Första träningspasset efter 5 dagars vattenfasta

Postat 2016/10/092016/10/09 av Jessica

Jag har gjort det igen. Vattenfastat i 5 dagar alltså. Det här gör jag främst för att kroppen ska förstöra och göra sig av med döda och sjuka celler.
Sen är det ju alltid intressant att se hur man reagerar på något sådant här. Den här gången visste jag i och för sig vad jag hade att förvänta mig, så det var inte lika svårt mentalt. Saknade inte ens mitt morgonkaffe vilket fortfarande överraskar mig.

Det är intressant hur snabbt hungern lägger sig. Visst kurrar det till i magen då och då, men det är absolut inget som känns jobbigt. Ju längre man fasta desto mindre kurrar magen. Så är i varje fall upplevelsen. Har inte heller varit besatt av tankar på mat, vilket jag minns att jag var sist.

Dag två hade jag en rätt så jobbig huvudvärk som varade precis hela dagen lång. I övrigt har jag inte mått dåligt. Inga blodsockerfall och nära döden upplevelser.

Däremot har sömnen har varit sämre än vanligt. Dag tre och fyra vaknade jag runt tre på natten och hade svårt att somna om. Tänker att det måste hänga samman med att leverglykogenet är förbrukat och kortisolet går upp. Kommer ihåg att det här hände ganska ofta under mina år med väldigt lite kolhydrater i kosten med. Tänk på det om du äter snålt med kh och lider av detta problem.

Energin har varit precis som vanligt, men jag har självklart inte tränat under dessa dagar. Det gjorde jag däremot idag, efter gårdagens första mål som bestod av hjortfärsbiffar med kantareller, lingon och jordätrskocka (vilket var sjuuuukt gott!) Herregud vilket sugigt pass det blev 😀 Hade förvisso inte förväntat mig något annat, med tanke på att det fortfarande var relativt tomt i tanken -men när man knäböjer 50 kg (som första övning) och man tycker det är tungt som f, då är det något som inte står riktigt rätt till. Benövningarna gick inte bra. Var som Bambi på hal is. Däremot var det inte så stor skillnad på styrkan i överkroppen.
Chinsen gick lika bra som vanligt. Körde sex set med 5-4-4-3-3-3. Jag vet inte hur länge jag suttit fast på 5 st i första setet. Kommer inte över den gränsen, men det är en helt annan femma.

Nä, nu ska det fyllas på med bränsle så det kan bli något av min träning igen. Bjussar på en bild av min fantastiska fastebrytsmiddag. Shit vad det är gott med mat!

Ska kvinnor fasta?

Postat 2016/08/02 av Jessica

Jag läste ett inlägg hos kostdoktorn för ett tag sedan som tog upp frågan om kvinnor ska fasta eller inte. Inlägget var skrivet av läkaren, Jason Fung, som både är njurspecialist och ”världsledande expert på periodisk fasta och LCHF”. Wow.

Den här artikeln irriterar mig.
Dels för att den är skriven av en läkare/”expert”, på en sida som har hög credibility – och därför måste väl det som sägs där vara rätt och sant?! Ska verkligen alla kvinnor fasta?

Experten tycker absolut att alla kvinnor ska fasta, med undantag för gravida och barn. Han säger att:

Det finns hundratals studier som genomförts över 100 år och klinisk erfarenhet över 5 000 år pekar mot att effekten av fasta är densamma för kvinnor och män, förutom i fall där de är underviktiga.

Detta och en studie gjord 1968!!! (hallå, 1968!!!) ligger till grund för påståendet att kvinnor ska fasta.
Jag har inget emot kvinnor som fastar och gör det själv ibland. Men om vi ser till hur vi lever idag och jämför det med hur vi levde för 5000 år sedan, eller kanske bara så kort tillbaka som 1968 så är det många saker vi gör idag, som vi inte gjorde då. Vi

jobbar heltid
jobbar övertid
jobbar!!!
hämtar och lämnar ungar på träning och diverse aktiviteter
tar hand om oss själva, dvs vi tränar (kanske flera gånger i veckan)
sover midre (?)
ska också duga, hinna och räcka i så många andra sammanhang

Jag tycker att han missar en viktig poäng i det faktum att vi idag lever med (väldigt mycket mer)… stress!?
Är det vettigt att lägga mer stress på någon som redan är stressad?

Vad har du för tankar om kvinnor och fasta?

Du som vill läsa Fungs inlägg hittar det här.

Summering 5 dagars vattenfasta

Postat 2016/03/052016/03/05 av Jessica

Som ni kanske minns ville jag testa att vattenfasta av två anledningar.

För att ge kroppen utrymme att läka genom att äta på och förstöra sjuka och döda celler.
För att se hur jag skulle hantera det rent mentalt och se hur man fungerar utan mat en längre tid.

Effekterna av nummer ett kan jag inte uttala mig om, men nedan följer en summering på det andra.

Jag trodde att det absolut värsta med den här fastan skulle vara hunger, men så var inte fallet. Det var bara första dagen som jag var hungrig, sådär riktigt hungrig, så magen suger och skriker något.
Det har absolut funnits tankar på mat och att få äta under dessa dagar, men inte alls i den utsträckning jag förväntat mig. Men visst har det varit svårt att inte äta. Det är ju någon man ”bara gör”. Att bara dricka vatten, inte ens te, buljong eller jucie är tufft.

Det är jobbigt att göra ändringar vad gäller vanor och rutiner. Att inte äta efter träning (älskar det målet) att inte äta lunch (arbetsdagens höjdpunkt) och att inte äta middag med min man på kvällen (för det är ju mysigt ju). Vad gör man istället? Man blir lite handfallen, lite nedstämd för det är tråkigt (som f-n) att inte äta!

Jobbigt har varit att jag frusit sådär in i märgen nästan kostant dessa dagar. På kvällarna har jag suttit fullt påklädd med halsduk, morgontofflor, under duntäcket men ändå frusit. Då har tankarna många gånger vandrat till te, kaffe och buljong.

Jobbigt var också hela dag tre. Var helt passiv och slö hela dagen och det kändes som jag gick i en dvala. Senare under eftermiddagen fick jag även ett blodsockerfall (och det har jag inte haft på många år), men det var inget roligt. Svag, darrig, illamående, svettades och frös omvartannat. Då var det nära att jag kastade in handduken. Lyckade somna och vaknade dagen efter och mådde precis som vanligt.

Jag har sovit mer än normalt under fastan. Mellan 9-10 timmar per natt. Börjat nicka till redan vid halvnio på kvällarna, men ofta vaknat någon gång under natten. Har docka känt mig utvilad när jag vaknat, men har inte upplevt den där känslan av klarhet och lätthet som många beskriver. Energin har däremot varit som vanligt.

Skulle jag göra det igen? Jag vill säga ja, men det var förbaskat tråkigt!!! Enligt D´Agostino ska man göra det här mellan 2-4 gånger/år. Fyra kommer det aldrig bli för mig, det kan jag garantera. Möjligtvis två. Hade jag fått frågan under tiden jag fastade hade jag antagligen svarat aldrig mer, men såhär en och en halv dag senare (med mat i magen och fri tillgång till mat) ser det annorlunda ut 😉