”Naturlig mat utan tillsatser, gärna närproducerat och ekologiskt är min melodi. Man har bara en kropp, så man får se till att vara rädd om den och ge den de bästa förutsättningarna. Det gäller att tanka rätt bränsle. Visst tål kroppen att vi tankar fel då och då, bara vi tankar rätt större delen av tiden. Annars går den förr eller senare sönder.”
Lite cheezy, men ack så sant eller? Via min roll som kostrådgivare på Matdagboken blev jag kontaktad av tidningen Mat och Hälsa för att sätta ihop en meny som skulle reflektera min syn på bra mat och hälsa. Jag har landat i en mix av LCHF och paleo. LCHF med mindre mindre mjölkprodukter kombinerat med paleo minus frukt, med en touch av rotfrukter.
Jag har tänkt mycket på det här med mat och hur vi förhåller oss till detta. Mat, att njuta och att äta har en central plats i våra liv. Inte så konstigt, det är trots allt något vi behöver för att fungera och överleva. Mat är starkt förknippat med känslor och vi kan använda mat som belöning, som tröst, som medicin, som ett sätt att umgås, eller som det borde vara - för att fylla på tanken med rätt energi.
Men hur ofta gör man detta? Visst ser jag till att välja bra mat och att få en hyfsat bra fördelning av makronutrienter, men mitt problem är att det ska vara så himla gott hela tiden, det ska va en fröjd att äta. Ja, jag älskar god mat! Jag vill utstöta ååååh! och mmmmmmh! efter var och varannan tugga och vill att varenda liten smaklök ska få ta del av festen jag har i min mun 😀 Jag borde börja med att äta för att leva och inte tvärtom -leva för att äta.
Men det kunde vara värre. Jag ser ofta folk som börjar dagen på sämsta tänkvärda sätt. Med en kanelbulle i ena handen och en Celsius eller Cola i den andra. Stressade och med andan i halsen springer de för att hinna med tåget eller bussen. Hur tänker vi här? Det är som att tanka diesel i en bil som går på bensin. Det går ett tag, men frågan är hur länge?