Kost-tröttma

Food police

Ursäkta, men det verkar som att jag har fått en allvarlig släng av kosttröttma. Jag började få känningar redan för ett år sedan och det har tyvärr inte blivit bättre, snarare tvärtom. Kost upprör och berör och har blivit svart eller vitt. Däremellan finns inget annat. En ”felaktig” hashtag på instagram leder till många upprörda och aggressiva kommentarer. Man måste välja sida och sätta en label på hur man äter. En metod, ett sätt. Allt annat är fel.
Vad hände med att se till individen? Missförstå mig inte, jag är fortfarande helt övertygad om att vi ska basera vårt kostintag på ”riktig mat”, men det finns en hel del livsmedel som ligger i gråzonen och som vare sig är skadliga eller farliga (så länge vi inte har en intolerans mot födoämnet eller har en autoimmun sjukdom förstås). Däremot behöver vi tänka på frekvens, mängd och hur vår livsstil ser ut i övrigt - och anpassa intaget efter dessa förutsättningar. Några exempel:

  • Bönor
  • Vit potatis
  • Mjölkprodukter

Att äta bönor är inte okej då de innehåller både lektiner och fytinsyra, men dessa återfinns även i nötter och frön som anses okej…Genom blötläggning och kokning försvinner en stor del av dessa antinutrienter (vilket man naturligt gör med bönor då de är oätliga utan denna process), men vilket man sällan gör med nötter och frön….Ändå är det ”godkänt” att äta nötter och frön men inte bönor. Var ligger lokigen i detta? Varför är det ena ok men inte det andra? Jag tror INTE att man ska basera sin kost på bönor och linser -lika lite som man ska basera sin kost på nötter och frön. Däremot tror jag att det finns utrymme för bönor och linser (såvida man tål detta) på samma sätt som det finns utrymme för nötter och frön. ”-Men jag har hört att bönor och linser hämmar upptaget av viktiga mineraler, så som magnesium och zink”? Ja det stämmer. Det gör även nötter och frön. Men de senare är ändå ok?!…

Vit potatis. Inflammatorisk, innehåller gifter och har ett högt GI. Jag har aldrig förstått varför vanlig potatis inte är paleo, medan sötpotaisen är godkänd (jo jag vet, de tillhör olika växtfamiljer). Vit potatis är inte okej då den innehåller solanin. Genom att skala potatisen och skära bort delar som är gröna försvinner det mesta av detta ”gift”. Vit potatis tillhör även familjen nattskatteväxter (vilka även tomat, aubergine, paprika och chilipeppar ingår i (men dessa är ”godkända” att äta av) vilka man bör undvika om man har en känslighet för dessa. Ugnsbakad eller nykokt potatis har ett högt GI. Kokt kall potatis har ett lågt GI. Äter du enbart potatis som en måltid kommer det ge ett högt BS och därmed ett högt GI. Äter du kokt potatis som en del av en måltid, med fett och protein, är det en helt annan femma och kommer antagligen inte påverka ditt BS nämnvärt och potatisens höga GI kommer därmed bli helt ointressant. Man kan inte bar se till ett specifikt livsmedel. Man måste se till helheten.

Mjölkprodukter. Inlammatoriskt. Åt vi inte på förr. Ger ökad tarmgenomsläpplighet (är det ens ett riktigt ord ;)Pastörisering är ytterligare en anledning till att undvika detta. Mjölkprodukter är ett tveeggat svärd och inte helt lätt. Är själv kluven inför dessa men har hittat källor som jag tror mer på och en mängd som jag är okej med (får och get) Precis som gluten kan mjölkprodukter bidra till inflammation i kroppen och ge en ökad genomsläpplighet i tarmen, så att basera sitt kostintag på mjölkprodukter, eller äta av dessa dagligen kanske inte är det bästa alternativet om man har hälsa och välmående som fokus. Om vi skulle haft möjlighet att köpa raw milk och slippa pastörisering och homogenisering skulle det varit en annan femma. Jag ser inga problem med att mjölkprodukter, i små mängder vid väl valda tillfällen, kan ingå in en normal kost. Låt ursprung, frekvens och mängd avgöra om det har en plats i ditt liv.

Mängden kolhydrater man äter är ett annat känsligt ämne. Det finns inte en angiven mängd kolhydrater som är bäst/optimal och som fungerar för alla. Vi måste se till individen, sjukdomsbild och livsstil för att kunna säga vad som är ett hälsosamt eller ohälsosamt intag. Är du fullt frisk, har ett någorlunda fyskiskt jobb, tränar och har en aktiv livsstil är ditt behov av kolhydrater helt annorlunda från någon som är metabolt sjuk, har ett stillasittande jobb och inte rör på sig överhuvudtaget. Kolhydrater är inte farligt. Precis som med fett måste man se till hur det är uppbyggt och vilken sammansättning de har.

Visste du förresten att den som äter väldigt lite kolhydrater eller ”nollar”ofta har ett högre blodsocker och högre kortisol än den som äter lite mer kh, då det är mer stressande (högre BS) än den som äter lite mer kolhydrater? Detta kan förstås försvåra en önskad viktnedgång.

Att ta av mig kostpolisdräkten och skygglapparna som medföljer är det klokaste och mest befriande jag gjort på väldigt länge. Allt behöver inte vara svart eller vitt. Grått fungerar det med.

 

 

 

8 reaktioner till “Kost-tröttma

  1. Det är lättare att acceptera/hitta kryphål för det som är gott och belönande att äta… Vem har någonsin förätit sig på bönor liksom? Men, livstilsförändringar gör vi väl för att förbättra något, vår hälsa, vår form, vårt utseende, vårt liv och då behövs ett mer reflektivt förhållningssätt. Hur påverkar det här mig och mina mål? Grått= individanpassat is da shit!

    Snubblade över följande text för några dagar sedan och skulle gärna höra andras tankar om det.
    http://www.wildrag.se/katekolaminer-och-dieter

  2. Ooohjaaa, håller med… Här senast blev en annan LCHF:are i princip sur eftersom jag hade morötter i min matlåda. Det var helt otänkbart att jag åt lågkolhydratkost men ändå har mage att äta morötter då och då. Men sen dricker de själva Cola light eller vin eller LCHF-bakverk… Jag måste erkänna att det irriterar mig. Hur kan mina stackats morötter en gång i månaden vara dödssynden?

  3. Tack för detta inlägg! Du satte verkligen ord på det jag känner. Började med lchf för några år sedan men har känt att det kanske inte är helt rätt för mig så jag testade autoimmun paleo i början av detta året. Mitt eksem blev inte så mycket bättre och motivationen för den strikta kosten försvann efter en månad. Jag mådde dock väldigt bra och märkte att det inte var så farligt att öka på med kolhydrater. Jag är glad att jag testade AIP för nu är jag inte längre rädd för kolhydrater och det är så jäkla skönt! Nu äter jag t.o.m. bovetegröt flera gånger i veckan och mår jättebra. Jag har insett att kroppen är komplex och att det är viktigare med en kost på ren, näringstät mat med hög kvalitet (hur än makronutrienterna är fördelade) än att äta vad som helst så länge det är under 5g kolhydrater/100g.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *