Vilse i kostdjungeln?

Jag förstår att det är en djungel där ute. Med tanke på att jag främst jobbar med kost och viktrelaterade frågor får jag många frågor om hur man enklast/bäst går ner i vikt. Att det finns en uppsjö av olika upplägg gör inte saken enklare och jag inte förvånad över att det finns en viss förvirring kring vilket som är ”bäst”. Är det strikt LCHF, nollning, äggfasta, fettfasta, 16:8, 5:2 eller ska man bara äta en gång om dagen? Eller ska man äta mer åt paleohållet och kanske köra på carbcycling? Vem ska man lyssna på? Hur ska man veta vad som fungerar bäst för en själv när det finns så många experter där ute som gärna klargör vad som fungerar bäst?

Well, nummer ett för att lyckas med en varaktig viktnedgång är att man hittar en diet/livsstil som man kan tänka sig att leva med under en längre tid - helst för all framtid. Tillfälliga lösningar och quick fixes går bort, då effekten blir precis som det låter - en tillfällig lösning! Äggfasta, fettfasta och nollning faller alla under detta begrepp. Det går inte att leva såhär i längden och med tanke på att det mesta som försvinner är vattenvikt är det lite gain för mycket pain.

När man hamnar på en viktplatå är det många som tar till quick fixes. Äter mindre. Plockar bort ännu mer kolhydrater. Som att mindre är likställt med bättre. Det här löser oftast inte problemet, vilket blir en nedåtgående spiral då många tror att den uteblivna viktnedgången hänger samman med att de inte lever tillräckligt strikt nog. För strikt kost, nollning och för lite energi leder till ökad stress i kroppen, vilket i sin tur gör så att mer kortisol utsöndras och därmed försvårar eller rent utav hämmar viktnedgången. Så less isn´t always more.

Saker som ålder, kön, nuvarande samt tidigare livsstil och sjukdomsbild måste också tas i beräknande när man väljer att följa riktlinjer för hur mycket kolhydrater man ska äta. Exempelvis:

  • Hur gammal är du?
  • Tränar du? Hur ofta, vad, med vilken intensitet?
  • Har du ett aktivt eller stillasittande jobb?
  • Hur fungerar din sköldkörtel?
  • Hur har du det med stress i ditt liv?
  • Är du beroende av socker? (kolhydrater eller alkohol)
  • Har du någon sjukdom eller åkomma som som missgynnas av ett för stort intag av kolhydrater?

Förstår ni skillnaden? Det finns inte en angiven mängd kolhydrater som är bäst för alla, inte ett visst antal kalorier som är bäst för alla. Man måste se till individen och livsstil. 20 gram kolhydrater är inte en magisk gräns för viktnedgång. Optimal ketos är inte heller ”bäst” eller ens nödvändigt för viktnedgång, ifall någon 2016 fortfarande tror detta.

Tyvärr har även många kvinnor en orealistisk bild av sin kropp och hur den ska se ut. Alltför många ser tillbaka och jämför sig med den kropp de hade för 20-30 år sedan. Det är inte realistiskt!!! Kroppen förändras. Barnafödande, amning, livsstil och ålder kommer att förändra kroppen. Det är fullt möjligt att förändra fysiken, men man måste ha ett rimligt mål och en realistisk självbild. Det är tufft att jobba i uppförsbacke. Ännu tuffare att jobba för ett mål som inte går att uppnå.

En given mängd kolhydrater är inte lösningen på allas viktproblem. Det är många med mig som mår bra och har fått fina vinster genom att öka kolhydraterna något. Vi måste som sagt se till individen och ha livsstil och mål med i beräkningen.

Jag har fram till dagens datum inte mött någon som överätit på rårivna morätter eller kokt potatis. Därmot har jag stött på många som överätit på nötmjöl och mörk choklad. Bad carb good carb….You decide.

More carbs

Här är en bild på mig när jag snittade 60 g carbs/dag, samt hade en carbnite (200-250 g carbs) i veckan. Målet var fettminskning och det lyckades jag fint med. Det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater precis som det är skillnad på fett och fett. Det ena hjälper medan det andra stjälper.

Är du vilse i kostdjungeln och behöver hjälp och individanpassade riktlinjer så finns jag tillgänglig för rådgivning. Skicka ett mail till [email protected]

 

 

 

Kost-tröttma

Food police

Ursäkta, men det verkar som att jag har fått en allvarlig släng av kosttröttma. Jag började få känningar redan för ett år sedan och det har tyvärr inte blivit bättre, snarare tvärtom. Kost upprör och berör och har blivit svart eller vitt. Däremellan finns inget annat. En ”felaktig” hashtag på instagram leder till många upprörda och aggressiva kommentarer. Man måste välja sida och sätta en label på hur man äter. En metod, ett sätt. Allt annat är fel.
Vad hände med att se till individen? Missförstå mig inte, jag är fortfarande helt övertygad om att vi ska basera vårt kostintag på ”riktig mat”, men det finns en hel del livsmedel som ligger i gråzonen och som vare sig är skadliga eller farliga (så länge vi inte har en intolerans mot födoämnet eller har en autoimmun sjukdom förstås). Däremot behöver vi tänka på frekvens, mängd och hur vår livsstil ser ut i övrigt - och anpassa intaget efter dessa förutsättningar. Några exempel:

  • Bönor
  • Vit potatis
  • Mjölkprodukter

Att äta bönor är inte okej då de innehåller både lektiner och fytinsyra, men dessa återfinns även i nötter och frön som anses okej…Genom blötläggning och kokning försvinner en stor del av dessa antinutrienter (vilket man naturligt gör med bönor då de är oätliga utan denna process), men vilket man sällan gör med nötter och frön….Ändå är det ”godkänt” att äta nötter och frön men inte bönor. Var ligger lokigen i detta? Varför är det ena ok men inte det andra? Jag tror INTE att man ska basera sin kost på bönor och linser -lika lite som man ska basera sin kost på nötter och frön. Däremot tror jag att det finns utrymme för bönor och linser (såvida man tål detta) på samma sätt som det finns utrymme för nötter och frön. ”-Men jag har hört att bönor och linser hämmar upptaget av viktiga mineraler, så som magnesium och zink”? Ja det stämmer. Det gör även nötter och frön. Men de senare är ändå ok?!…

Vit potatis. Inflammatorisk, innehåller gifter och har ett högt GI. Jag har aldrig förstått varför vanlig potatis inte är paleo, medan sötpotaisen är godkänd (jo jag vet, de tillhör olika växtfamiljer). Vit potatis är inte okej då den innehåller solanin. Genom att skala potatisen och skära bort delar som är gröna försvinner det mesta av detta ”gift”. Vit potatis tillhör även familjen nattskatteväxter (vilka även tomat, aubergine, paprika och chilipeppar ingår i (men dessa är ”godkända” att äta av) vilka man bör undvika om man har en känslighet för dessa. Ugnsbakad eller nykokt potatis har ett högt GI. Kokt kall potatis har ett lågt GI. Äter du enbart potatis som en måltid kommer det ge ett högt BS och därmed ett högt GI. Äter du kokt potatis som en del av en måltid, med fett och protein, är det en helt annan femma och kommer antagligen inte påverka ditt BS nämnvärt och potatisens höga GI kommer därmed bli helt ointressant. Man kan inte bar se till ett specifikt livsmedel. Man måste se till helheten.

Mjölkprodukter. Inlammatoriskt. Åt vi inte på förr. Ger ökad tarmgenomsläpplighet (är det ens ett riktigt ord ;)Pastörisering är ytterligare en anledning till att undvika detta. Mjölkprodukter är ett tveeggat svärd och inte helt lätt. Är själv kluven inför dessa men har hittat källor som jag tror mer på och en mängd som jag är okej med (får och get) Precis som gluten kan mjölkprodukter bidra till inflammation i kroppen och ge en ökad genomsläpplighet i tarmen, så att basera sitt kostintag på mjölkprodukter, eller äta av dessa dagligen kanske inte är det bästa alternativet om man har hälsa och välmående som fokus. Om vi skulle haft möjlighet att köpa raw milk och slippa pastörisering och homogenisering skulle det varit en annan femma. Jag ser inga problem med att mjölkprodukter, i små mängder vid väl valda tillfällen, kan ingå in en normal kost. Låt ursprung, frekvens och mängd avgöra om det har en plats i ditt liv.

Mängden kolhydrater man äter är ett annat känsligt ämne. Det finns inte en angiven mängd kolhydrater som är bäst/optimal och som fungerar för alla. Vi måste se till individen, sjukdomsbild och livsstil för att kunna säga vad som är ett hälsosamt eller ohälsosamt intag. Är du fullt frisk, har ett någorlunda fyskiskt jobb, tränar och har en aktiv livsstil är ditt behov av kolhydrater helt annorlunda från någon som är metabolt sjuk, har ett stillasittande jobb och inte rör på sig överhuvudtaget. Kolhydrater är inte farligt. Precis som med fett måste man se till hur det är uppbyggt och vilken sammansättning de har.

Visste du förresten att den som äter väldigt lite kolhydrater eller ”nollar”ofta har ett högre blodsocker och högre kortisol än den som äter lite mer kh, då det är mer stressande (högre BS) än den som äter lite mer kolhydrater? Detta kan förstås försvåra en önskad viktnedgång.

Att ta av mig kostpolisdräkten och skygglapparna som medföljer är det klokaste och mest befriande jag gjort på väldigt länge. Allt behöver inte vara svart eller vitt. Grått fungerar det med.

 

 

 

Diet done!

85 dagar på diet avklarade check! Här kommer en sammanfattning på kosten, träningen och resultaten.

Kosten
Jag var inte intresserad av att börja äta traditionell deffmat, det vill säga kokt torsk, kyckling, broccoli, proteinshakes och kvarg. Min plan var att äta samma mat jag vanligtvis äter, med vissa små förändringar. Jag tänkte att det skulle räcka med att äta lite mindre mat till en början, så jag började med att sänka mitt energiintag med ungefär 15 %.
Om man ser till macro fördelningen så har jag ätit mindre fett till fördel för mer protein och kolhydrater. På ett ungefär har det sett ut såhär…

Fett 60 E%
Protein 25 E%
Kolhydrater 15 E%

…med undantag för carbnites då energifördelningen ser heeeelt annorlunda ut.

Har ätit tre mål per dag, alltså inget fastande. Eller jo, dagen efter en carbnite vaknar man oftast mätt och trätt och då har jag hoppat frukosten och endast ätit två mål, samt mindre mängd energi.
Det här med att ha en dag i veckan då man ”får lov” att äta sådant man vanligtvis inte gör bidrar helt klart till att man behåller motivationen. Det är inte så svårt att äta bra mat sex dagar i rad, när man vet att man dag sju kan ta ut svängarna lite.

Den största förändringen vad gäller kosten har varit att jag plockat bort allt lull-lull och kladd. Valt råvaror och livsmedel i sin ”naturliga” form. Exempelvis oliver framför olivolja, avocado framför majonnäs etc. Inte tillsatt fett till redan feta måltider. Inga ”nya”livsmedel så som nötsmör, bröd och sötningsmedel. Mer paleo än LCHF. De här månaderna har jag heller inte småätit/kylskåpsätit mellan måltiderna, eller druckit någon alkohol.

 

Träningen

Jag ökade träningsvolymen till 5 dagar i veckan istället för fyra, med undantag från några veckor i december och januari då jag inte fick till så mycket träning. Gick från att köra helkroppsupplägg till ett 2-split upplägg mellan överkropp/ben. La till ett HIIT pass i veckan och körde även korta cardiointervaller mellan seten de dagar jag körde överkropp.
Kan inte påstå att jag gjort så mycket steady state cardio. Har varit ute på några sporadiska PW:s. Det är allt.

Men alltså styrketräningen, jag räknade med att jag skulle bli svagare - möjligtvis bibehålla styrkan och ta samma vikter som tidigare men jag har istället ökat i många övningar. Win!

 

Utvärdering

Målet var att se vad man måste måste offra eller ändra på, för att skala av allt fludder och se rippad ut. Jag trodde verkligen att det skulle räcka med att äta lite mindre, men sjukt bra mat, samt lägga till lite högintensiv träning till styrketräningen. Med facit i hand så var det inte tillräckligt, eller rättare sagt tiden jag hade på mig var inte tillräcklig. Är helt övertygad om att jag hade uppnått målet om jag hade haft mer tid på mig. Sen spelar såklart utgångsläge och ålder (jag är ju trots allt 40 och inte 20) två viktiga roller i det här med.

Jag blev av med:
Fett: -5,8%
Kg: -4 kg
Arm: -1 cm
Midja: -5,5 cm
Buk: -7,5 cm
Äss: -6,5 cm
Lår: -3 cm

Framifrån

Bakifrån

och så lite spännisar såklart 😀

Spännis

Man kan också se på det från ett annat perspektiv - dvs att jag har levt precis som vanligt, ätit samma mat, bara lite mindre men ändå haft en dag i veckan där jag ”unnat” mig och ätit både mycket och gott. Inte tränat så mycket mer, bara 1 pass mer i veckan, och på detta levnadssätt - vilket jag skulle kunna fortsätta med forever and everever - så har jag utan uppoffring minskat både i centimeter och fettvikt.

Trots allt är jag lite bitter över att jag anlitade en coach och började laborera med både energiintag, macros och carbnites på dennes inrådan. Under hela december stod jag så gott som still både vad gäller fettprocent, mått och vikt. Så hela december kan vi summera med fail. Big fail.

Men om man ska summera dessa månader så blir det ändå en win. Jag har ju inte offrat något eller kämpat, men ändå uppnått hyfsade resultat.

Sen ska vi inte glömma att är en sak att minska i fettvikt, en helt annan att bibehålla den. Får se hur bra det klingar med tre veckors semester 😀
De närmsta veckorna blir det mer action på instagram än här inne. Vill du hänga med på resan så följ mig på instagram @sockertjocken

Nu ska jag packa det sista inför resan, sen blir det champagne och restaurangbesök. Jag blir ju trots allt 40 (!!!) idag 😀