Det här inlägget är för dig som har eller har haft ett osunt förhållande till mat och som gått över till LCHF. Du som äter för belöning eller tröst kommer antagligen att känna igen dig i det här. Det kommer självklart inte gälla för alla, men kanske att det hjälper någon att tänka till och omvärdera.
För att förändra ett destruktivt beteende och/eller dåliga vanor behöver man agera och tänka i helt andra banor än vad man tidigare gjort. Albert Einstein konstaterade att det är galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Logiskt, men inte självklart.
Vi är många som lämnat tallriksmodellen bakom oss och som idag äter en kost baserad på en mindre mängd kolhydrater och betydligt mer fett än vad som anses vara sunt och normalt. För de flesta av oss gör det här stor skillnad vad gäller sötsug, hunger/mättnad och hur ofta vi äter (vilket på sikt även har en positiv inverkan på vikt, ork, sömn, livsglädje och hälsa) men för väldigt många inte verkar ge någon större förändring. Varför är det så?
Har man ett skevt förhållande till mat och i stort associerar varje måltid med njutning och/eller belöning är det fullt normalt att söka efter och gilla mat som innehåller stora (gärna snabba) mängder kolhydrater. Att då gå över till en kost baserad på en avsevärt mindre mängd kolhydrater brukar hjälpa till en början, men ganska snart tröttnar man både på maten och de begränsningar som finns och börja se till vilka lösningar man kan göra. Alltså ”godkända” lösningar, som tyvärr både kommer upprätthålla sug, beteende och en dålig livsstil….nu bara i en nytappning.
De saker jag främst anser underhåller ett osunt förhållande till mat är:
- Ny mat: ex. nötmjöl, nötmjölk, nötsmör, bönpasta, chiafrön, sötningsmedel i alla former, mörk choklad, alkohol
- Fejkmat: mat som oftast är gjord på ”ny mat”, ex pajskal, bröd, pasta, pannkakor, kakor, bakverk, glass, desserter, chiapudding, bars, smoothies, (drickmat mättar dåligt och hjärnan verka koppla dåligt att den fått mat) Även (blomkåls)mos och (blomkåls)ris kan ingå här.
- Fika/mellanmål: För att komma till rätta med ett osunt beteende måste man även lära sig känna skillnad på hunger och sug. Det gör man inte om man tillför energi var tredje timme, dvs mellamål. Fika innehåller även det jag klassar som ”ny mat” eller ”fejkmat” som båda underhåller sug och ett destruktivt beteende.
- Personliga triggers: Otfa handlar det om fett i kombination med sött (bakverk och kakor), fett i kombination med salt. Ett sammanhang eller en vana, som att man brukar äta något gott i soffan till filmen. Många osunda vanor handlar om invanda beteenden och rutiner. Det går att vända på dessa men det kräver en hel arbete och vilja att förändra.
Just det sista jag sa där är av högsta vikt. Viljan att förändra. Många vill som sagt, men hoppas ändå på att ha kakan kvar samtidigt som man äter upp den. Det är omöjligt. Det är galenskap att göra samma sak om och om igen (vilket är vad man gör) och samtidigt förvänta sig andra resultat än de man tidigare fått.
Vill gärna ha er input på hur ni känner för ”ny mat”, ”fejkmat”, fika/mellanmål och triggers och vad er relation till dessa är. Big fenx ahead!
Jag fikar nästintill aldrig och skulle aldrig förmå mig att upprätthålla det sötsuget med tillåten lchf-fika. Fika eller inte fika alls. Enkelt. Tre mål mat och mätt på fett 🙂
Härligt att du är medveten om vad som funkar och inte funkar för dig!
Jag har inga problem med sött, men däremot fett och salt, bästa kombon! Triggers för mig är nötter i alla former, ”ostchips”, de jäkla ostrullarna med smör, även fröknäcke med smör, GÅR INTE ATT ÄTA BARA EN. Det triggar mitt överätande något enormt. Stekt blomkålsris går inte heller, då äter jag allt i stekpannan. Den värsta är dock bregott havssalt, funkar till allt. när det är riktigt illa kan jag bre på tjocka lager på romansalladsblad, råa broccolikvistar, paranötter eller rakt i munnen. Hade enklare kunnat hantera sockerberoende, för det kan man utesluta med ersättningsbakande osv, allt jag triggar på anses ju vara ok lchf
min nyaste trigger är ugnsbakad strimlad broccoli i olivolja och örtsalt/vitlök. Hur man nu kan överäta på det, men jag hade utan problem kunnat äta ett helt huvud själv, så gott.
Du har ändå kommit en bra bit på vägen, du är ju fullt medveten om vilka dina triggers är och kan välja bort dessa! Välj osaltat smör, plocka bort osten och sluta baka 😀
Den där broccolin låter väldigt god och är inget jag skulle känna någon oro för vad gäller belöning och överätning. Försöka att äta två huvud nästa gång och jag lovar att kroppen kommer säga nej innan du hunnit äta båda.
Jag tänker att det skulle kunna vara ett tecken på att du generellt äter för lite? Har du koll på ditt energiintag? Kroppen skapar sug efter något energirikt om man äter för lite, vilket då brukar vara antingen kh eller fett, eller båda. Ang saltet tänker jag att du kanske antingen har saltbrist eller brist på någon mineral – zink, magnesium, järn? Bara lite tankar, ibland finns det helt logiska förklaringar till de sug man har, det handlar inte alltid om beroende eller överätning 🙂
Håller inte alls med gällande smoothies och chiapudding/gröt. Mättar alldeles utmärkt, men givetvis beror det ju på vad du stoppar i. Anser båda dessa som utmärkt mat! Ingen fejkmat här inte.
Fast du har väl inte heller ett osunt förhållande till mat och triggar därmed inte på sådan mat?
Nej, men menar du att chiagröt skulle trigga en del mer än en portion havregrynsgröt? Känns inte helt rimligt i mina öron. Jag kan förstå att juicefasta skulle kunna vara ett problem för vissa.
Däremot smör på mackan (nu äter jag ju inte vilket bröd som helst, men ändå…). Det gör att jag vill äta mer.
Jag håller med dig i allt du skriver! Det är så lätt att fastna i en ond cirkel och helt plötsligt sitter man där med samma obehagliga känsla i kroppen som innan man la om kosten till low carb. Ett av mina problem har alltid varit småätande. Förr var det godis, mackor, fikabröd etc. Nu när jag äter low carb kan vara i form av t ex ”lchf-godis”, ”lchf-fikabröd”, kokoschips, nötter, nötsmör, frökex med smör och ost, ostrullar med smör, till och med smör med kardemumma… Uppfinningsrikedomen är enorm när suget på att småäta sätter in. Annat som triggar mig är t ex blomkålsris, blomkålsmos, gräddsåser, sötpotatis och smält ost.
Sedan åtta veckor tillbaka har jag infört nolltolerans mot småätande Jag äter frukost, lunch, ett mellanmål på em samt middag. Däremellan är det otänkbart att äta något. Hittills har det funkat riktigt bra. Min hjärna verkar ha mycket lättare att acceptera ett totalförbud än att försöka hantera det bottenlösa suget som uppstår vid ett småätande.
Intressant! Jag är så himla kluven till det här, eftersom även själva förbudet och nolltoleransen mot sådant som triggar sug och osunt matbeteende ju I SIG kan vara en trigger. Så här: ser jag på nötsmör, turkisk yoghurt eller cashewnötter (typisk hetsätningsvarning för mig) som något som ska undvikas till varje pris blir dessa saker otroligt laddade! Ju längre jag strängt håller fast vid att ”aldrig mer” desto tightare dras skruven åt och det blir en jävla smäll när den väl dras ut, hehe. Med anledning av det jobbar jag med att göra precis tvärtom – äta det som skrämmer mig och göra det neutralt/mindre laddat. Roligt nog har den modellen gjort vissa saker totalt ointressanta. Likadant kan att INTE äta ofta trigga en osund fixering hos en del, och då får det liksom vara helt okej att äta var fjärde timma och skita i vad lchf-veteranerna som bara behöver två mål om dagen tycker :)Det är nog värdeladdningen som är nyckeln hur som helst, en del får säkert bort den genom nolltolerans, men finner man sig själv gång på gång med att ”misslyckas” med det kan en annan approach vara värd att prova.
Det handlar inte om att sätta upp förbud och sätta upp en nolltolerans mot ovan nämnda livsmedel/maträtter. Det handlar om att låta det mesta av födointaget bestå av ”riktig” mat – och inte ”ny mat” och ”fejkmat” som tyvärr underhåller sötsug/njutning/belönings-tänk.
Jag tror som sagt inte heller på förbud och det var inte vad jag åsyftade med inlägget, men tack för din input.
Hej! Jag känner verkligen att det är något jag vill flika in här.
För 5 år sedan hade jag aldrig tidigare haft några som helst problem med ätstörnings-relaterade beteenden eller haft ett osunt förhållande till mat.
Jag reflekterade sällan över vad jag åt, det var ganska enkel och halvdan mat, en del halvfabrikat, en del hemlagat. Min kosthållning var inte optimal eller ”medveten”, men inte heller fylld av snabbmat, tillsatser och uppenbara onyttigheter.
Jag var ganska glad med vad jag gjorde i mitt liv och hur jag mådde. Men olika delar av samhället, (fast framförallt massmedia) fick mig att börja tänka tanka som att ”jag måste ändra mitt sätt att leva, se ut, och äta”. Sedan följde ett par saker.
Dessa saker gjorde att jag mycket snabbt fick ett osunt förhållande till mat. De sakerna har inte med själva födan, godkänt nötmjöl eller trigger-efterrätter att göra. Utan lite andra omkringliggande faktorer. Men jag vill trots det kasta in de här ytterligare aspekterna in i diskussionen.
Saker som för mig skapade ett osunt förhållande till mat:
1. -Jag började demonisera olika livsmedel/matgrupper.
Dvs. Jag började att tänka på viss mat som skadlig, giftig och ibland också moraliskt sämre ”Vitt mjöl är gift, socker är gift, havregrynsgröt orsakar sjukdomar, protein är bättre än kolhydrater, det är en välfärdssjukdom att vilja äta vitt ris” etc.
Stressen och rädslan det innebär att börja se på mat som något man kunde göra ”rätt eller fel” med ledde till mycket högt stresspåslag.
Det gjorde att jag började tacka nej när jag blev bjuden på mat, gjorde att jag inte ville dela måltider med min familj, dvs tog bort glädjen från måltider och mat. Och bidrog till mycket adrenalin och kortisol, och inte alls till den optimala hälsa som den perfekta dieten vill bidra till. Så där blev nog själva mat-stressen desto mer skadlig än lasagnen som jag börjat utesluta.http://180degreehealth.com/cortisol-and-weight-gain/
2. -Jag började räkna på mat
Dvs försöka optimera ration mellan makro-nutrienter, väga mat på våg för att få det rätt. Skriva ned vad jag ska äta i förväg. Vad jag ska äta för mat och när på dygnet etc. Väldigt snabbt störde detta ut den kroppsliga intuition som jag förlitat mig på dessförinnan, och som faktiskt funkat ganska så bra, trots att den kämpade på i vår ”onaturliga” moderna värld. Men detta, att ”ignorance is bliss” när det kommer till näringslära och ”kunskap” om det du äter fattade jag först när jag börjat mixtra lite för mycket med siffror, dagböcker och receptlistor.
3. -Jag började tycka att min kropp behövde förändras och skulpteras till något annat
Jag var inte helt otränad. Jag var ganska pigg trots att jag inte gillade långdistanslöpning. Jag gillade att röra på kroppen och tyckte om att vara ute i naturen, promenera och gärna dansa på fest.
Men när jag insåg att man kunde manipulera kroppens utseende genom att äta mindre, och att jag nog borde göra det av hälsomässiga (läs estetiska) skäl, så förändrade det mitt sätt att se på mat över en natt. Plötsligt fanns begrepp som ”fuska”, ”falla av”, ”skärpa till”. Plötsligt blev mat kopplat till beteende och moral, och senare också till skam och skuld. Tidigare hade det reglerat sig själv, nu behövdes en kaloriräknare. Plötsligt fick jag också mindre lust att dansa på fest, för jag började bli självmedveten kring mitt utseende på ett jobbigt sätt.
Innan jag började ägna mig åt dessa 3 beteenden hade jag ett nästan HELT oreflekterat och trots det, ganska så funktionellt (stressfritt, värderingsfritt, skuldfritt)sätt att skaffa, laga och äta mat. Det var de här grejerna som gjorde att jag de kommande åren ganska så snabbt föll ner i en ätstörning som innefattade bantning, hetsätning och timmar med näringslära-research, ensam framför en laptop, istället för att dricka öl (med gluten i) på någon fest ute i världen.
Så även om jag på alla sätt och vis både förstår, respekterar och värdesätter din lista på triggers så önskar jag att någon hade skrivit en STOR lapp till mig för några år sedan, med även dessa 3 saker ovan inkluderade.
För dom tror jag verkligen inte att någon av oss kan må bra utav i det långa loppet.
Varmt/Emil
Hej Emil och tack för din långa och personliga kommentar. Jag har själv en ätstörning i bagaget och kan relatera till mycket av det du skriver. Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta din kommentar så att jag inte trampar dig på tårna, för det är inte min mening. Det är alltid svårt att sitta bakom en skärm och försöka ha en dialog. Misstolkningar kan lätt uppstå eftersom man inte kan se den andre. Men jag ska göra ett försök i varje fall 🙂
En ätstörning kan te sig på många olika sett och har många former. Just detta inlägg var menat att handla om de som äter för njutning/belöning och håller fast vid gamla vanor och beteenden i den nya livsstilen – fast nu med andra livsmedel.
Poängen med det hela skulle kunna summeras att man bör välja ”riktig” mat framför låtsasmat.
Precis som jag svarat i en tidigare kommentar tror jag inte heller på att utesluta vissa livsmedel (inte ens skräpmat) längre perioder – men det kan inte ingå i din dagliga kost om din önskan är att gå ner i vikt, komma till rätta med sötsug och belöningsätande. Vi pratar om olika saker, håller du med?
Hur mår du idag? Har du kommit tillrätta med din ätstörning? Önskar dig allt gott!
Jag håller på ett sätt med dig och tycker som sagt att det är viktiga punkter du tar upp i inlägget.
Och i princip alla människor belöningsäter mer eller mindre och gillar söta och goda saker. Det är en överlevnadsinstinkt som ligger i våra gener, hade våra förfäder inte tyckt att mat smakade gott så hade vi inte överlevt som art. Så man skulle ju kunna hävda att alla i dagens samhälle skulle tjäna på att tillämpa olika regler kring detta med mat. Vårt belöningssystem är ju i grund och botten en tillgång, viktigt att inte glömma bort det.
Att kunna njuta och vilja ha saker är också ett tecken på sundhet.
Att det finns företag som ”hijackar” den förmågan och utvecklar läsk och kakor som belönar helt på tok för mycket är ett problem. Men där är väl egentligen grundproblemet att det finns sperstora företag som vill tjäna pengar, inte att människor gillar att äta goda saker? Jag tycker att hälsodebatten på nätet och i media borde rikta in sig mer på problemet med att multinationella vinstdrivande företag gör matprodukter, och mindre kring individens ansvar att inte äta det som hon tycker smakar gott.
Sen är det ju en annan fråga om allting som aktiverar belöningssystemet i hjärnan (dvs att dansa, att gå i solen, att träna, sex, lyssna på sin favoritmusik, ta ett varmt bad etc. etc.) ska ses på som något dåligt, lite problematiskt ”beroendeframkallande” (socker är som heroin etc.) för att vi är, eller som något som i grunden är bra, men också kraftfullt, och därför bör hedras och hanteras med respekt för att finna balans kring.
Men den främsta anledningen att jag skrev var för att påpeka att jag tror inte jag är ensam. Jag tror att många som har problem med ätstörningar idag utvecklade problemen inte främst på grund av att de belönade sig för mycket med mat, utan för att de började psykologisera mat och införa förbud och regler kring mat, regler som sen blev tvångsmässiga och kopplade till personens identitet, Jag började med en intention att ”leva bättre och nyttigare”. Dagens samhälle berömde mig för det, för att jag satte upp hårda regler kring kost. Men de reglerna ledde till en ätstörning. Jag är medveten om att alla reagerar olika på förbud och regler och att vissa har tvångsmässiga tendenser som andra inte alls upplever.
I ett vakuum är de sakerna du pratar om på ett sätt värda att sträva efter. Och det är mycket vettiga saker tycker jag, överlag tycker jag denna blogg ger ett klokt, odogmatiskt och öppensinnat intryck
Men som sagt, kände att det var läge att påpeka en grej jag ofta tänkt på när jag läst bloggar om kost.
I händerna på en människa som har perfektionistiska tendenser, eller bara är under mycket stress pga andra anledningar såsom dåligt självförtroende eller osäkerhet i sin tillvaro KAN själva handlingen att sätta upp regler för sig själv bli första steget mot en ätstörning. Jag tycker egentligen att alla som skriver om kost och hälsa borde ha en ”disclaimer” bredvid sina inlägg som påpekar detta. Ungefär på samma sätt som att folk som skriver om vitaminer har en obs-text som belyser att man inte ska påbörja en medicinsk behandling med hjälp av själva texten om vitaminpiller.
Det skrivna ordet på internet, skrivet av insatta personer har stor påverkan på folk som sitter och undrar, googlar och söker hjälp och information.