Har precis slagit ihop ”Brödberoende” och tänkte ge mig på en sammanfattning. Boken har blivit hyllad i lågkolhydratskretsar och det är en viktig bok - men personligen tyckte jag den var seg att ta sig igenom. Retade mig stundtals på hans uppenbara hat till vetet och de töntigt översatta sarkasmerna, vilket bidrog till att det var omöjligt att sträckläsa den här boken, vilket jag i vanligtvis gärna gör . Kan man bara lägga detta åt sidan och ta sig igenom första delen (som handlar om vetets uppkomst och hur det förändrats) så är den stundtals ganska intressant.

Del två i boken är min personliga favorit. Här går han igenom vetets hälsoförstörande effekter från topp till tå. Många sjukdomar och hälsotillstånd som man tidigare (eller förlåt, än idag) belastat fettet för berörs, med utgången att det är vetet som är boven i dramat. Under följer några kapitel som han berättar utförligt om.

”Vete innehåller exorfiner, och är därmed beroendeframkallande”
”Celiaki, hur vete förstör våra tarmar”
”Vete och insulinresistens”
”Hur vetet glykerar och åldrar dig i förtid”
”Bagelfejs, vetets destruktiva påverkan på huden”

Författaren är väldigt arg på vete och det går såklart som en röd tråd genom hela boken. Visst är vete är kasst, men att ”fria” andra sädesslag - och socker (han hävdar bestämt att vete är värre än socker) och påstå att allt är vetets fel, känns inte riktigt rätt.

Läsvärd? Stundtals. Förstår inte storheten och att den blivit så hyllad. Kanske beror det på att man läst andra böcker som berört samma saker?! Men som sagt det finns russin att plocka även ur denna kakan.

Boken är skriven av hjärtläkaren William Davis som även driver wheatbellyblog