Jag sög!

PT-timmen brukar i vanliga fall vara veckans tränings höjdpunkt, men alltså igår ville jag bara inte.

Noll motivation+Noll närvaro=Ett riktigt sugigt pass!

Inte alls likt mig! Varför detta? Vad har hänt? PT:n undrar såklart också  och när han ställer frågan hur läget är – kommer allt. Jag hinner inte ens tänka efter innan jag öppnar munnen – utan jag bara kräker ur mig allt som känns ruttet just nu. Ha ha ha, där – just i den stunden gick han ifrån att bara vara min PT. Numera titulerar jag honom  även som min psykolog :D. Stackars kille.

Dealen är följande -under de två senaste veckorna har jag typs helt tappat fokus. Mycket  har kommit emellan, så att rutinerna (träningen och kosten) som keeps me on track  har blivit lidande.  För mig går det sjukt snabbt att tappa fokus. Jag är en allt eller inget kind of girl. Om man måste hoppa träningen en gång – fine! Ingen skada skedd. Men om man måste hoppa träningen igen, dagen därpå och kanske även en tredje gång under en och samma vecka – then we have a problem. Fortsätter det på samma sätt även veckan därpå – då går det utför!

Utebliven träning borde göra att man tänker mer på vad och hur man äter, men i mitt fall är det precis tvärtom. Utebliven träning  rättfärdigar en på något sätt till små- och okynness ätande (vilket är helt sjukt.) Man får även lov att ta ett glas vin om man inte tränat…och lite nötter på det….och kanske lite ostkex…och…ni hör vart jag är på väg?!

Utebliven träning+Småätande=Omotiverad, degig, soffpotatis

Så alltså – detta i kombination med ett par andra big issues har gjort att jag för tillfället tappat motivationen och lusten. Men vet ni…Igår, efter PT snacket och efter en runda av katastrofala boxjumps som kunde kostat mig i alla fall ett av mina smalben, kändes det något bättre. Mitt i passet kändes det bra mycket bättre och i slutet var jag till och med glad – what a nice feeling!!! Jag har alltid tyckt att träningen spelar en stor och viktig roll i mitt vardagliga liv, men jag har nog inte riktigt förstått hur stor roll den spelar, förrän igår.

Läxan vi lärt oss av detta blir att inte ge avkall på träningen (ever typs). Det kostar mer än det smakar.

Träning=Glad+Harmonisk tjej

Invalido

Det är så jag känner mig efter dagens PT träning. Han har lyckats. Igen. My ass is burning, my legs are shaking och jag kan knappt röra mina armar. Då har man haft ett tufft pass, right?!

Det började med bänkpress och speed push ups. Har ni provat detta någon gång? Man ska göra 5 set av båda och alternera mellan dem utan vila (jo, vilar mellan seten såklart.) Dom första tre rundorna brukar gå bra, men sedan händer något med speeden på push upsen. Det går, men att kalla dom speed push ups är en sanning med modifikation. Efter den här övningen skakar armarna som asplöv. Skön känsla, men ändå inte.

Roligast idag, eller sjukast – var overhead split squat. Jag hade glömt hur mycket vikt jag brukar ha på denna – och PT:n visste inte heller då han precis gått över till att köra alla program via I-pad. -”Amen jag har nog 20 eller 25 kg,” tyckte jag.  Allright, he says och och sätter viktskivorna på stången. Efter typs 7 squats känner jag att jag inte kommer orka hålla armarna uppe. ”Rest for a sec and change legs” he says. Oki, gör som han vill. Upp med armarna i luften igen (vilka typs är som spagetti efter föregående övning). Tror att jag pallar göra 3 till, sen räcker det. Låter stången vila på axlarna och fortsätter med mina squats. Känns fan inte som det brukar göra. Känns mycket jobbigare, men gör klart första setet i alla fall (12 reps per ben) Vilar lite och kör sen 2:a setet och nu känns det absolut inte som det brukar. My ass is burning and my legs are shaking….Kommer på att jag nog brukar köra 15 kg på denna övning och inte 20… ”That makes more sence”, säger PT:n och skrattar. Han visste alltså, eller misstänkte att jag sagt för hög vikt, och ändå fick jag köra! Det bor en sadist i honom. Inget snack om saken.

Kommer hem och hittar ett vykort med en personlig sommarhälsning från Anna Hallén 😀 Fan vad trevligt av henne!

Powerwalking girls

Jag kände redan i morse att det här skulle bli en fantastisk träningsdag – and I was right! Ökade nästan vikten i alla övningar och fick beröm för tekniken på ungefär lika många. Fick  till och med en guldstjärna på olympic front squats! It means a lot, när det kommer från en strikt PT. Gillar det 😀 . Som sagt, min magkänsla för det här träningsåret är gigantish! Någon kommer bli jättestark, smidig,  och toight. Förra gången jag körde detta programmet med PT:n kunde jag göra en oassisterad dip – följt av en liten paus – 1 dip till- paus… Totalt 5×5. Today, progress! 2 dips – lite paus – 2 dips – lite paus…Fortfarande 5×5, men ändå!

Som vanligt hinner vi chit chatta en del mellan seten och övningarna och idag gled diskussionen in på powerwalks. Frågade om han någonsin gjorde detta. -”No”, svarade han. Varför blev såklart nästa fråga. -”If I want to burn fat, I run.” Check – jag är med på den, men absolut inte resten av världen, så jag fortsatte. Men (framförallt) tjejer ägnar sig gärna åt dessa promenader. Det ska ju vara det bästa ur fettförbränningssynpunkt…-”Well, they do it because the magazines says so. But  if you really want to burn fat and calories, then you have to start lifting heavy weights. But girls don´t usually want to do that, because they don´t want to grow muscles and get big – wich they wont by the way.”

Spot on! Man kan bara gilla denna PT!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...