En vecka med med mätbara ketoner. En vecka i zonen och jag känner ingen som helst skillnad mot hur jag brukar känna mig. Humöret är det samma, varken gladare eller piggare. Sömnen är densamma, inget häpnadsväckande har hänt på träningen heller. Jag är och mår prick likadant som jag brukar göra. Det vill säga bra 😀 Möjligen är jag lite mindre hungrig än normalt. Om det beror på det ökade fettintaget eller ketonkropparna får jag låta vara osagt.

Det händer dock saker med mått och vikt. Ser och känner på mina brallor att de fått ett tragiskt häng. Jag minskar ofrivilligt i omfång och vikt. Säger ofrivilligt eftersom detta inte var/är målet och syftet med mätningarna - men det händer. Sen starten (21 dagar sedan) har jag tappat 3,1 kg och minskat totalt 11,5 centimeter. Låter mycket, men det är fördelat på 5 mätpunkter. Buken och midjan är de ställen minskat mest (-3 / -4 cm).

Förra veckan hänvisade jag till Kostdoktorn och Jimmy Moore, som båda mätt sina ketoner, och sitt BS under tiden de körde en striktare LCHF. Båda gick ner i vikt, båda minskade i omfång. Vad är det som gör att man blir ”magiskt” mindre när man plötsligt börjar mäta sina ketoner? Jag har mina terorier, men sparar dom till ett senare tillfälle.

Jag har hittat en energifördelning som funkar och som håller mig inom zonen, så där behöver jag inte experimentera mer. Är dock nyfiken på vad som händer med ketoner och BS vid fettfasta och vid normal fasta, så det kommer jag testa framöver.

Nu ska jag dra fram adventsljusstakarna och klä min nyinköpta vita plastgran 😀 God jul!