Måltidsplanering – när tiden inte räcker till

mars 20, 2016 i Jag hissar

Veckoplan måltidsplanering

Periodvis är det mycket på agendan och tiden räcker inte riktigt till till allt som man vill/bör/måste göra. Något som  jag lärt mig och tagit med mig genom åren är att rutiner och planering underlättar enormt och att man faktiskt sparar en massa tid med dessa två verktyg.

För min egen del finns det två saker jag (sällan och) helst inte ruckar på. Det ena är kosten vilket innebär att jag till största del själv tillreder och lagar den mat jag äter. Det krävs en del planering och man får avsätta ett par timmar i veckan till ”foodprep” – men när detta väl är gjort så har jag:

  1. En välfylld frys full med tillagat kött som ex. pulled beef, rostbiff, köttbullar, tacofärs,  hamburgare/färsbiffar, grillad kyckling, och leverpaté. Även räkor och sashimi (rå lax) finns att tillgå. Allt packat i behändiga portinsförpackningar så man snabbt och lätt kan ta fram och tina vad man för tillfället behöver. Check på basen i måltiden, dvs proteinet. Har man bara detta fixat är det inte svårt att sätta ihop en välsmakande och näringsrik måltid. Fastfood av bästa sort!
  2. En massa goda lunchlådor. Det finns en hel del rätter som fungerar alldeles utmärkt att frysa. Färsrätter är extremt tacksamma att frysa in (och köp inte bara färs från gris, (det är omega-o-6-igt;) eller nöt – variera gärna med lamm eller vilt. Har man svårt för den vilda smaken så kan man ju alltid blanda upp färsen med nöt eller gris. Variation är som sagt också viktigt.) Det blev en lång parentes, tillbaka till lunchlådorna…När man väl lagar mat som är frysvänlig är det lika bra att göra det ordentligt och i stora portioner/mängder. Som sagt allt med färs funkar – köttfärssås, kålpudding, zucchinilasagne och frikadeller i tomatsås.  Grytor baserade på tomat eller kokosmjölk/benbuljong är också bra alternativ. Exempelvis gulasch, tom kha gai, flygande Jakob och räkor i currysås.

Uppskattningsvis lägger  jag 2-3 timmar en dag i veckan,  på att göra de här förberedelserna och foodpreppa, vilket på det stora hela gör så att maten bara flyter på och inte själ tid från annat som är viktigt.

Ett annat tips att ta till för den som är tidspressad är att göra ett måltidsschema, en veckoplanering över de mål som ska intas. Att äta samma frukost/lunch/middag två dagar i rad är ytterligare ett sätt att få mer tid över för annat. (Det här är för övrigt även ett bra verktyg för dig som över-eller underäter då vanor, rutiner och planering är en stor del av tillfrisknandet. Genom att äta bra mat, att ha en bestämd plan för vad du ska äta tar du bort mycket av belöning-/bestraffnings-tänket runt mat.)  Att ha en färdig plan ger dig:

  1. Mer tid så att du kan fokusera på andra saker. Planen är redan färdig för vad och när du ska äta. Ät gärna samma frukost, lunch och middag två dagar i rad så tjänar du ytterligare tid.
  2. Mindre matsvinn. Jag utgår oftast från de grönsaker/färskvaruprodukter jag har i kylen- sedan anpassar jag det som finns i frysen efter detta.

Inventory

Förutom kosten är träningen det som jag (sällan) eller helst inte väljer bort. Om man inte tränar förstår man inte vad vad det är man går miste om. Har man däremot börjat träna och gjort träningen till en rutin är jag helt övertygad om att detta är något av det sista man väljer bort när tiden inte riktigt räcker till. Jag har aldrig ångrat ett träningspass. Däremot har jag ångrat (de få) gånger då jag valt bort träning på grund av ”tidsbrist” eller olust.

Endorfiner/belöning/njutning är det vi får ut av rörelse och träning och en viktig del av vår hälsa och vårt välbefinnande. Idag är det tyvärr många som glömmer bort detta och medvetet väljer bort träning – pga tidsbrist eller avsaknad av motivation. Att planera sin träning och skapa rutiner så att denna får plats är en viktig del i det pussel som kallas livet. Det går liksom inte att välja bort.

Nu ska jag preppa morgondagen och tisdagens frukos/lunch/middag. Till frullen ska det tärnas avocado, mango, tomat och gurka. Finhacka lite rödlök, chili, vitlök som ska blandas med lax och citron/limesaft. Max 5 min.
Lunchen är redan färdig, ska bara slänga ner några oliver och lite smör i gulaschgrytan. Max 1 min.
Ta fram köttbullar och lingon till morgondagens middag. Ångkoka blomkålen. Max 10 min 

Vi pratar 16 minuter i köket fördelat på två dagar – dvs 8 minuter/dag. Helt överkomligt. Det kan jag leva med. 

Rutiner, foodprep och måltidsplanering är som sagt bra verktyg att ta till för den som har ont om tid. Hur gör du för att vardagen och maten ska gå ihop?

 

 

Vilse i kostdjungeln?

mars 12, 2016 i LCHF

Jag förstår att det är en djungel där ute. Med tanke på att jag främst jobbar med kost och viktrelaterade frågor får jag många frågor om hur man enklast/bäst går ner i vikt. Att det finns en uppsjö av olika upplägg gör inte saken enklare och  jag inte förvånad över att det finns en viss förvirring kring vilket som är ”bäst”. Är det strikt LCHF, nollning, äggfasta, fettfasta, 16:8, 5:2 eller ska man bara äta en gång om dagen? Eller ska man äta mer åt paleohållet och kanske köra på carbcycling? Vem ska man lyssna på? Hur ska man veta vad som fungerar bäst för en själv när det finns så många experter där ute som gärna klargör vad som fungerar bäst?

Well, nummer ett för att lyckas med en varaktig viktnedgång är att man hittar en diet/livsstil som man kan tänka sig att leva med under en längre tid – helst för all framtid. Tillfälliga lösningar och quick fixes går bort, då effekten blir precis som det låter – en tillfällig lösning! Äggfasta, fettfasta och nollning faller alla under detta begrepp. Det går inte att leva såhär i längden och med tanke på att det mesta som försvinner är vattenvikt är det lite gain för mycket pain.

När man hamnar på en viktplatå är det många som tar till quick fixes. Äter mindre. Plockar bort ännu mer kolhydrater. Som att mindre är likställt med bättre. Det här löser oftast inte problemet, vilket blir en nedåtgående spiral då många tror att den uteblivna viktnedgången hänger samman med att de inte lever tillräckligt strikt nog. För strikt kost,  nollning och för lite energi leder till ökad stress i kroppen, vilket i sin tur gör så att mer kortisol utsöndras och därmed försvårar eller rent utav hämmar viktnedgången. Så less isn´t always more.

Saker som ålder, kön, nuvarande samt tidigare livsstil och sjukdomsbild måste också tas i beräknande när man väljer att följa riktlinjer för hur mycket kolhydrater man ska äta. Exempelvis:

  • Hur gammal är du?
  • Tränar du? Hur ofta, vad, med vilken intensitet?
  • Har du ett aktivt eller stillasittande jobb?
  • Hur fungerar din sköldkörtel?
  • Hur har du det med stress i ditt liv?
  • Är du beroende av socker? (kolhydrater eller alkohol)
  • Har du någon sjukdom eller åkomma som som missgynnas av ett för stort intag av kolhydrater?

Förstår ni skillnaden? Det finns inte en angiven mängd kolhydrater som är bäst för alla, inte ett visst antal kalorier som är bäst för alla. Man måste se till individen och livsstil. 20 gram kolhydrater är inte en magisk gräns för viktnedgång. Optimal ketos är inte heller ”bäst” eller ens nödvändigt för viktnedgång, ifall någon 2016 fortfarande tror detta. 

Tyvärr har även många kvinnor en orealistisk bild av sin kropp och hur den ska se ut. Alltför många ser tillbaka och jämför sig med den kropp de hade för 20-30 år sedan. Det är inte realistiskt!!! Kroppen förändras. Barnafödande, amning, livsstil och ålder kommer att förändra kroppen. Det är fullt möjligt att förändra fysiken, men man måste ha ett rimligt mål och en realistisk självbild. Det är tufft att jobba i uppförsbacke. Ännu tuffare att jobba för ett mål som inte går att uppnå. 

En given mängd kolhydrater är inte lösningen på allas viktproblem. Det är många med mig som mår bra och har fått fina vinster genom att öka kolhydraterna något. Vi måste som sagt se till individen och ha livsstil och mål med i beräkningen. 

Jag har fram till dagens datum inte mött någon som överätit på rårivna morätter eller kokt potatis. Därmot har jag stött på många som överätit på nötmjöl och mörk choklad. Bad carb good carb….You decide. 

More carbs

Här är en bild på mig när jag snittade 60 g carbs/dag, samt hade en carbnite (200-250 g carbs) i  veckan. Målet var fettminskning och det lyckades jag fint med. Det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater precis som det är skillnad på fett och fett. Det ena hjälper medan det andra stjälper. 

Är du vilse i kostdjungeln och behöver hjälp och individanpassade riktlinjer så finns jag tillgänglig för rådgivning. Skicka ett mail till info@sockertjocken.se 

 

 

 

Kost-tröttma

mars 6, 2016 i Hälsa

Food police

Ursäkta, men det verkar som att jag har fått en allvarlig släng av kosttröttma. Jag började få känningar redan för ett år sedan och det har tyvärr inte blivit bättre, snarare tvärtom. Kost upprör och berör och har blivit svart eller vitt. Däremellan finns inget annat. En ”felaktig” hashtag på instagram leder till många upprörda och aggressiva kommentarer.  Man måste välja sida och sätta en label på hur man äter. En metod, ett sätt. Allt annat är fel.
Vad hände med att se till individen? Missförstå mig inte, jag är fortfarande helt övertygad om att vi ska basera vårt kostintag på ”riktig mat”, men det finns en hel del livsmedel som ligger i gråzonen och som vare sig är skadliga eller farliga (så länge vi inte har en intolerans mot födoämnet eller har en autoimmun sjukdom förstås).  Däremot behöver vi tänka på frekvens, mängd och hur vår livsstil ser ut i övrigt – och anpassa intaget efter dessa förutsättningar. Några exempel:

  • Bönor
  • Vit potatis
  • Mjölkprodukter

Att äta bönor är inte okej då de innehåller både lektiner och fytinsyra, men dessa återfinns även i nötter och frön som anses okej…Genom blötläggning och kokning försvinner en stor del av dessa antinutrienter (vilket man naturligt gör med bönor då de är oätliga utan denna process), men vilket man sällan gör med nötter och frön….Ändå är det ”godkänt” att äta nötter och frön men inte bönor. Var ligger lokigen i detta? Varför är det ena ok men inte det andra? Jag tror INTE att man ska basera sin kost på bönor och linser -lika lite som man ska basera sin kost på nötter och frön. Däremot tror jag att det finns utrymme för bönor och linser (såvida man tål detta) på samma sätt som det finns utrymme för nötter och frön. ”-Men jag har hört att bönor och linser hämmar upptaget av viktiga mineraler, så som magnesium och zink”? Ja det stämmer. Det gör även nötter och frön. Men de senare är ändå ok?!…

Vit potatis. Inflammatorisk, innehåller gifter och har ett högt GI. Jag har aldrig förstått varför vanlig potatis inte är paleo, medan sötpotaisen är godkänd (jo jag vet, de tillhör olika växtfamiljer). Vit potatis är inte okej då den innehåller solanin. Genom att skala potatisen och skära bort delar som är gröna försvinner det mesta av detta ”gift”. Vit potatis tillhör även familjen nattskatteväxter (vilka även tomat, aubergine, paprika och chilipeppar ingår i (men dessa är ”godkända” att äta av) vilka man bör undvika om man har en känslighet för dessa. Ugnsbakad eller nykokt potatis har ett högt GI. Kokt kall potatis har ett lågt GI. Äter du enbart potatis som en måltid kommer det ge ett högt BS och därmed ett högt GI. Äter du kokt potatis som en del av en måltid, med fett och protein, är det en helt annan femma och kommer antagligen inte påverka ditt BS nämnvärt och potatisens höga GI kommer därmed bli helt ointressant. Man kan inte bar se till ett specifikt livsmedel. Man måste se till helheten. 

Mjölkprodukter. Inlammatoriskt. Åt vi inte på förr. Ger ökad tarmgenomsläpplighet (är det ens ett riktigt ord ;)Pastörisering är ytterligare en anledning till att undvika detta. Mjölkprodukter är ett tveeggat svärd och inte helt lätt.  Är själv kluven inför dessa men har hittat källor som jag tror mer på och en mängd som jag är okej med (får och get) Precis som gluten kan mjölkprodukter bidra till inflammation i kroppen och ge en ökad genomsläpplighet i tarmen, så att basera sitt kostintag på mjölkprodukter, eller äta av dessa dagligen kanske inte är det bästa alternativet om man har hälsa och välmående som fokus. Om vi skulle haft möjlighet att köpa raw milk och slippa pastörisering och homogenisering skulle det varit en annan femma. Jag ser inga problem med att mjölkprodukter, i små mängder vid väl valda tillfällen, kan ingå in en normal kost. Låt ursprung, frekvens och mängd avgöra om det har en plats i ditt liv.

Mängden kolhydrater man äter är ett annat känsligt ämne.  Det finns inte en angiven mängd kolhydrater som är bäst/optimal och som fungerar för alla. Vi måste se till individen, sjukdomsbild och livsstil för att kunna säga vad som är ett hälsosamt eller ohälsosamt intag. Är du fullt frisk, har ett någorlunda fyskiskt jobb, tränar och har en aktiv livsstil är ditt behov av kolhydrater helt annorlunda från någon som är metabolt sjuk, har ett stillasittande jobb och inte rör på sig överhuvudtaget. Kolhydrater är inte farligt. Precis som med fett måste man se till hur det är uppbyggt och vilken sammansättning de har.

Visste du förresten att den som äter väldigt lite kolhydrater eller ”nollar”ofta har ett högre blodsocker och högre kortisol än den som äter lite mer kh, då det är mer stressande (högre BS) än den som äter lite mer kolhydrater? Detta kan förstås försvåra en önskad viktnedgång.

Att ta av mig kostpolisdräkten och skygglapparna som medföljer är det klokaste och mest befriande jag gjort på väldigt länge. Allt behöver inte vara svart eller vitt. Grått fungerar det med.

 

 

 

Frukostfavoriter

januari 7, 2016 i Frukost

Vad brukar ni äta till frukost? För min del blir det oftast fisk eller skaldjur. Ett tag var det ägg för hela slanten. Kokta, stekta, scrambled eller omelett.  Det är ju bra det med, men det blev inte så mycket fisk och skaldjur i kosten. Dels för att mannen inte är en big fan av detta, samt för att man måste blanda in mer ”kladd”, dvs kokosmjölk/grädde för att kunna göra storkok och lunchlådor av sådant som bor i havet.

Anyways, mina frukostar består som sagt oftast av fisk eller räkor. Först ut är:

  1. Sashimi på lax, riven pepparrot, avokado, rostade sesamfrön och blandade blad
  2. Kokta ägg med räkor på en salladsbädd
  3. Stek sill fylld med dill och papparrot, till detta avokado och blandade blad
  4. Rostbiff med avokadoremoulad i en salladswrap

Frukostfavoriter

Ser ni mönsret? Det blir en del gröna blad, avokado och pepparrot 😀 Hur ser era frukostar vanligtvis ut?

 

 

The cost of getting lean

oktober 18, 2015 i LCHF

What´s the cost of getting lean? Alltså really lean!  Infographic från precisionnutrition.com. Cost of getting leanÄr det eat less exercise more som gäller? För att köra strikt LCHF och styrketräna 3-4 helkroppspass i veckan verkar i varje fall inte fungera. Det upplägget har jag testat relativt många år, ganska exakt lika många år som den här bloggen har funnits. Hur mycket måste man offra? Vad måste man tillföra eller ta bort?

Nu har jag förvisso inte haft som mål att bli sådär rippad, men det ger ju lite att tänka på, om en nu skulle vilja´t menar jag. Vad krävs för att uppnå detta? Om man redan äter och tränar bra, hur mycket mer måste man finjustera och trixa för att nå dithän?  Är det bara till att säga hejdå till nötter, mörk choklad och rödvinet till helgen? Eller måste man dra ner på fettet? Mindre mängd mat? Eller kanske rent utav mer mat?  Man kanske måste börja träna på ett annat sätt? Köra både cardio och styrketräning? Steady state cardio (God forbid 😉 ? HIIT? En mix?

“Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.”

Albert Einstein

Check!Jag har inte svaret på hur man når dit, men en måste ju bara ta reda på det 😀 ! Om fyra dagar åker jag, syrran och hennes kid till Gran Canaria för en vecka som antagligen kommer innehålla på tok för mycket sol, bad, mat och cava – så att påbörja ett projekt innan dess är inte att tänka på. När jag väl är hemma igen, då mina vänner är det ganska exakt 90 dagar till jag blir 40 😮 och det hade ju varit ganska kul att att vara i sitt livs bästa form då. Både fysiskt och psykiskt. 

Känns som att det var väldigt länge sedan jag gjorde ett n=1 experiment. Är både taggad och motiverad men samtidigt förskräckt över den (offentliga) utmaning jag precis gav mig själv. Men det är väl så vi växer som människor. Att göra sådant som vi normalt inte brukar göra och ta oss utanför vår comfortzone? 

 

 

Ghee – klarnat smör

oktober 9, 2015 i Recept, Sås / Röror

Klarnat smör (ghee)  är bra för de som är mjölkproteinallergiker,Ghee
eller för de som äter helt enligt paleobokens regler. Jag är/gör inget av det,
däremot har jag länge varit nyfiken på att prova att göra ghee och se
på vilket sätt det skulle fungera i min matlagning. Det var väldigt enkelt
att göra, så ni som länge dragit er för att prova detta – fear no more!
Till ca 4 dl ghee behöver du:
500 g smör
silduk (för att får bort alla rester av mjölkproteinet)

Skär smöret i tjocka skivor och lägg i en tjockbottnad hög kastrull. Låt sjuda på svag värme (jag körde på 2.5 av 9 möjliga) 20-30 minuter. Det skvätter lite emellanåt vilket är helt normalt – se bara till att det inte är konstant, då har du för hög värme. Låt det koka ihop ca 20-30 minuter. Smöret blir gulare och får en nötigare doft ju längre tiden går. Tag därefter kastrullen från värmen och låt det svalna något.

Tag sedan bort det vita skummet som bildats på ytan med en sked. Häll därefter över det klarade smöret genom en silduk till en glasburk. Se till så att den vita bottensatsen/massan inte följer med.

Sedan är det bara till att förvara i rumstemp eller kyl. Smaken påminner om vispat smör och är ganska nötigt i smak och doft. Jag kan tänka mig att det här kommer ge en helt ny dimension till majonnäs, eller som madbanditten postade i min instafeed – som grund till en ljuvlig bearnaise.

Sämre insulinkänslighet med strikt LCHF?

september 20, 2015 i LCHF

Insulin

Provocerande rubrik va 😉 Först tänkte jag att jag skulle ta det lite lugnt med mina inlägg om eventuella hälsonackdelar med strikt LCFH, men sedan lyssnade jag på en pod om insulinkänslighet och hur denna blev bättre genom att äta lågkolhydratkost och kände att jag ville dela med mig av mina egna erfarenheter kring detta.

Det stämmer att insulinkänsligheten blir bättre med LCHF,  i varje fall om man går ifrån en kosthållning som inneburit stora mängder kolhydrater samt kolhydrater av dålig kvalitet. Är man dessutom redan överviktig, samt inte rör på sig, har ett stillasittande jobb och/eller någon form av metabol sjukdom har man mycket att vinna genom att minska på kolhydraterna. Det kommer att ge en bättre insulinkänslighet. I alla fall på kort sikt.

Men vad händer med insulinkänsligheten på lång sikt om man äter väldigt lite kolhydrater? Jag har tidigare skrivit ett inlägg om falsk insulinresistens (sämre insulinkänslighet) vilket är min erfarenhet av en kost baserad på få kolhydrater. Genom att inte äta några mängder kolhydrater, över en lång tidsperiod, kommer insulinkänsligheten att bli sämre. 

Om jag inte skulle haft en blodsockermätare skulle jag aldrig blivit varse om detta, vilket många säkert inte är. När jag så smått började återinföra små mängder kolhydrater till mina måltider gick mitt blodsocker helt bananas. Vi pratar en halv banan vid en måltid, en halv dl kokt ris till en annan, en rejäl portion rotfrukter (vilket gav minst BS-höjning) till en tredje måltid – alla med samma resultat, dvs ett blodsocker som stack iväg rejält, hoppade upp och ner med påföljder som hjärtklappning och ibland även illamående. Det hände även att jag vaknade med ett morgon BS som låg mellan 6,5-6,7 mmol/l vilka räknas som pre-diabetes. Om jag inte skulle haft tillgång till en BS-mätare hade jag aldrig blivit varse om hur mitt BS och mina insulinnivåer påverkades av det ökade kolhydratintaget. Men visst tyder det på en försämrad eller dålig insulinkänslighet?!

Om jag inte skulle fortsatt mäta mitt BS hade jag antagligen aldrig förstått att kroppen blir bättre på att hantera stärkelse och glukos,  om man intar det mer frekvent vill säga. Självklart kommer blodsocker och insulin att påverkas av både typ och mängd på de kolhydratkällor jag väljer att äta. Som jag tidigare sagt är det skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Det verkar ju till och med vara så att vi behöver tillföra en viss mängd och vissa sorter för att upprätthålla en god (tarm)hälsa. Idag kan jag äta både rotfrukter, potatis, sötpotatis, ris och bovete som en del av en måltid – med ett helt ”opåverkat” BS, det vill säga ett BS som ligger inom referensramen för det normala efter måltid.  Jag vill likställa det här med bättre insulinkänslighet, håller ni med?

Häromdagen lyssnade jag på en pod där med Abel James och Jimmy Moore (största strikta LCHF anhängaren i USA) där den sistnämnda fick frågan om han någonsin gjorde carb refeeds, vilket förresten idag verkar vara högst normalt bland paleo/lowcarb anhängare. Anyways, svaret blev att han inte kunde. Att hans blodsocker gick i taket av kolhydrater.  Säkert är det så.  Han har ätit en strikt form av LCHF under många många år. Jag tycker det skulle vara väldigt intressant att se hur hans BS skulle te sig över tid -med ett ökat intag av kolhydrater i form av rotfrukter och ris. Jag vill ju tro att det på sikt skulle leda till bättre insulinkänslighet. Vad tror ni?

Bara för att en sak fungerar jättebra för ett tag behöver inte detta betyda att det kommer ha samma effekt och fungera lika bra för all framtid. Kroppen vänjer sig, den är väldigt anpassningsbar.

Har ett kommande inlägg med samma upplägg, fast då ska vi prata leptin och leptinkänslighet. Bättre eller sämre över tid med strikt LCHF?!

 

 

Sämre tarmflora med strikt LCHF?

september 14, 2015 i LCHF

buona e cattiva flora batterica intestinale

Vår tarmflora är ett mycket intressant ämne! Ju mer jag läser om det desto mer hooked blir jag. Håller just nu på och gräver i hälsonackdelar med LCHF (läs även mitt förra inlägg om blodsocker och kortisol) och även tarmfloran verkar ta stryk av detta. Genom att utesluta eller äta väldigt få grönsaker,  samt rotfrukter, bönor och linser (kokt kallt ris, bovete) blir det inte mycket mat åt våra vänner nere i tjocktarmen som lever av  vattenlösliga fibrer samt resistent stärkelse vilka ovanstående innehåller. Det tyder alltså på att man kan få en förändrad tarmflora genom att utesluta eller att äta för lite av ovanstående.

Ett normalt  fiberintag per dag med strikt LCHF (0-20 g kh/dag) landar på ungefär 0-15 g vattenlösliga fibrer och noll gram resistent stärkelse. RDI för dessa ligger på  ungefär 25-35 gram fiber samt ca 30-40 g resistent stärkelse. Det finns även en del som tyder på att vi under vår tid som jägare och samlare åt än mer fiber än så – upp emot 100 g/dag! En obalans  i tarmfloran kan leda till att de dåliga bakterierna blir fler då vi svälter de goda med konsekvenser som ökad risk för tjocktarmscancer, inflammatoriska sjukdomar samt övervikt.

Resistent stärkelse kom på tapeten för ungefär 1,5 år sedan och blev en het potatis bland både LCHF- och paleo- anhängare. Själv förstod jag inte just då hur pass viktigt RS är för tarmhälsan, utan lattjade mest med potatismjöl för att se hur det påverkade mitt blodsocker. RS finns i potatismjöl, potatis och ris som blivit kokt och sedan fått kallna i kyl, parboiled ris, bönor och gröna bananer. RS påverkar inte ditt blodsocker och tas inte heller upp i tunntarmen. Det tar sig hela vägen ner till tjocktarmen där det blir mat för dina goda tarmbakterier. Själv äter jag numera ett RS baserat mål per dag, ett mål med rotfrukter samt ett glas med vatten och potatismjöl. Utöver detta äter jag så mycket grönt jag kommer över.

Det här med tarmflora är ett hett ämne i forskarvärlden och jag är helt säker på att det kommer explodera med fakta runt detta inom de närmsta åren.

Än en gång, det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater och det verkar till och med som att vi behöver vissa föra att fungera och främja en god hälsa. Det känns som att fokus länge har legat på LCHF och viktnedgång – vilket gjort att hälsonackdelar med denna typ av kost inte kommit på tal eller fått något utrymme. Jag trodde själv tills ganska nyligen att så få kolhydrater som möjligt var svaret på ett långt och friskt liv. Glad att jag är kritisk till naturen och har ett öppet sinne och mottaglig för ny information.

Hallelulja.

LCHF då och nu

augusti 11, 2015 i LCHF

thinking

Jag minns inte exakt första gången jag snubblade över begreppet LCHF, men det var många år sedan. Som många andra hade jag en önskan av att bli av med några kilon och tyckte att denna diet lät både lovande och god.
Man kunde äta ägg och bacon till frukost.
Fisk och skirat smör till lunch och kött med bearnaisesås till middag!
Blev man sugen på något däremellan kunde man ta några oliver och en bit ost.
I mina öron lät det helt galet att man kunde gå ner i vikt med så mycket fett i kosten, fettskrämd som man var.
Men jag provade och det gav utdelning!

Minns att jag var helt förundrad över att jag kunde äta all den där goda maten och ändå gå ner i vikt. Frukost, lunch och middag åt jag mig mätt på kött, ägg eller fisk, grönsaker, ost, smör, olja eller majonnäs. Grädde och crème fraiche åt jag väldigt sparsmakat av, då jag läst att det kunde sinka viktnedgången. Förvisso var det Dr. Atkins som sagt detta, men det spelar mindre roll.
Man åt sin frukost, lunch och middag. Eventuellt en bit ost mellan målen om magen knorrade. Det var det liksom.
LCHF idag ser väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde då.
Idag har mjölkprodukter en given plats, både till frukost, mellanmål och middag. Även de som inte innehåller speciellt mycket fett. Då använde man sig av grädde och crème fraiche i några få måltider, ytterst sparsamt.
Nötter och bär fanns inte på kartan, medan det idag är klart godkänt.
Det fanns inga nötmjöl då heller, så bröd, brödsubstitut eller bakverk var inte att tänka på.
Sötningsmedel som erythritol och stevia fanns inte heller att tillgå, så kakor, godis och glass var uteslutet.
Kanske att mörk choklad hade en plats redan då, det får jag låta vara osagt – men så mycket mer fanns liksom inte att kalasa på.
Mitt intryck är även att alkohol har fått en mycket större och given plats i kosthållningen. Fast det kan lika gärna vara tillgängligheten till sociala medier som bidrar till min uppfattning om detta.

Oavsett är det stor skillnad på LCHF då och nu. Samtidigt upplever jag att fler och fler har svårt/inte går ner i vikt med LCHF. Kanske att svaret, i alla fall delvis, finns att läsa här ovan?
Jag påstår inte att det ena sättet är rätt och det andra fel, men om viktminskning står överst på önskelistan får man antagligen backa bandet och fundera på om det inte var bättre förr 😉

 

 

 

Om man kan äta för mycket kolhydrater borde man väl även kunna äta för lite?

maj 26, 2015 i Hälsa

Charlie´s angels of hormones

Kan man äta för lite kolhydrater? Att man kan äta för många är vida känt, men hur är det egentligen med det motsatta? Vi vet att en kost baserad på få kolhydrater är gynnsamt för personer som är metabolt sjuka, har alzheimers, parkinsons, epelepsi med flera – men vad gäller egentligen för oss ”friska”? Behöver vi äta på samma sätt som de sjuka? Är det optimalt eller kan det kanske till och med vara skadligt i längden? Och om så är fallet, varför hör man aldrig något om detta från våra svenska lowcarb (LC) hälsogurus? Vet man inte bättre, eller är det för att de inte jobbar med friska människor? För handen på hjärtat, ju mindre kolhydrater desto bättre – oavsett om du är sjuk, fullt frisk eller tränar. Man gör inte heller skillnad på kön vilket någonstans inte heller känns rimligt.

Jag har själv suttit fast (och gör delvis fortfarande) i 20- 30 grams träsket sedan jag började med LCHF. Det är först under det sista halvåret som jag så smått börjat laborera med mer kolhydrater, men fortfarande kört very low carb största delen av tiden.  Det är tack vare detta experimenterande som jag också blivit varse alla (former?) lowcarb hälsogurus i det stora landet over there som Chris Kresser, Paul Jaminet, Sara Gottfried, Mark Sisson, Dave Asprey, Robb Wolf, Abel James (John Kiefer) och fått en helt annan syn på kolhydraternas vara eller icke vara.

Jag tror absolut att en kost med få kolhydrater är gynnsamt under en period. Men för alltid and forever ever? Jag är skeptisk. Här kommer några av anledningarna.

  • Insulin behövs för att sköldkörteln ska fungera optimalt. Vad händer med den om man kör LC under lång tid?
  • Om sköldkörteln påverkas kommer även kortisolet att påverkas. Ökar kortisolet minskar progestoronet vilket i sin tur leder till östrogendominans (vilket de flesta kvinnor redan är). Läs på om östrogendominans 😉
  • Att inte äta kolhydrater ökar kortisolet då detta krävs för att omvandla protein till glukos, vilket sker om man äter få kolhydrater. Man utsätter alltså kroppen för mer stress genom att tillföra för lite kolhydrater. Mer stress är relaterat till sämre sömn, bukfetma och viktuppgång (typs där jag själv befinner mig just nu)
  • Tarmhälsan…Våra bakterier i tarmen live and thrive of stärkelse och fiber. Hur mycket får vi i oss av detta vid en LC kosthålllning? Tänk detta under flera flera år. Tarmhälsan är A och O för en god hälsa…
  • Må bra hormonet serotonin (som kommer från aminosyran tryptofan) behöver glukos för att passera blod-hjärnbarriären. Tryptofanet tävlar dessutom  med andra ”stora” aminosyror – vilka lättare tar sig genom barriären. Att äta mer protein hjälper inte tryptofanet, däremot hjälper det att tillföra mer kolhydrater då detta ökar insulinet och de aminosyror som ”stör” tryptofanet åker in i musklerna vilket gör det lättare för tryptofanet att korsa blod-hjärnbarriären. Trött, orkeslös, food cravings eller milt deprimerad? Kanske mer kolhydrater är lösningen?
  • Enligt Jaminet kräver även mucin kolhydrater och brist kan leda till torra slemhinnor, torra ögon och muntorrhet (vilket det sista jag själv upplevt)

Hormoner påverkar varandra. De har en dominoeffekt på varandra. Jag är helt övertygad om att vi kvinnor är mer känsliga för obalanser och svängningar i dessa. Jag kan bara se till mig själv och vart jag är nu. Jag har inte tidigare insett i vilken mån vi behöver kolhydrater.  Även då vi inte behöver tillföra ett enda gram via maten vi äter behöver detta nödvändigtvis inte betyda att de inte behövs.  Därmed inte sagt att vi ska leva som Livsmedelsverket vill och basera vår kost på just kolhydrater. Det tror jag skapar än mer sjukdom och obalans. Alla kolhydrater ska inte heller dras över samma kam. Det känns som att vi är lite där vi en gång var med fettets farlighet och med facit i hand vet vi ju att det är skillnad på fett och fett, precis som det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater.

Vad vill jag ha sagt med det här? Jag tror fortfarande att de flesta mår bra av att dra ner på kolhydraterna, men att ålder, kön, livsstil, aktivitetsgrad, sömn och stress är en stor del av ekvationen. Det gäller att hitta rätt balans och förstå att denna är skiftande. Med detta lämnar jag fältet öppet för både ris och ros. Vi hörs!

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...