Scooter och jag

Jag har insett att det Àr lika bra att ta tag i saker man Àr kass pÄ - annars blir man ju aldrig bÀttre! Jag pratar trÀning nu alltsÄ. Pre LCHF gillade jag att jogga, men eftersom det inte gick nÄgot vidare nÀr jag stÀllde om kroppen till fettdrift la jag liksom det pÄ hyllan.

Idag var det strĂ„lande sol, ganska varmt och för första gĂ„ngen pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge kĂ€nde jag att det hade varit trevligt om man hade börjat jogga igen. TĂ€nk sjĂ€lv - pildammsparken eller ribban och bra musik i lurarna 🙂

Anyways, nu har jag som sagt inte tagit ett endaste löpsteg pĂ„ kanske fyra mĂ„nader, sĂ„ jag Ă€r ju ur form sĂ„ det ryker om det! MĂ„ste öva innan jag beger mig ut. DĂ€r kommer löpbandet in i bilden. Inte för att jag tycker det Ă€r roligt, men sĂ„ lĂ€nge bandet rullar Ă€r jag tvungen att springa - or else there will be an accident. SĂ„ idag klev en mycket orutinerad dame upp pĂ„ bandet, satte pĂ„ ”springa”-spellistan och ivĂ€g det bar ha ha ha. Jag hade aldrig tagit mig igenom detta pass utan (nu kommer det)…. Scooters hjĂ€lp! I just lööööv att springa till Move your ass!!! Mohohoho, sĂ„ jĂ€kla sjukt, jag vet. Men det Ă€r sĂ„ bra studs i den lĂ„ten och jag ÀÀÀÀlskar nĂ€r man kan springa i takt till musiken. Det blir sjukt mycket lĂ€ttare och man glömmer helt bort att det Ă€r jobbigt. Idag körde jag lĂ„ten pĂ„ repeat…flera gĂ„nger…skithögt, sĂ„ tantan bredvid mig trodde nog inte att jag var riktigt frisk. Right on the spot 😉