Up and running- men hur länge till?

Up and running

Äntligen funkar bloggen igen! Allt tack vare min datahackande man <3 Vet inte hur många timmar den stackaren lagt ner, men det är i varje fall alldeles för många.  Det är ett återkommande fel på temat som ställer till det titt som tätt. Antingen kan man byta tema, eller så kan man ju alltid starta en ny blogg. 

Jag är ändå ganska färdig med den här bloggen och ”sockertjocken”. Mycket har förändrats i mitt tankesätt runt kost och hälsa sedan jag började blogga, även om grunden i stort är densamma. Kolhydraternas vara eller icke är en av dessa skillnader.  Att tro att alla, oavsett hälsotillstånd, ålder, kön och livsstil fungerar bäst på en strikt kolhydratreducerad/ketogen kost är både naivt och korkat – men det var med den inställningen jag startade den här bloggen. Usch, det är både roligt och pinsamt att gå tillbaka och läsa några av de tidiga inläggen jag skrev här. Thank God for getting older. And wiser 🙂 

En ny blogg skulle innebära en fresh start, även om innehållet skulle bli väldigt snarlikt detta. Det skulle fortfarande handla om kost, kostrådgivning, recept, hälsa och träning. Paleo, paleoish, LCHF, lågkolhydratkost, glutenfritt, tillsatsfritt och ekologiskt. Styrketräning, cirkelträning, intervaller och HIIT. Kostråd för att må bra, få bättre hälsa, för att gå ner i vikt och minska i fettprocent. Kost för träning, för mindre värk och inflammationer, för bättre sömn och minskad stress. Olika tallrikar med samma grundtänk. Paleo, paleoish, LCHF, lågkolhydratkost, glutenfritt, tillsatsfritt och ekologiskt. Vad ska bloggen heta? Har du några förslag så skriv en kommentar. 

Annars är livet just nu väldigt behagligt och roligt. Dieten går som på räls med fina resultat. Trodde inte det skulle vara speciellt kul med diet, men det är ju precis tvärtom! Fast jag ska nog inte ropa hej än, såhär två veckor in bara. Fråga mig om åtta veckor igen, om jag tycker det är lika kul då 😉 Nu ska jag bege mig till Green för att inhandla några ingredienser till veckans måltider. Bland annat står sashimi, hemlagade fiskbullar, thom kha gai och köttbullar på menyn. Bara för att man går på diet behöver man inte äta kokt torsk, ris och broccoli. Men mer om maten i ett senare inlägg. 

Enjoy this gråmulna söndag!

 

 

 

 

 

Nej tack, jag dricker inte

-”VA??? Varför inte”?Set prohibited signs - don't drinks

– ”Fan vad tråkig du är, ett glas kan du väl ta”?

– ”Man måste ju få unna sig lite också”.

GAAAAAH! Känner ni igen er? Har ni någonsin haft ett uppehåll från alkohol, eller om ni av en eller anledning sällan dricker har ni antagligen fått höra sånt här.  Varför är det socialt oaccepterat att inte dricka? Varför är man tråkig, extrem och lite förmer om man inte dricker? Varför måste man förklara sig?
Det är som att man inte kan umgås om man inte dricker. Man är inte riktigt med i gemenskapen. Man är liksom från en helt annan planet. En jäkligt tråkig sådan 😀

Alkohol (och mat) är så förknippat med trevnad, mys och festligheter. Det är ju det man gör när man träffar vänner och bekanta. Man äter och man dricker. Alkohol har en så stor och given plats i sociala sammanhang och det förväntas liksom av en att man ska dricka. För det är synd om den som inte dricker. Den som inte dricker måste ha ett extremt tråkigt och begränsat liv. Tänk att beröva sig själv denna sinnesstämning och njutning…

Det spelar ingen roll hur gott och sinneshöjande det än må vara, alkohol är ett gift och gör ingen som helst nytta i kroppen. Att välja bort alkohol är ingen uppoffring för mig, snarare tvärtom. Framför allt nu jag när jag gör värsta hälsosatsningen och försöker bli den bästa versionen av mig själv. Alkohol och hälsa är en ekvation som inte går ihop. Missförstå mig inte, jag tycker det är jättefestligt med ett (eller tre;) glas bubbel – men jag kan lika gärna vara utan och umgås och ha kul ändå. 

Jag ska sluta gnälla nu. Men jag tycker det borde vara lika självklart, om inte mer, att inte dricka som att göra det. Vad tycker ni?

 

 

 

Sämre insulinkänslighet med strikt LCHF?

Insulin

Provocerande rubrik va 😉 Först tänkte jag att jag skulle ta det lite lugnt med mina inlägg om eventuella hälsonackdelar med strikt LCFH, men sedan lyssnade jag på en pod om insulinkänslighet och hur denna blev bättre genom att äta lågkolhydratkost och kände att jag ville dela med mig av mina egna erfarenheter kring detta.

Det stämmer att insulinkänsligheten blir bättre med LCHF,  i varje fall om man går ifrån en kosthållning som inneburit stora mängder kolhydrater samt kolhydrater av dålig kvalitet. Är man dessutom redan överviktig, samt inte rör på sig, har ett stillasittande jobb och/eller någon form av metabol sjukdom har man mycket att vinna genom att minska på kolhydraterna. Det kommer att ge en bättre insulinkänslighet. I alla fall på kort sikt.

Men vad händer med insulinkänsligheten på lång sikt om man äter väldigt lite kolhydrater? Jag har tidigare skrivit ett inlägg om falsk insulinresistens (sämre insulinkänslighet) vilket är min erfarenhet av en kost baserad på få kolhydrater. Genom att inte äta några mängder kolhydrater, över en lång tidsperiod, kommer insulinkänsligheten att bli sämre. 

Om jag inte skulle haft en blodsockermätare skulle jag aldrig blivit varse om detta, vilket många säkert inte är. När jag så smått började återinföra små mängder kolhydrater till mina måltider gick mitt blodsocker helt bananas. Vi pratar en halv banan vid en måltid, en halv dl kokt ris till en annan, en rejäl portion rotfrukter (vilket gav minst BS-höjning) till en tredje måltid – alla med samma resultat, dvs ett blodsocker som stack iväg rejält, hoppade upp och ner med påföljder som hjärtklappning och ibland även illamående. Det hände även att jag vaknade med ett morgon BS som låg mellan 6,5-6,7 mmol/l vilka räknas som pre-diabetes. Om jag inte skulle haft tillgång till en BS-mätare hade jag aldrig blivit varse om hur mitt BS och mina insulinnivåer påverkades av det ökade kolhydratintaget. Men visst tyder det på en försämrad eller dålig insulinkänslighet?!

Om jag inte skulle fortsatt mäta mitt BS hade jag antagligen aldrig förstått att kroppen blir bättre på att hantera stärkelse och glukos,  om man intar det mer frekvent vill säga. Självklart kommer blodsocker och insulin att påverkas av både typ och mängd på de kolhydratkällor jag väljer att äta. Som jag tidigare sagt är det skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Det verkar ju till och med vara så att vi behöver tillföra en viss mängd och vissa sorter för att upprätthålla en god (tarm)hälsa. Idag kan jag äta både rotfrukter, potatis, sötpotatis, ris och bovete som en del av en måltid – med ett helt ”opåverkat” BS, det vill säga ett BS som ligger inom referensramen för det normala efter måltid.  Jag vill likställa det här med bättre insulinkänslighet, håller ni med?

Häromdagen lyssnade jag på en pod där med Abel James och Jimmy Moore (största strikta LCHF anhängaren i USA) där den sistnämnda fick frågan om han någonsin gjorde carb refeeds, vilket förresten idag verkar vara högst normalt bland paleo/lowcarb anhängare. Anyways, svaret blev att han inte kunde. Att hans blodsocker gick i taket av kolhydrater.  Säkert är det så.  Han har ätit en strikt form av LCHF under många många år. Jag tycker det skulle vara väldigt intressant att se hur hans BS skulle te sig över tid -med ett ökat intag av kolhydrater i form av rotfrukter och ris. Jag vill ju tro att det på sikt skulle leda till bättre insulinkänslighet. Vad tror ni?

Bara för att en sak fungerar jättebra för ett tag behöver inte detta betyda att det kommer ha samma effekt och fungera lika bra för all framtid. Kroppen vänjer sig, den är väldigt anpassningsbar.

Har ett kommande inlägg med samma upplägg, fast då ska vi prata leptin och leptinkänslighet. Bättre eller sämre över tid med strikt LCHF?!

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...