Kan man äta för lite kolhydrater? Att man kan äta för många är vida känt, men hur är det egentligen med det motsatta? Vi vet att en kost baserad på få kolhydrater är gynnsamt för personer som är metabolt sjuka, har alzheimers, parkinsons, epelepsi med flera - men vad gäller egentligen för oss ”friska”? Behöver vi äta på samma sätt som de sjuka? Är det optimalt eller kan det kanske till och med vara skadligt i längden? Och om så är fallet, varför hör man aldrig något om detta från våra svenska lowcarb (LC) hälsogurus? Vet man inte bättre, eller är det för att de inte jobbar med friska människor? För handen på hjärtat, ju mindre kolhydrater desto bättre - oavsett om du är sjuk, fullt frisk eller tränar. Man gör inte heller skillnad på kön vilket någonstans inte heller känns rimligt.

Jag har själv suttit fast (och gör delvis fortfarande) i 20- 30 grams träsket sedan jag började med LCHF. Det är först under det sista halvåret som jag så smått börjat laborera med mer kolhydrater, men fortfarande kört very low carb största delen av tiden. Det är tack vare detta experimenterande som jag också blivit varse alla (former?) lowcarb hälsogurus i det stora landet over there som Chris Kresser, Paul Jaminet, Sara Gottfried, Mark Sisson, Dave Asprey, Robb Wolf, Abel James (John Kiefer) och fått en helt annan syn på kolhydraternas vara eller icke vara.

Jag tror absolut att en kost med få kolhydrater är gynnsamt under en period. Men för alltid and forever ever? Jag är skeptisk. Här kommer några av anledningarna.

• Insulin behövs för att sköldkörteln ska fungera optimalt. Vad händer med den om man kör LC under lång tid?
• Om sköldkörteln påverkas kommer även kortisolet att påverkas. Ökar kortisolet minskar progestoronet vilket i sin tur leder till östrogendominans (vilket de flesta kvinnor redan är). Läs på om östrogendominans 😉
• Att inte äta kolhydrater ökar kortisolet då detta krävs för att omvandla protein till glukos, vilket sker om man äter få kolhydrater. Man utsätter alltså kroppen för mer stress genom att tillföra för lite kolhydrater. Mer stress är relaterat till sämre sömn, bukfetma och viktuppgång (typs där jag själv befinner mig just nu)
• Tarmhälsan…Våra bakterier i tarmen live and thrive of stärkelse och fiber. Hur mycket får vi i oss av detta vid en LC kosthålllning? Tänk detta under flera flera år. Tarmhälsan är A och O för en god hälsa…
• Må bra hormonet serotonin (som kommer från aminosyran tryptofan) behöver glukos för att passera blod-hjärnbarriären. Tryptofanet tävlar dessutom med andra ”stora” aminosyror - vilka lättare tar sig genom barriären. Att äta mer protein hjälper inte tryptofanet, däremot hjälper det att tillföra mer kolhydrater då detta ökar insulinet och de aminosyror som ”stör” tryptofanet åker in i musklerna vilket gör det lättare för tryptofanet att korsa blod-hjärnbarriären. Trött, orkeslös, food cravings eller milt deprimerad? Kanske mer kolhydrater är lösningen?
• Enligt Jaminet kräver även mucin kolhydrater och brist kan leda till torra slemhinnor, torra ögon och muntorrhet (vilket det sista jag själv upplevt)

Hormoner påverkar varandra. De har en dominoeffekt på varandra. Jag är helt övertygad om att vi kvinnor är mer känsliga för obalanser och svängningar i dessa. Jag kan bara se till mig själv och vart jag är nu. Jag har inte tidigare insett i vilken mån vi behöver kolhydrater. Även då vi inte behöver tillföra ett enda gram via maten vi äter behöver detta nödvändigtvis inte betyda att de inte behövs. Därmed inte sagt att vi ska leva som Livsmedelsverket vill och basera vår kost på just kolhydrater. Det tror jag skapar än mer sjukdom och obalans. Alla kolhydrater ska inte heller dras över samma kam. Det känns som att vi är lite där vi en gång var med fettets farlighet och med facit i hand vet vi ju att det är skillnad på fett och fett, precis som det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater.

Vad vill jag ha sagt med det här? Jag tror fortfarande att de flesta mår bra av att dra ner på kolhydraterna, men att ålder, kön, livsstil, aktivitetsgrad, sömn och stress är en stor del av ekvationen. Det gäller att hitta rätt balans och förstå att denna är skiftande. Med detta lämnar jag fältet öppet för både ris och ros. Vi hörs!