Skruttpass

Höstjogg

Hade ett riktigt skruttigt träningspass igår! Är inte van vid det där. Brukar alltid kunna öka i någon övning, men igår var det precis tvärtom. Fick sänka vikterna eller göra färre reps. ”Viloveckan” samt på tok för lite mat i dagarna fyra , samt två tidigare glycogentömmande pass har satt sina spår. Vad gäller maten blir det ofta lite av den varan de dagar jag är ledig. Hoppar frukosten, äter en sen lunch och middag.  Måste sluta slarva. Har inte heller ätit några mängder kolhydrater vilket gör stor skillnad på hur mycket jag orkar lyfta. Men…..på lördag är det dags att fylla på igen. Läääängtar! 

I söndags körde jag något som jag inte gjort på ett par år, nämligen steady state cardio!!! Det var alldeles vindstilla ute, soldis och hög luft – superhöstigt behagligt väder. Snörade på mig skorna och begav mig ut på en joggingtur!!! Helt galet, men det var väldigt skönt. Inte alls som jag minns det. Anyways, jag hade antagligen inte pallat springa så långt om det inte hade varit för Spotify running. Musiken anpassar sig efter takten man springer i, sen är det bara till att pinna på i den takten. Varken mer eller mindre. Det blev en 40 minuters runda i 165 bpm 😀 Om den här joggingturen var början på något nytt eller en ren tillfällighet återstår att se. Men det känns inte helt främmande.

I morgon är det dags för ytterligare ett styrkepass. Är i valet och kvalet om jag ska börja dela upp kroppen i över/under och lägga till HIIT de dagar jag kör överkropp. Vad tror ni om den? 

 

 

Högre kortisol och högre blodsocker med strikt LCHF?

No carbs?

Vet inte om ni känner till Alan Christiansen som skrivit The Adrenal Reset diet. Vet att jag har nämnt honom tidigare här i bloggen. I boken kan man läsa om hur blodsocker och kortisol påverkas negativt av för få kolhydrater (under 50 g/dag), tvärtemot vad man är van vid att höra.  Genom att använda en glukosmätare som läser av blodsocker över dygnets alla timmar har han sett att de som äter färre än 50 g kolhydrater/dag har ett högre blodsocker än de som äter lite mer.

Förklaringen lyder att om man äter väldigt få kolhydrater så ökar kortisolet. En av kortisolets uppgifter är att balansera ditt blodsocker. Går det för lång tid mellan måltiderna, eller om man fastar – samt äter för få kolhydrater så sjunker blodsockret medan kortisolet ökar. Ett förhöjt kortisol gör det svårare att gå ner i vikt då kroppen är under stress och är beredd på ”flykt”. Han menar på att genom att äta en måltid med något mer kolhydrater skulle ge både ett lägre blodsocker samt mindre kortisolutsöndrning.

Jag tycker att det här är väldigt intressant. I Sverige är normen 20 g/dag, något jag själv anammade under många, många år. Det finns ju många som nollar kolhydraterna, eller försöker äta så få som möjligt – och inte lyckas gå ner i vikt. Kanske att ovanstående har ett finger med i spelet. Kanske att man borde lägga till mer kolhydrater istället för att dra ifrån?! Jag har inte så mycket att komma med, men det har fungerat mycket bra på mig själv 🙂

Enligt författaren spelar det även roll när på dygnet man väljer att äta majoriteten av sina kolhydrater, samt vilket typ av kolhydrater man väljer. För precis som det är skillnad på fett och fett är det skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Det går alltså inte lika bra med geléhallon 😉

 

LCHF då och nu

thinking

Jag minns inte exakt första gången jag snubblade över begreppet LCHF, men det var många år sedan. Som många andra hade jag en önskan av att bli av med några kilon och tyckte att denna diet lät både lovande och god.
Man kunde äta ägg och bacon till frukost.
Fisk och skirat smör till lunch och kött med bearnaisesås till middag!
Blev man sugen på något däremellan kunde man ta några oliver och en bit ost.
I mina öron lät det helt galet att man kunde gå ner i vikt med så mycket fett i kosten, fettskrämd som man var.
Men jag provade och det gav utdelning!

Minns att jag var helt förundrad över att jag kunde äta all den där goda maten och ändå gå ner i vikt. Frukost, lunch och middag åt jag mig mätt på kött, ägg eller fisk, grönsaker, ost, smör, olja eller majonnäs. Grädde och crème fraiche åt jag väldigt sparsmakat av, då jag läst att det kunde sinka viktnedgången. Förvisso var det Dr. Atkins som sagt detta, men det spelar mindre roll.
Man åt sin frukost, lunch och middag. Eventuellt en bit ost mellan målen om magen knorrade. Det var det liksom.
LCHF idag ser väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde då.
Idag har mjölkprodukter en given plats, både till frukost, mellanmål och middag. Även de som inte innehåller speciellt mycket fett. Då använde man sig av grädde och crème fraiche i några få måltider, ytterst sparsamt.
Nötter och bär fanns inte på kartan, medan det idag är klart godkänt.
Det fanns inga nötmjöl då heller, så bröd, brödsubstitut eller bakverk var inte att tänka på.
Sötningsmedel som erythritol och stevia fanns inte heller att tillgå, så kakor, godis och glass var uteslutet.
Kanske att mörk choklad hade en plats redan då, det får jag låta vara osagt – men så mycket mer fanns liksom inte att kalasa på.
Mitt intryck är även att alkohol har fått en mycket större och given plats i kosthållningen. Fast det kan lika gärna vara tillgängligheten till sociala medier som bidrar till min uppfattning om detta.

Oavsett är det stor skillnad på LCHF då och nu. Samtidigt upplever jag att fler och fler har svårt/inte går ner i vikt med LCHF. Kanske att svaret, i alla fall delvis, finns att läsa här ovan?
Jag påstår inte att det ena sättet är rätt och det andra fel, men om viktminskning står överst på önskelistan får man antagligen backa bandet och fundera på om det inte var bättre förr 😉

 

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...