Hur man blir en sån som tränar

januari 11, 2017 i Träning

HexbarDet är faktiskt väldigt enkelt. En vacker dag bestämmer man sig bara för att börja träna och sen fortsätter man att göra detta vecka efter vecka, år efter år. Då blir det en rutin och rutiner är något man ”bara gör” utan att tänka så mycket på att man gör det. Rutiner är helt enkelt en viktig del av din livsstil. Utan dem skulle du inte funka, eller funka skulle du – men du skulle må så mycket sämre. För att saker ska bli rutin måste man göra samma sak om och om igen. Det här gäller både rutiner, vanor och ovanor. 

Vi kanske får backa bandet lite. För visst kan man bestämma sig för att man vill bli en sån där som tränar, men huuur ska man hinna med det när man redan har ont om tid i sitt liv? Det handlar bara om en sak och det är viljan att prioritera träningen. 

För att bli en sån som tränar så måste man prioritera sin träning framför andra saker. Och ja, det kan vara svårt och man kan få göra avkall på annat. Så frågan är kanske hur gärna vill du detta egentligen?

Det kan också vara klokt att inte gå från noll till hundra på en gång. Att gå från att inte träna alls till fem pass i veckan brukar inte hålla i längden och det är ju det som är hela poängen – att det ska hålla i längden!!! Börja lågt och realistikt. Om det är två pass i veckan eller en halvtimmes promenad om dagen eller något annat får din agenda bestämma. Men börja med att planera in din träning och skriv in den i din agenda precis som du gör med barnens träningar eller dina tandläkarbesök. Din träning är precis lika viktig som detta. 

Man kan liksom inte avsäga sig rörelse och träning. Det går inte för vi är inte funtade så. Kroppen orkar inte med att bara sitta och vara stilla. Den går sönder då. Vi behöver röra på oss och få det lite kämpigt emellanåt för att vi ska fungera både fysiskt och psykiskt och hålla hormonerna i balans.

Vad säger du? Är det inte dags att ta tag i det där med träning nu? Det är faktiskt väldigt skönt på alla sätt och vis och vara en sån där som tränar.  

Distanserad och asocial? Nej, jag är bara introvert.

januari 8, 2017 i Livet

introvert

Har nyligen läst ut ”Introvert, den tysta revolutionen” av Linus Jonkman. En fantastisk bok med hög igenkänningsfaktor för dig som är introvert! Jag nickade instämmande och fnissade högt vid ett antal tillfällen, men instämmer inte till 100 % med allt vad författaren skriver. Det finns ju olika grader av introvertism (är det ens ett ord?) och kanske att jag är lite mindre introvert än vad Linus är -även om jag anser mig ha en ganska grov släng av det 😉

Att vara introvert kan stundtals vara ganska svårt med tanke på dagens (över) sociala samhälle. Man ska synas, höras och ta plats. Vara uppkoplad och ”på” 24/7. Redo att interagera både med kända och okända bekantskaper och allra helst med ett leende på läpparna. Phew, det gör mig alldeles matt…

Ordet introvert klingar inte så bra och är förknippat med många negativa egenskaper.  Så som att vara distanserad, asocial, tråkig och ensam. Saken är den, att den som är introvert är antagligen inget av det här, men det är en vanlig missuppfattning. Den som är introvert lyssnar ”inåt” och återhämtar sig genom att läsa, reflektera, och ha tid för sig själv – tvärtom av vad som förväntas av en idag!
Det är inte så att man inte tycker om att umgås med andra människor, men vanligtvis föredrar man one-on-one träffar eller mindre konstellationer. Stora sociala sammanhang som innefattar timmar av kallprat och flyktiga kontakter ger mig ingenting, förutom en känsla av att inte höra hemma och vara helt malplacerad.

Som introvert är man ofta en god lyssnare och man lyssnar hellre än att pratar. Jag har inga problem med såna som babblar – jag har bara inte det behovet själv. Kan till och med tycka att det är skönt med babbelfiskar då det tar fokus från mig själv. För det är ännu en introvert egenskap, olust över att stå i fokus.
Jag kan också vara svårare att läsa av i och med att jag inte öppet delar med mig av allt jag upplever och känner. Jag kan också upplevas som mindre spontan och att jag har stor integritet (vilket är korrekt) eftersom jag gärna inte svarar direkt utan behöver betänketid för att återkoppla. Jag överväger för- och nackdelar 😉

Det sägs att man föds antingen introvert eller extrovert. Jag vet inte hur det ligger till med det där, men min egen uppfattning är den att man präglas av sin omgivning och yttre omständigheter påverkar en om man söker sig ”inåt”eller ”utåt”.

Det går såklart att träna sig själv i att exempelvis bli bättre på att hantera stora sociala sammanhang,  tala inför grupp eller att stå i centrum. Men det kommer nog aldrig bli det självklara valet. Jag skulle fortfarande föredra mindre konstellationer och att inte stå i centrum. 

Det sägs att 1/4 av jordens befolkning är introvert och jag är alltså en av dem. Vem är med mig?

 

Hej 2017!

januari 1, 2017 i Hälsa

Visst är det en skön känsla att ha ett helt nytt, oskrivet år framför sig? Nya möjligheter och förväntningar. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om 2016. Det hände inte så mycket på jobbfronten eller med bloggen. Däremot hände det mycket på det personliga planet. Tog tag i en massa gammal skit som dränerade mig på lust och energi. Omtumlande och stundtals asjobbigt, men samtidigt så himla nyttigt och alldeles alldeles underbart….i alla fall såhär i efterhand :) 

Även om jag fortfarande tycker det här med kost och hälsa är väldigt intressant så drar mitt intresse mer åt personlig utveckling, mental träning och mindfulness. Det ena behöver ju inte nödvändigtvis utesluta det andra, men den här bloggen – sockertjocken.se har gjort sitt. Jag har inte samma värderingar och åsikter som när jag startade och identifierar mig helt inte längre med varken namnet eller bloggen. Ny blogg är under uppbyggnad och kommer förhoppningsvis igång inom en väldigt snar framtid. Ska bli så skönt att starta något nytt, eller i alla fall något nygammalt. Det kommer fortfarande handla om naturlig mat och hälsa, men förhoppningsvis mer om personlig utveckling, träning, stresshantering och balans i livet. Det låter väl nåt :) ?

Om 11 dagar stundar en tre veckor lång semester. I år bär det iväg till Dominikanska republiken och Puerto Rico med två vänner. Lämnar mannen ensam här hemma i kylan!!!  Inga boenden är planerade och inga aktiviteter är spikade. Ingen koll alls med andra ord. Såååå himla olikt mig (kontrollfreak), eller i varje fall den gamla versionen av mig 😀

Gott nytt år så här i efterskott och gör det bästa av 2017!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter solsken kommer regn

november 4, 2016 i Off topic

Att gå från 26 grader och det här…Solsken

…till 8 grader och det här
Grått och regnogt

…är inte sådär jätteinspirerande.

Är nyligen hemkommen från den obligatoriska höstlovsresan som jag, syrran och hennes unge brukar åka iväg på. Charter, all-inclusive och Kanarieöarna är ju vad det är, men man är ju (nästan i varje fall) garanterad sol, värme och bad – vilket jag inser mer och mer behövs i så mycket större utsträckning än vad Sverige har att erbjuda. Antingen behöver jag mer semester i mitt liv, eller så får jag se till att utöka tiden jag jobbar online så jag kan jobba varifrån som helst i världen. 

Tänker ni mycket på vad ni vill ha ut av livet? Jag får nog säga att under det senaste året har jag börjat komma till insikter som jag inte tidigare haft. Livet är ju till för att levas och gör man verkligen det? Det beror såklart på vilka värderingar och preferenser man har, men är du nöjd med det liv du lever – eller genomlider du det bara? 

Livet på landet

augusti 29, 2016 i Off topic

Vilken helg jag haft! Var uppe hos ett par vänner som har en stuga (läs gods) i Blekinge. Lördagen bjöd på strålande sol och det var helt stilla. Det här stället har allt som hör landet till. En stor kohage inpå knuten, ligger mitt i skogen nära en insjö.

Godset

Hundsjön

Kossorna

Förstår ni lugnet som bara lade sig över en?! Som balsam för själen.  På söndagen vaknade vi av att det åskade och ösregnade. Jag som hade planerat att bege mig till skogs för att plocka blåbär, björnbär, lingon och svamp. Det här är vad jag kom hem med 😀

Lite lingon

Att leva livet eller genomlida det…

juli 15, 2015 i LCHF, Off topic

Bild från www.thunderclap.it

Bild från www.thunderclap.it

…det är en ganska stor skillnad. Jag vill så gärna vara en av dom som verkligen lever livet och uppskattar det här och nu, men det är jag inte. Att ständigt längta till något annat, det är jag det. När semestern börjar närma sig sitt slut längtar jag redan tills nästa. När det är måndag längtar jag till det är fredag. Vid arbetsdagens början längtar jag till dess slut och sådär rullar det på. Känner ni igen er, eller är det bara jag?  Såhär kan man inte leva. På ett sätt längtar jag ju livet av mig själv!

Har funderat mycket på denna längtan och väntan. Var den kommer ifrån. Vad föder detta tankesätt? Det har tagit sin tid att komma fram till svaret, eller rättare sagt det har tagit tid att våga inse och acceptera detta och konsekvenserna som medföljer. 
Att inte leva i nuet och ständigt vilja vara någon annanstans är en form av verklighetsflykt. Att ständigt vilja vara någon annanstans måste betyda att man inte är nöjd med det liv man har eller sättet man lever på. Right?!
Det här insikten har garanterat varit en bidragande faktor till den mentala stress jag upplevt under det senaste halvåret, vilket i sin tur påverkade både sömn, mående och kroppsform. Skriver mer om detta i ett separat inlägg.

Vad är det som gör att man inte är nöjd med det liv man har?  Någon har kanske ett dåligt förhållande, en annan trivs inte på sitt jobb, en tredje har ekonominska problem.  Jag har som sagt insett vad som  hindrar just mig, och det är tiden. Eller rättare sagt bristen på den och att inte fullt foga över den tid jag har. Inte kunna göra vad jag vill när jag vill. Det gör mig stressad. Jag lever upp när jag är ledig och tiden däremellan är bara en lång transportsträcka kantad av måsten och rutiner. Sådär kan man ju inte ha det! 

 Att helt och hållet kunna foga över min tid och mitt liv är ett långsiktigt mål, men vägen dit måste ta en annan vändning. Måste börja leva lite varje dag, inte bara helger och semesterdagar. Lära mig uppskatta det lilla i vardagen. Det är jag skitdålig på, men jag har bestämt mig och jobbar aktivt på det. 

Lever du ditt liv eller genomlider du det?

10 dagar kvar till San Francisco!

april 28, 2014 i Off topic

 

Jiiiha!!! Det närmar sig nu. Om 10 dagar bär det av till San Fran
för en kombinerad semester/födelsedagsfirande och familje get-together. Mamman blir 60 år och bjuder med oss för att hälsa på minsta syrran (thank you ever so much<3) som valt att bosätta sig just där. Har inte sett det lilla livet på hundra år och jag saknar henne så! Kommer bli helt galet kul det här 😀 Vi har hyrt ett hus istället för att bo på hotell, vilket gör det hela ännu roligare.

Finns tusen saker att göra när man är där och självklart är alla turistattraktionerna spikade Alcatraz, cykla över Golden gate, vinprovning i Nappa Valley, se sjölejonen på pier 39, gå på Lombard street, ta en hop on hop off buss och såklart ett besök på six flags då hälften av oss äääääälskar karuseller! Kommer fira mamman med pompa, champagne och ståt – mer än så kan jag inte säga just nu för hon läser garanterat vad jag skriver 😉

Jag planerar i alla fall att åka dit med tom resväska. Ska handla  träningskläder, gympadojjor, sneakers, böcker, kosttillskott och smink! Kostar ju bara hälften av vad det gör här hemma.

Har ni några tips på must do, must see eller must have så hör av er!

Det verkar som att jag tappat bort mig själv

maj 5, 2013 i Hälsa

Hello world. Läget? Själv har jag kommit till insikt om att jag håller på att tappa bort mig själv helt och hållet. Vad jag vill med min hälsa, mitt välmående och min träning – och livet i allmänhet. Som tur är har jag kommit på vad problemet är  och kan därför sätta punkt, avsluta och lägga det bakom mig. Så jäkla skönt!

Formtoppa med LCHF…. När jag valde namnet till bloggen hade jag hälsa och välmående i syfte. På alla plan, alltså både inre och yttre (kanske lite mer till det yttre 😉 Anyways- detta året inleddes med fokus på om man kunde punktförbränna fett, projekt Biosignature modulaltion. Det innebär i stora drag kroppsfettmätning  en gång i veckan, ackompanjerat av en massa kosttillskott man ska ta för att komma i hormonell balans, och börja punktförbränna fett på de ställen som är i obalans. Check – det började som ett kul experiment, kul att se vad som händer – om det ens var möjligt att något skulle hända med fettprocenten bara genom att knapra piller och pulver?! Den första månaden var jäkligt rolig, eftersom jag körde på som vanligt med mitt liv. Åt som jag brukade, njöt av god mat och vin på helgen i goda vänners sällskap. Brydde mig inte så mycket om hur det gick på dom där fettmätningarna, för det var ju kosttillskotten (och träningen såklart) som skulle  make the magic.  Sen hände något. Med facit i hand kan jag se att jag successivt började anpassa livet mer och mer efter de där fettmätningarna. Tänkte mer och mer på vad och hur jag åt och om jag verkligen skulle ta det där andra  glaset vin och ifall jag skulle smaka på desserten  – även om den var LCHF godkänd. Det skulle ju garanterat resultera i en ökad fettprocent. Det har inte ens varit roligt att träna på sistone, då jag bara haft den där fettprocenten i bakhuvudet. Alltså backa bandet!!!!!! Det här är inget sunt beteende. Det här är inte den jag vill vara! Det var inte detta som var tanken när jag började med the Biosignature modulation.

Fettprocenten har liksom tagit över mitt liv ha ha ha (om man nu kan skratta åt det). Det var  väldigt skönt när jag kom till insikt med det här, men samtidigt jäkligt tragiskt.

Projekt periodisk fasta inte direkt har hjälpt vad beträffar förhållandet fettprocent, mitt välmående och ett ”normalt” förhållande till a little thing called life. Överväger  att skita i den sista mätningen då jag inte känner att det kommer tillföra något längre.

Tack för bikten. Det blir på något sätt mer definitivt när man fått det på pränt och blottat sig för en liten del av världen. Fenx guys!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...