuppgång, ökat bukomfång, vaknar på nätterna ligger vaken i timmar och kan inte somna om. Vad är det som händer? Med tanke på att jag inte ändrat något vad gäller kost och träning känns det inte som att detta är problemet. Ser man till symptomen tänker jag spontant på stress och högt kortisol, vilket bidrar till både sömnrubbningar och ökat bukomfång. En annan bidragande faktor kan vara att jag supplementerat med jod i frånvaro av selen vilket efter lite research verkar vara mindre bra. Kanske att det är en kombination av de båda. Eftersom jag inte tagit några prover kan jag bara spekulera, men visst känns det troligt?!

Anyways, har man högt kortisol påverkas  ju även sköldkörtel, ämnesomsättning och en rad andra hormoner och signalsubstanser som påverkar kropp och mående. Jodtillskottet har jag nyligen slutat med. Värre är det att få bukt på stressen då jag skapar denna själv genom tankar. Hur ska man bli kvitt detta? Tänka mindre 😉

För min del gäller det främst att förändra mitt tankesätt och ta till små enkla medel som påverkar vårt kortisol (stress) och melatonin (sömn). Att äta lite mer kolhydrater är ett verktyg. Jag fortsätter med få kolhydrater morgon och lunch för att vid middagen inta ett mål med mer kolhydrater. Det kan vara potatis, rotfrukter, ris eller frukt. Det kommer förhoppningsvis gynna sömnen och minska risken för att vakna tidigt pga högt kortisol.

Att vistas utomhus i dagsljus utan solglasöson, gärna snart inpå uppvaknande, är ett annat verktyg. Dock inte troligt att jag kommer anamma detta varje dag med tanke på vårt labila väder :(  Att återuppta spikmattan (varför slutade jag?) och andas är ett tredje hjälpmedel.

Ska bli intressant att se om dessa förändringar gör på sig. Känns ovant att ”sitta på andra sidan stolen” och vara den som söker råd och hjälp. I´ll keep you posted.

Mer mat, proteinrik frukost och noll fasta

april 3, 2015 i Periodisk fasta

Fasta

Vet inte om ni minns, men innan bloggen kraschade gjorde jag ett inlägg om leptinkänslighet och hur hormonet leptin påverkas av kalorirestriktion, lågkolhydratskost och fasta. Ville se om det gjorde någon skillnad om jag slutade fasta, åt en proteinrik frukost och åt mer. Det här är vad jag kom fram till.

Att äta 30 minuter efter det att man stiger upp är en bedrift om man som jag är van vid att vänta en 4-5 timmar innan man äter. Det har inte heller varit helt enkelt att äta så pass mycket som krävs för att komma upp i 30-40 g protein på morgonen, men det har gått vägen. Mättnaden som infinner sig efter ett sådant mål har varit både behaglig och långvarig. Har stått mig 7-8 timmar mot normala 4-5. Sjukaste upplevelsen och insikten är att jag inte är ”beroende” av mitt morgonkaffe,  som jag de flesta dagar fick hoppa över då jag helt enkelt blev för mätt av maten.  Bara det är värt  ett helt eget inlägg.

Man är ju en vanemänniska och man anpassar sig snabbt till nya rutiner. De första dagarna tog det verkligen emot att äta så snart och så mycket strax inpå uppvaknandet, men det var ganska snabbt övergående. Däremot är jag ännu inte överens med känslan av att äta när jag inte är hungrig. Trodde att hungerkänslorna naturligt skulle infinna sig efter ett tag, men icke.

N=1 experimentet gick ut på att se om mer mat, en högprotein frukost och noll fasta skulle öka leptinkänsligheten och därmed fettförbränningen.  Med tanke på att jag inte ser några resultat på vare sig måttband, våg, lean mass eller välbefinnande har inte ovanstående hjälpt, så jag ser ingen anledning till att fortsätta heller. Jag säger inte att det inte fungerar – men det gjorde det inte för mig.

Hur som helst blir det ändå lugnt med fasta frömöver. Blir det av blir det spontant och inte planerat. Frukost kommer jag käka, men inte så snart inpå uppvaknande. Vill gärna vara hungrig när jag äter. Jag välkomnar åter igen morgonkaffet in i mitt liv. Inte för att jag måste men för att jag vill. Trevlig rutin det där!

Kvinnor, östrogen, LCHF och viktnedgång

mars 5, 2015 i LCHF

Livet är inte alltid rättvist och vi tjejer har svårare för att gå ner i vikt jämfört med det motsatta könet. Vi är skapta för att ha lite mer hull vilket inte alltid är önskvärt. Därmed jobbar vi också lite i motvind när det kommer till viktnedgång. Lägger vi till ålder och stress blir det ännu svårare och detta beror delvis på våra kvinnliga hormoner östrogen och progesteron, men även våra binjurar och sköldkörtel har ett finger med i spelet då de samspelar i samma axel (OAT-axeln) och påverkar varandra.

Redan i 35 års åldern kan vi börja komma in i, hemska ord,  förklimakteriet. Till följd av detta sjunker progesteronet, vilket gör att östrogenet ökar och vi får en östrogendominans. Balansen mellan dessa två horoner är väldigt viktig, man kan se dem som yin och yang. När den ena tar över (vilket med stigande ålder naturligt blir östrogen kommer vi uppleva symptom som hör ihop med östrogendominans – smärtsamma menstruationer, spända bröst i samband med ägglossning/mens, humörsvängningar, ängslighet, depression och ungefär tusen andra saker, men mest intressant då inlägget handlar om viktnedgång är att östrogendominans gör så att vi har svårare för att gå ner i vikt och bli av  med kroppsfett. ”Muffinsmage”, stora fettdepåer på rumpa och bak på låren,  kan vara relaterat till östrogendominans.

Förutom ålder är det många andra saker som påverkar oss och kan leda till östrogendominans, bland annat

  • Långvarig stress, kan bidra till östrogendominans då stresshormonet kortisol ökar. Prehormonet pregnolon (ska hålla det enkelt) väljer att göra mer kortisol och mindre progesteron (dessa båda kommer från pregnolon)
  • Xenoöstrongener, är en kemisk form av östrogen som härmar den sort som kroppen tillverkar. Xenoöstrogener finns bland annat i plast, kvitton, hudkrämer, bodylotions, schampo, parfymer, rengöringsmedel med mera.
  • Övervikt, produceras främst i äggstockarna, men även i fettcellerna. Mer kroppsfett = mer östrogen.
  • P-piller, då de innehåller syntetiskt östrogen
  • Phytoöstrogener, är östrogen från växtriket. Återfinns främst i sojaprodukter som innehåller stora mängder av dessa.
  • Alkohol

För att minska på mängden östrogen behöver vi:
Stressa mindre (lätt att säga) och aktivt jobba med stresshantering.
Undvika plast (både mjuk och hård) så långt det går. Förvara ex inte mat i plastkärl. Använd oljor som hudvård istället för ansiktskräm och bodylotion. Välj shampo, balsam och duschcreme  som är fria från SLS, ftalater-peg och parabener. Enklast är att köra no-poo.
Minska i fettvikt
Skippa p-piller
Undvika produkter gjorda på sojabönor
Hålla nere alkolholkonsumtionen
Öka progesteronet naturligt med hjälp av progesteronkräm

Som jag skrev tidigare så samspelar äggstockarna,  binjurar och sköldkörtel och påverkar varandra,  vilket gör att om ett av dessa hormon är i obalans blir även de andra två påverkade. Himla otacksamt!

Många kvinnor har svårt att gå ner i vikt med LCHF  trots att de ”gör alla rätt”. Vad jag vill ha sagt är att svaret inte alltid ligger på tallriken! Det finns andra, större orsaker (läs ovanstående 😉  som ligger bakom utebliven viktnedgång. Det hjälper inte att minska på kolhydraterna, ”nolla”, köra Skaldeman eller fettfasta. Det gör antagligen saken ännu värre, då vi får i oss ännu mindre fiber och på så sätt gör det svårare för kroppen att göra sig av med  östrogenöverskottet.

Back to basics

december 4, 2014 i LCHF

Det har hänt en hel del med LCHF under de senaste åren. Både vad gäller tillåtna livsmedel, fett- och kolhydratmängd. När jag först kom i kontakt med LCHF 2006 var upplägget enkelt. Då skulle man äta:

Max 20 gram kolhydrater per dag

Kött, fisk, fågel  och ägg
Smör, crème fraiche, grädde, ost,  majonnäs och olja
Grönsaker ovan jord
Sparsamt med nötter och frön
Sparsamt med bär

Ät fett så att du blir mätt

Pretty simple. Till frukost var det oftast något äggbaserat med  smör. Lunch och middag bestod av en bit kött eller fisk med halva tallriken fylld av ovanjord grönsaker och fett för att förhöja smak och öka mättnaden.  Det  var ganska ”cleant”. Nötmjöl fanns inte, så bröd var inte att tala om. Mjölk och yoghurt var inga stående inslag i kosten. Bär och grädde åt man vid festligare tillfällen och man drack inte fett(kaffe).

Idag är det väldigt många som har svårt för att gå ner i vikt med LCHF. Något i eller med kosten måste ha förändrats. Right?

Idag är det vanligt att man äter yoghurt med bär och granola till frukost. Eller chhiapudding med bär och nötter. Och bröd! Mjuk och hårt kors och tvärs.  Alternativt äter man inte alls och väljer att dricka sitt kaffe med smör och olja.
Lunch- och middagstallriken består av mycket protein, några skrämda grönsaker och rejält med fett. En dl majonnäs eller köbe-bearnaise är inte ovanligt, alternativt väldigt mycket smör.
Mellan måltiderna dricker man fettkaffe eller shotar MCT olja. Jättemycket fett. Fett så att man blir mätt och mer därtill.

Det går att lagra fett helt utan att äta kolhydrater. Hormonet heter ASP (acylation stimulating protein). ASP stimuleras av fett och stora mängder mat medan insulin stimuleras (främst) av kolhydrater.

Aceylation Stimulating Protein (ASP):

ASP is stimulated directly by fat. It is stimulated indirectly by carbs because insulin stimulates ASP as well, and then ASP returns the favor by stimulating insulin. Here is the story of ASP:

  • Carbs Alone= insulin= ASP= Fat storing
  • Fat Alone= ASP= Fat Storage
  • ASP= insulin= Fat Storage
  • Fat with carbs= Double ASP= double insulin= excessive fat storage from independent action of both ASP & insulin

Det känns lite B att ta upp det eftersom jag själv inte vet mer om hormonet än såhär, men kanske att det kan vara svaret på varför många inte går ner i vikt ”trots” enorma mängder fett?! Att dricka fett och äta 80 gram smör varje måltid kanske inte är lösningen?

En annan sak jag tänker på är frånvaron av grönsaker. Blir man tjock av grönsaker? Går det att överäta grönsaker? Fyller de någon funktion i kroppen? Kan det vara bättre att äta lite mer grönsaker och minska på fettet?

Jag säger inte att detta är lösningen för alla, men om du står och stampar på samma ställe utan att tappa vikt är det kanske dags att go back to basics? Skippa allt vad nötter, frön, mjöl, bär, choklad, bars och yoghurt heter. Drick ditt fettkaffe, men håll nere på mängden fett.  Prova att öka mängden grönsaker och minska fettet när du äter lunch och middag. Sväva inte ut under frukosten, keep it simple! Ät ägg, kokta, stekta, scrambled eller  omelett med smör och grönt.

Go back to basics!

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...