Igår bestämde jag mig för att köra en 24 timmars fasta. Åt sista målet vid 18:00 igår och åt första målet idag vid samma tidpunkt. Eller ja helt fastande har jag teoretiskt inte varit. Tog 1 tsk kokosfett i mitt kaffe i morse och tog 6 gram EAA vid två olika tillfällen. Planen var att se vad som händer med BS (blodsockret) under en dags fasta - speciellt med tanke på att jag dubblat (eller tredubblat) mitt kolhydratintag.

Rent logiskt borde det sänkas och hamna inom den ”normala” ramen, vilket betyder inte högre än 6,0. Vaknade med ett morgonBS på 5,8 vilket kändes lovande. Tog EAA vid 14:00 och uppmätte 8,4 efter två timmar! Så högt ligger ligger jag inte ens efter vare sig banan eller sötpotatis. Stör mig att jag inte mätte varje timme. Nu är det svårt att säga vad de höga siffrorna berodde på. Om det var aminosyrorna som låg till grund och på så sätt ökar insulinet, eller om det är fastan i sig som ger ett kortisolpåslag. Att fasta kan stressa kroppen och jag tror att tjejer är mycket känsligare för detta än vad killar är ( i alla fall om jag ser till de som tränar). Jag får helt enkelt prova utan aminosyror nästa gång.

Det är rätt läskigt när man ser vad kolhydrater (och fasta) gör med blodsockret. Nu tror jag dock att mitt är extra svajigt då jag ätit så lite av dem under lång tid. Time will tell. Det bör väl finnas en övergångsperiod här med, precis som det gör när man lämnar kolhydraterna bakom sig och går över till en högfettskost.

Jag är glad att jag har en BS-mätare så att jag faktiskt kan se hur mat, fasta, träning och livet påverkar mig. Samtidigt är det lite stressande för att man blir så himla medveten. Fin balansgång det där.

Dags att säga tack för idag. Ska steka på ett gäng bananpannkakor och packa träningsväskan. Därefter blir det en halvtimme på min nyfunna vän spikmattan. Over and out friends.