Igår träffade jag en PT som jag tränade med för några år sedan. Anledningen till detta är att jag vill bygga upp styrkan i överkroppen. Bli lika stark som jag är i benen och jag lyckas inte riktigt på egen hand. Målet är att kunna göra (många:D) chins, pull-ups, handstand pushups och bli bättre i bänkpress. Igår gick vi snabbt igenom upplägget, vilka övningar, repsantal, set osv.
Så idag var det dags för första passet med nya progammet. En av övningarna var kettlebell swings. Inget konstigt eller nytt där, förutom vikten då 😀 Jag brukar köra med 24 kg, men nu stod det 32 kg på schemat. Jag tänker att det kommer vara för tungt men att jag i vart fall måste prova. Sagt och gjort, tar tag i 32:an och kör igång med mina swings och märker att det är…..easy peasy! Swingar 32:an som om jag aldrig gjort något annat tidigare 😀
Intressant att jag dömt ut mig själv och inte ens haft en tanke på att prova med 32 kg medan det verkade vara solklart för PT:n att jag skulle fixa det. Varför gör man sådär mot sig själv? Förminskar sig? Jag tycker att jag är bra på att testa och utmana mig själv vad gäller träningen, men kanske ändå inte. Tänk om jag har fler dolda talanger 😀
Härligt, bra jobbat! Inte dåligt med 32 kg! Själv sliter jag med 12 och 14 kg på mina swingar. 🙂
Man måste ju börja nånstans 🙂