Det hĂ€r med stress…

Jag tror att vi skulle lösa mÄnga hÀlso- 0ch kÀnslorelaterade problem, om vi bara kunde lÀra oss att hantera - eller Ànnu bÀttre - lÀra oss undvika mycket av den stress vi idag upplever.

Det finns mÄnga olika typer av stress och de pÄverkar oss sÄklart i större eller mindre utstrÀckning, beroende pÄ vilken typ det Àr samt i vilken grad vi upplever oss vara stressade. Vi Àr ju olika tÄliga inför detta.

Det man brukar skilja pÄ Àr akut och kronisk stress. Det senare alternativet Àr det som Àr farligt för oss och det som slutligen kan göra oss sjuka. Men hur uppstÄr dÄ stress? Ja det grundar sig vÀl i en kÀnsla? En kÀnsla av att kanske inte rÀcka till, att inte duga. Det kan vara svÄrt att leva upp till nÄgon annans förvÀntningar pÄ en sjÀlv. Men vet du, det Àr Ànnu svÄrare att leva upp till de förvÀntningar du har pÄ dig sjÀlv. Att inte trivas med sig sjÀlv och den livssituation man befinner sig i Àr nog den största och farligaste stressoren. Och hÀr tror jag mÄnga som gÄr in i vÀggen befinner sig.

Vad hÀnder i kroppen nÀr vi Àr under (konstant) stress? Man fÄr

  • Hormonella obalanser
  • FörsĂ€mrat immunförsvar
  • FörsĂ€mrad sömn
  • SĂ€mre matsmĂ€ltning
  • SĂ€mre nĂ€ringsupptag
  • GenomslĂ€pplig tarm
  • Problem med vikten

 

Det hÀr Àr inget man skojar bort, det hÀr Àr allvarliga grejjer. SÄ vad Àr lösningen dÄ? Det enkla svaret Àr sÄklart att man mÄste förÀndra sin livssituation, sina tankar och förvÀntningar pÄ sig sjÀlv och lÀra sig sÀga nej. Det svÄra i det hela Àr att faktiskt göra det.

 

Det hÀr med stress

StressStress Àr nÄgot alla har upplevt nÄgon gÄng och orsaken till att vi kÀnner oss stressade kan vara mÄnga. Det kan hÀnga ihop med jobb, pengar, relationer, tid, kÀnslor av att inte duga och/eller rÀcka till. Det tokiga Àr att det oftast Àr vi sjÀlva som skapar denna stress genom vÄra egna tankar och felaktiga tankemönster.

Att ofta eller stÀndigt kÀnna stress Àr ett högst ohÀlsosamt tillstÄnd att befinna sig i. Det pÄverkar mÄnga olika hormoner i vÄr kropp, vilka dessutom ofta Àven har en dominoeffekt pÄ varandra. LÄngvarig stress pÄverkar bland annat

  • Sömn
  • ÄmnesomsĂ€ttning och vikt
  • Ork
  • FörmĂ„ga att kĂ€nna glĂ€dje och lust (Ă€ven sexlust)
  • Immunförsvar
  • Stress pĂ„verkar Ă€ven vĂ„ra könshormoner, blodtryck samt matsmĂ€ltning och kan orsaka nĂ€ringsbrist.

NÀr man ser det sÄhÀr sÄ förstÄr man hur allvarligt detta tillstÄnd Àr - eller kan komma att bli.

Det finns mĂ„nga sĂ€tt att bearbeta stress pĂ„. Det viktiga Ă€r att man börja göra nĂ„got, innan det Ă€r försent. För min egen del har tiden, eller rĂ€ttare sagt bristen pĂ„ den, varit en enorm stressfaktor under det senaste halvĂ„ret. Följderna blev ocksĂ„ dĂ„lig sömn, viktuppgĂ„ng och en olust till livet. FruktansvĂ€rt! Och Ă€n en gĂ„ng - det var jag sjĂ€lv och bara jag som skapade den hĂ€r stressen genom mina egna tankar och tankemönster!!! Det Ă€r sĂ„ sjukt! Jag insĂ„g i vart fall att jag behövde jobba med mig sjĂ€lv och att jag skulle behöva lĂ€gga ner tid pĂ„ detta. Tid som jag redan inte hade…
Med facit i hand lyckades jag hitta tid. Ganska mycket ocksÄ. Man fÄr helt enkelt prioritera och sÀtta sitt mÄende i första rummet.

Det finns som sagt mÄnga sÀtt att bearbeta stress pÄ. Det kan vara andningsövningar, meditation, mindfulness, yoga, spikmatta, massage eller terapi för att nÀmna nÄgra. Jag tror det Àr viktigt att vara öppen och prova vÀgar man kanske inte normalt skulle vÀlja. Det viktiga Àr inte vad man gör utan att man gör nÄgot, innan det Àr försent.

Att leva livet eller genomlida det…

Bild frÄn www.thunderclap.it
Bild frÄn www.thunderclap.it

…det Ă€r en ganska stor skillnad. Jag vill sĂ„ gĂ€rna vara en av dom som verkligen lever livet och uppskattar det hĂ€r och nu, men det Ă€r jag inte. Att stĂ€ndigt lĂ€ngta till nĂ„got annat, det Ă€r jag det. NĂ€r semestern börjar nĂ€rma sig sitt slut lĂ€ngtar jag redan tills nĂ€sta. NĂ€r det Ă€r mĂ„ndag lĂ€ngtar jag till det Ă€r fredag. Vid arbetsdagens början lĂ€ngtar jag till dess slut och sĂ„dĂ€r rullar det pĂ„. KĂ€nner ni igen er, eller Ă€r det bara jag? SĂ„hĂ€r kan man inte leva. PĂ„ ett sĂ€tt lĂ€ngtar jag ju livet av mig sjĂ€lv!

Har funderat mycket pÄ denna lÀngtan och vÀntan. Var den kommer ifrÄn. Vad föder detta tankesÀtt? Det har tagit sin tid att komma fram till svaret, eller rÀttare sagt det har tagit tid att vÄga inse och acceptera detta och konsekvenserna som medföljer.
Att inte leva i nuet och stÀndigt vilja vara nÄgon annanstans Àr en form av verklighetsflykt. Att stÀndigt vilja vara nÄgon annanstans mÄste betyda att man inte Àr nöjd med det liv man har eller sÀttet man lever pÄ. Right?!
Det hÀr insikten har garanterat varit en bidragande faktor till den mentala stress jag upplevt under det senaste halvÄret, vilket i sin tur pÄverkade bÄde sömn, mÄende och kroppsform. Skriver mer om detta i ett separat inlÀgg.

Vad Àr det som gör att man inte Àr nöjd med det liv man har? NÄgon har kanske ett dÄligt förhÄllande, en annan trivs inte pÄ sitt jobb, en tredje har ekonominska problem. Jag har som sagt insett vad som hindrar just mig, och det Àr tiden. Eller rÀttare sagt bristen pÄ den och att inte fullt foga över den tid jag har. Inte kunna göra vad jag vill nÀr jag vill. Det gör mig stressad. Jag lever upp nÀr jag Àr ledig och tiden dÀremellan Àr bara en lÄng transportstrÀcka kantad av mÄsten och rutiner. SÄdÀr kan man ju inte ha det!

Att helt och hÄllet kunna foga över min tid och mitt liv Àr ett lÄngsiktigt mÄl, men vÀgen dit mÄste ta en annan vÀndning. MÄste börja leva lite varje dag, inte bara helger och semesterdagar. LÀra mig uppskatta det lilla i vardagen. Det Àr jag skitdÄlig pÄ, men jag har bestÀmt mig och jobbar aktivt pÄ det.

Lever du ditt liv eller genomlider du det?