Som ni kanske minns ville jag testa att vattenfasta av två anledningar. 

1. För att ge kroppen utrymme att läka genom att äta på och förstöra sjuka och döda celler.
2. För att se hur jag skulle hantera det rent mentalt och se hur man fungerar utan mat en längre tid.

Effekterna av nummer ett kan jag inte uttala mig om, men nedan följer en summering på det andra. 

Jag trodde att det absolut värsta med den här fastan skulle vara hunger, men så var inte fallet. Det var bara första dagen som jag var hungrig, sådär riktigt hungrig, så magen suger och skriker något.
Det har absolut funnits tankar på mat och att få äta under dessa dagar, men inte alls i den utsträckning jag förväntat mig. Men visst har det varit svårt att inte äta. Det är ju någon man ”bara gör”. Att bara dricka vatten, inte ens te, buljong eller jucie är tufft.

Det är jobbigt att göra ändringar vad gäller vanor och rutiner. Att inte äta efter träning (älskar det målet) att inte äta lunch (arbetsdagens höjdpunkt) och att inte äta middag med min man på kvällen (för det är ju mysigt ju). Vad gör man istället? Man blir lite handfallen, lite nedstämd för det är tråkigt (som f-n) att inte äta!

Jobbigt har varit att jag frusit sådär in i märgen nästan kostant dessa dagar. På kvällarna har jag suttit fullt påklädd med halsduk, morgontofflor, under duntäcket men ändå frusit. Då har tankarna många gånger vandrat till te, kaffe och buljong.

Jobbigt var också hela dag tre. Var helt passiv och slö hela dagen och det kändes som jag gick i en dvala. Senare under eftermiddagen fick jag även ett blodsockerfall (och det har jag inte haft på många år), men det var inget roligt. Svag, darrig, illamående, svettades och frös omvartannat. Då var det nära att jag kastade in handduken. Lyckade somna och vaknade dagen efter och mådde precis som vanligt.

Jag har sovit mer än normalt under fastan. Mellan 9-10 timmar per natt. Börjat nicka till redan vid halvnio på kvällarna, men ofta vaknat någon gång under natten. Har docka känt mig utvilad när jag vaknat, men har inte upplevt den där känslan av klarhet och lätthet som många beskriver. Energin har däremot varit som vanligt.

Skulle jag göra det igen? Jag vill säga ja, men det var förbaskat tråkigt!!! Enligt D´Agostino ska man göra det här mellan 2-4 gånger/år. Fyra kommer det aldrig bli för mig, det kan jag garantera. Möjligtvis två. Hade jag fått frågan under tiden jag fastade hade jag antagligen svarat aldrig mer, men såhär en och en halv dag senare (med mat i magen och fri tillgång till mat) ser det annorlunda ut 😉

Sov inte lika länge i natt ”bara” åtta timmar. Men det beror antagligen på att jag sov ett par timmar mitt på dagen igår.

Dagen har gått smidigt och det har känts som att jag skulle kunna hålla på med det här forever and everever 😀 Antagligen för att jag idag såg ett slut på det hela. Den här dagen har helt klart varit den enklaste av alla fastedagarna. Det mest negativa för dagen har varit att jag frusit konstant. In i märgen.  Har inte känt av någon hunger idag heller. Det är märkligt det där. Man kan tycka att ju längre man är utan mat, desto hungrigare bör man bli. 

Fast visst har jag många gånger tänk att jag ska äta ikväll och känt en enorm glädje inför detta.  Det går inte i ord att beskriva hur jäkla god den där måltiden var. Blandade gröna blad, stekt sparrisk, kokt broccoli, avocado, coctailtomater, potatis, granatäpplekärnor, ägg och rökt makrill. To die for!

Ska skriva ihop ett inlägg om mina ups and downs under dessa dagar, samt vad som varit svårast. Nu ska jag lyxa till det med ett glas kombucha. Ikväll är det fest 😀