Sämre insulinkänslighet med strikt LCHF?

Insulin

Provocerande rubrik va 😉 Först tänkte jag att jag skulle ta det lite lugnt med mina inlägg om eventuella hälsonackdelar med strikt LCFH, men sedan lyssnade jag på en pod om insulinkänslighet och hur denna blev bättre genom att äta lågkolhydratkost och kände att jag ville dela med mig av mina egna erfarenheter kring detta.

Det stämmer att insulinkänsligheten blir bättre med LCHF,  i varje fall om man går ifrån en kosthållning som inneburit stora mängder kolhydrater samt kolhydrater av dålig kvalitet. Är man dessutom redan överviktig, samt inte rör på sig, har ett stillasittande jobb och/eller någon form av metabol sjukdom har man mycket att vinna genom att minska på kolhydraterna. Det kommer att ge en bättre insulinkänslighet. I alla fall på kort sikt.

Men vad händer med insulinkänsligheten på lång sikt om man äter väldigt lite kolhydrater? Jag har tidigare skrivit ett inlägg om falsk insulinresistens (sämre insulinkänslighet) vilket är min erfarenhet av en kost baserad på få kolhydrater. Genom att inte äta några mängder kolhydrater, över en lång tidsperiod, kommer insulinkänsligheten att bli sämre. 

Om jag inte skulle haft en blodsockermätare skulle jag aldrig blivit varse om detta, vilket många säkert inte är. När jag så smått började återinföra små mängder kolhydrater till mina måltider gick mitt blodsocker helt bananas. Vi pratar en halv banan vid en måltid, en halv dl kokt ris till en annan, en rejäl portion rotfrukter (vilket gav minst BS-höjning) till en tredje måltid – alla med samma resultat, dvs ett blodsocker som stack iväg rejält, hoppade upp och ner med påföljder som hjärtklappning och ibland även illamående. Det hände även att jag vaknade med ett morgon BS som låg mellan 6,5-6,7 mmol/l vilka räknas som pre-diabetes. Om jag inte skulle haft tillgång till en BS-mätare hade jag aldrig blivit varse om hur mitt BS och mina insulinnivåer påverkades av det ökade kolhydratintaget. Men visst tyder det på en försämrad eller dålig insulinkänslighet?!

Om jag inte skulle fortsatt mäta mitt BS hade jag antagligen aldrig förstått att kroppen blir bättre på att hantera stärkelse och glukos,  om man intar det mer frekvent vill säga. Självklart kommer blodsocker och insulin att påverkas av både typ och mängd på de kolhydratkällor jag väljer att äta. Som jag tidigare sagt är det skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Det verkar ju till och med vara så att vi behöver tillföra en viss mängd och vissa sorter för att upprätthålla en god (tarm)hälsa. Idag kan jag äta både rotfrukter, potatis, sötpotatis, ris och bovete som en del av en måltid – med ett helt ”opåverkat” BS, det vill säga ett BS som ligger inom referensramen för det normala efter måltid.  Jag vill likställa det här med bättre insulinkänslighet, håller ni med?

Häromdagen lyssnade jag på en pod där med Abel James och Jimmy Moore (största strikta LCHF anhängaren i USA) där den sistnämnda fick frågan om han någonsin gjorde carb refeeds, vilket förresten idag verkar vara högst normalt bland paleo/lowcarb anhängare. Anyways, svaret blev att han inte kunde. Att hans blodsocker gick i taket av kolhydrater.  Säkert är det så.  Han har ätit en strikt form av LCHF under många många år. Jag tycker det skulle vara väldigt intressant att se hur hans BS skulle te sig över tid -med ett ökat intag av kolhydrater i form av rotfrukter och ris. Jag vill ju tro att det på sikt skulle leda till bättre insulinkänslighet. Vad tror ni?

Bara för att en sak fungerar jättebra för ett tag behöver inte detta betyda att det kommer ha samma effekt och fungera lika bra för all framtid. Kroppen vänjer sig, den är väldigt anpassningsbar.

Har ett kommande inlägg med samma upplägg, fast då ska vi prata leptin och leptinkänslighet. Bättre eller sämre över tid med strikt LCHF?!

 

 

Högre kortisol och högre blodsocker med strikt LCHF?

No carbs?

Vet inte om ni känner till Alan Christiansen som skrivit The Adrenal Reset diet. Vet att jag har nämnt honom tidigare här i bloggen. I boken kan man läsa om hur blodsocker och kortisol påverkas negativt av för få kolhydrater (under 50 g/dag), tvärtemot vad man är van vid att höra.  Genom att använda en glukosmätare som läser av blodsocker över dygnets alla timmar har han sett att de som äter färre än 50 g kolhydrater/dag har ett högre blodsocker än de som äter lite mer.

Förklaringen lyder att om man äter väldigt få kolhydrater så ökar kortisolet. En av kortisolets uppgifter är att balansera ditt blodsocker. Går det för lång tid mellan måltiderna, eller om man fastar – samt äter för få kolhydrater så sjunker blodsockret medan kortisolet ökar. Ett förhöjt kortisol gör det svårare att gå ner i vikt då kroppen är under stress och är beredd på ”flykt”. Han menar på att genom att äta en måltid med något mer kolhydrater skulle ge både ett lägre blodsocker samt mindre kortisolutsöndrning.

Jag tycker att det här är väldigt intressant. I Sverige är normen 20 g/dag, något jag själv anammade under många, många år. Det finns ju många som nollar kolhydraterna, eller försöker äta så få som möjligt – och inte lyckas gå ner i vikt. Kanske att ovanstående har ett finger med i spelet. Kanske att man borde lägga till mer kolhydrater istället för att dra ifrån?! Jag har inte så mycket att komma med, men det har fungerat mycket bra på mig själv 🙂

Enligt författaren spelar det även roll när på dygnet man väljer att äta majoriteten av sina kolhydrater, samt vilket typ av kolhydrater man väljer. För precis som det är skillnad på fett och fett är det skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Det går alltså inte lika bra med geléhallon 😉

 

Från carbnite till carb backloading

Carbs

Det var längesedan jag något om carbnite:s. Jag har i varje fall återupptagit dessa efter ett långt uppehåll där fokus legat på stresshantering, sömn, ändrade tankesätt och att helt enkelt må bra på alla plan. Ju äldre jag blir, desto större roll spelar ovanstående in vad gäller mående, fysik och prestation. Kroppen förändras och hormoner förändras. 

Anyways, jag har under fem veckors tid kört på carbnite upplägget. Ni som inte vet vad det handlar om kan läsa om det här och här. Jag gillar konceptet, men det långtifrån klockrent eftersom man ”tvingas” äta stora mängder kh under relativt kort tid. Det blir ofta även kh-källor som är mindre bra eller dåliga, då det är svårt att komma upp i några mängder kh om man väljer bra källor. Hur mycket kh man ska äta under en carbnite är individuellt. Baserat på min träningsvolym, intensitet och fettprocent hamnar jag runt 200-250 gram på en kväll. Ätfönstret är öppet ca 6 timmar och mängden kh ska alltså intas under dessa få timmar. För att komma upp i den mängden kolhydrater behöver man exempelvis äta:

120 g okokt pasta gjort på rismjöl
5 riskakor
1 stor banan
80 g opoppade popcornkärnor

eller

150 g 0kokt jasminris och
150 g banan
2 riskakor
50 g granola
1 dajm

Sen tillkommer såklart protein samt fett. Det blir på tok för mycket mat under alldeles för kort tid. Känns osunt på alla sätt och vis, men spegelbilden och måttbandet säger annorlunda. Har på dessa fem veckor minskat totalt 17,3 cm, 4 kg och 2,6% fett, så rent estetiskt funkar konceptet. Men det handlar ju om mer än så, därför ska jag ge mig på carb backloading istället. Vill fortsätta äta kolhydrater, men i rimligare mängder och av bättre källor. Det verkar som att det krävs lite mer experimenterande med carb backloading. Framför allt om man är av det kvinnliga könet. Fast det ska ju inte var några problem. Är van vid det här laget 🙂 

Finns det några tjejer där ute som testat carb backloading?

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...