Något är allvarligt fel med vården när man som patient blir erbjuden medicin framför en livsstilsförändring. Borde det inte vara tvärtom? Många av de åkommor man väljer att behandla medicinskt, exempelvis högt blodtryck, rubbade blodfetter och diabetes typ 2 skulle ju i de flesta fall faktiskt gå att råda bot på med en livsstilsförändring. Det sorgliga i det här är att många patienter inte har en aning om att detta. Fast ännu sorgligare är det att läkare inte informerar om det här, utan hellre väljer att skriva ut ett recept på något som kommer lindra symptomen men som aldrig kommer bota och lösa orsaken till problemen.
Om jag själv hade diagnostiserats med något av ovanstående hade jag först och främst frågat min läkare varför jag drabbats av dessa symptom - för symptom är ju ett tecken på att något är fel. Din kropp försöker säga dig något. Nästa fråga hade blivit hur och vad jag själv skulle kunna göra för att minska eller undslippa det här. Jag undrar hur vanligt det är att man ställer de här frågorna som patient. Kan man verkligen tro att man är helt maktlös och att medicinering är den enda lösningen? Kanske är det så.
Det borde vara en skyldighet att som läkare främst upplysa patienten om varför hen har högt blodtryck, rubbade blodfetter eller ett alldeles för högt blodsocker - innan (eller i kombination med, om det för stunden behövs) man skriver ut ett recept med piller. Man borde inte få uppmuntra till en fortsatt rutten livsstil.