Distanserad och asocial? Nej, jag är bara introvert.

introvert

Har nyligen läst ut ”Introvert, den tysta revolutionen” av Linus Jonkman. En fantastisk bok med hög igenkänningsfaktor för dig som är introvert! Jag nickade instämmande och fnissade högt vid ett antal tillfällen, men instämmer inte till 100 % med allt vad författaren skriver. Det finns ju olika grader av introvertism (är det ens ett ord?) och kanske att jag är lite mindre introvert än vad Linus är -även om jag anser mig ha en ganska grov släng av det 😉

Att vara introvert kan stundtals vara ganska svårt med tanke på dagens (över) sociala samhälle. Man ska synas, höras och ta plats. Vara uppkoplad och ”på” 24/7. Redo att interagera både med kända och okända bekantskaper och allra helst med ett leende på läpparna. Phew, det gör mig alldeles matt…

Ordet introvert klingar inte så bra och är förknippat med många negativa egenskaper.  Så som att vara distanserad, asocial, tråkig och ensam. Saken är den, att den som är introvert är antagligen inget av det här, men det är en vanlig missuppfattning. Den som är introvert lyssnar ”inåt” och återhämtar sig genom att läsa, reflektera, och ha tid för sig själv – tvärtom av vad som förväntas av en idag!
Det är inte så att man inte tycker om att umgås med andra människor, men vanligtvis föredrar man one-on-one träffar eller mindre konstellationer. Stora sociala sammanhang som innefattar timmar av kallprat och flyktiga kontakter ger mig ingenting, förutom en känsla av att inte höra hemma och vara helt malplacerad.

Som introvert är man ofta en god lyssnare och man lyssnar hellre än att pratar. Jag har inga problem med såna som babblar – jag har bara inte det behovet själv. Kan till och med tycka att det är skönt med babbelfiskar då det tar fokus från mig själv. För det är ännu en introvert egenskap, olust över att stå i fokus.
Jag kan också vara svårare att läsa av i och med att jag inte öppet delar med mig av allt jag upplever och känner. Jag kan också upplevas som mindre spontan och att jag har stor integritet (vilket är korrekt) eftersom jag gärna inte svarar direkt utan behöver betänketid för att återkoppla. Jag överväger för- och nackdelar 😉

Det sägs att man föds antingen introvert eller extrovert. Jag vet inte hur det ligger till med det där, men min egen uppfattning är den att man präglas av sin omgivning och yttre omständigheter påverkar en om man söker sig ”inåt”eller ”utåt”.

Det går såklart att träna sig själv i att exempelvis bli bättre på att hantera stora sociala sammanhang,  tala inför grupp eller att stå i centrum. Men det kommer nog aldrig bli det självklara valet. Jag skulle fortfarande föredra mindre konstellationer och att inte stå i centrum. 

Det sägs att 1/4 av jordens befolkning är introvert och jag är alltså en av dem. Vem är med mig?

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

3 reaktioner till “Distanserad och asocial? Nej, jag är bara introvert.

  1. Skulle tro att jag oxå kan skriva under på ditt inlägg, men har lånat boken och ska läsa den först, innan jag uttalar mig. Tack för lästipset! 🙂

    1. Hoppas du gillar den! Jag kände som sagt igen mig själv i mycket av det han skrev om.
      Sen är det ganska skönt att ”bli bekräftad”av en likasinnad emellanåt. De flesta av mina vänner/bekanta är extroverta (och jag älskar dem för det) men det händer att man känner sig ”annorlunda” ibland.

  2. Hej.. Tror mig vara ambivert. Eller selektivt social som jag brukar kalla det =)
    Kan definitiv stå i fokus om det är på mina villkor. Men vill absolut inte göra det jämt. Gillar långa stunder själv där jag inte behöver ta hänsyn till andra. Tar lätt ”mycket” hänsyn när det är fler med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *