Sex dagar av ihärdigt snorande och halsont = sex dagar av självömkan, utebliven träning och ett märkligt okynnesätande. Jag småäter nästintill non-stop. Påläggsrullar, nötter, ost, glass, choklad, en sked lemoncurd, några frökex med smör och nu efter maten ta-da….Lemoncurd blandat med kesella, créme fraiche och paleo musli on the top….

Tilläggas ska, att jag (nästan) tappat all smak- vilket gör det här beteendet ännu märkligare. Vad håller jag på med? Vad är det som gör att jag beter mig som att världen ska gå under och jag måste säkerställa att jag ätit upp allt gott som finns att äta?

Rannsakar mig själv.
Är jag gravid? NEJ!!!
PMS? Nope
Är det kanske så att jorden ska gå under i alla fall?????

Tänker, använder hjärnan och som en blixt från klar himmel kommer det över mig! Jag SJÄLVMEDICINERAR MED MAT!!!

Sjuk betyder ingen träning, vilket leder till obalanser i hormonerna. Utan träning blir jag nedstämd, likgiltig, rastlös och oinspirerad. No shit Sherlock, du får ju inte endorfin(-kicken) och dopamin(-belöningen) eftersom du inte tränar! (Signalsubstanser som dopamin, serotonin och endorfiner påverkar hur vi mår fysiskt och psykiskt. Genom att träna och ”äta rätt” kan man upprätthålla en bra balans mellan dessa.)

Hur kan man fixa denna kick på annat sätt? Genom att ÄTA NÅGOT GOTT….OCH SÖTT!!!! Fattar inte att jag inte kopplat detta tidigare. Kroppen jagar kicken och försöker återställa balansen - och jag bara hänger på som ett åsiktslöst miffo. Allt bara för att jag inte har kunnat träna på ett tag.

Det här betyder ju att jag är beroende av träning… Inte mig emot. Jag kan tänka mig långt värre saker att vara beroende av.