En månad med dagliga ketonmätningar

Egentligen är det en månad och en dryg vecka, men vem räknar. Har hunnit experimentera en del för att se hur och om det påverkar ketoner och blodsocker och många frågor börjar klarna, medan andra fortfarande är obesvarade.

Har experimenterat en hel del med protein- och fettintag – men låtit kolhydraterna vara de samma (runt 10-15 g per dag). För att överhuvudtaget hamna  inom zonen gäller det att hålla ett väldigt högt fettintag, samtidigt som proteinintaget hålls relativt lågt, då även ett för högt proteinintag kommer bli till socker  och ha en inverkan på ketonerna. Att äta strikt LCHF är alltså inte likvärdigt med att vara i ketos, vilket jag lite naivt antog innan  jag började mina mätningar. Många ser bara till kolhydraterna, men tänker inte på proteinet. Samtidigt som fettintaget ofta är alldeles för lågt. Jag har minskat mitt proteinintag med nästan en tredjedel -samtidigt som jag ökat fettet med ungefär 25%.

Nackdelarna med att äta på det här sättet är främst  att det är svårt att äta tre gånger om dagen och samtidigt hålla nere proteinet på en önskvärd nivå. En måltid innehåller i runda slängar ca 30 gram protein, vilket gör att man fyller kvoten på bara två mål. Positivt är att matkontot inte gapar lika tomt 😉 Det enklaste vore att bara äta två gånger om dan – vilket jag tycker är drygt och trist.  Ska dock köra så denna vecka för att se hur det påverkar BS och ketoner. En annan nackdel är att det blir  en hel del feta mjölkprodukter och ost för att nå upp till fettkvoten. Inte så bekväm med det.

Jag har dock ingen aning om varför ketonerna dalar och dyker ner till noll emellanåt. Från 1,9 till 0 – från 1,5 till 0. Ser inga samband, inget jag gjort annorlunda. Energiintaget är bra – håller mig inom ramen, men ändå händer det här. Vad handlar det om?

Är det fantastiskt att vara i ketos? Ärligt talat känner jag noll skillnad mot hur jag brukar känna mig. Tröttare än vanligt, men det kan lika gärna vara årstiden. Humöret är det samma, orken med. Upplever inga euforiska känslor. Träningen löper på som vanligt, gör framsteg men det gjorde jag även innan projekt ketos. Då jag under de senaste två åren ätit en ren LCHF kost är kroppen van vid fettdrift. Det verkar inte spela något roll om ketonerna visar noll eller 2,0.

Det är inget magiskt att vara i ketos – och det är inget som är nödvändigt för att gå ner i vikt, även om det ofta lyfts fram så. Min teori är att man helt enkelt sänker sitt energiintag – därav viktnedgången. Jag har inte alltför många referenser, men jag själv har sänkt mitt energiintag – inte mycket men dock. Jimmy Moore började gå ner i vikt först när han ”fick rätt” på sitt proteinintag – plus att han endast åt en, max två gånger om dagen. Ser man till andra stora LCHF bloggare som även de mätt sina ketoner (men inte gått ner i vikt) har lyckan vänt när 5:2 har introducerats. Ett reducerat energiintag helt enkelt.

Nu när jag hittat min ”tålighet” för de olika makronutrienterna ska jag laborera lite med måltidsfrekvens.  Kommande vecka blir det alltså 16:8 för hela slanten. Om dryga timmen är det dags för hormon-webbkurs  med Louise Edlund. Fram tills dess ska jag hinna laga till ett par lunchlådor. Först ut är tacogratäng!

Att jaga ketosen…

…är både dumt och tråkigt. Och ju längre man har ätit lågkolhydratkost, desto svårare blir det att hamna där. Man får börja jinxa och trixa med maten och äta på ett sätt som jag normalt inte skulle göra. Om det inte hade varit för att jag hade ett mål med det hela (träning på ketokost) hade jag antagligen slutat jaga här och nu. Hade en diskussion på FB i veckan om just detta, vad som händer i kroppen, varför det är så viktigt att var i ketos, varför så många jagar och kämpar och inte är nöjda med var de är.

Om man ätit en striktare form av LCHF under många år räcker det inte med att hålla kolhydraterna nere.  Man måste även se över proteinintaget och se till att öka fettet. REJÄLT. Detta kan hjälpa för ett tag. Sedan får man öka träningsdosen för att hamna i ketos, sista utvägen är att svälta/fasta för att kanske lyckas hamna där. 

Hmmmm….Om kroppen ständigt anpassar sig, hittar vägar för att ta oss ur ketosen – är detta då något man ska eftersträva?

Jag har under de senaste två åren ätit en normal LCHF kost. Skulle tippa på en dagsfördelning av 30 gram kolhydrater, 90 gram protein och 120 fett.  Äter jag så är jag garanterat inte i ketos. Under två veckors tid har jag registrerat allt jag ätit. Snittar på 14 g kolhydrater, 80 gram protein och 150 g fett.  Är jag i mätbar ketos? Nej, det är jag inte. Veckan som gått har sett ut såhär, lördag till lördag.

Har kollar runt lite vad folk som ätit LCHF under en längre tid har fått för resultat och vad de har gjort för att hamna i ”i zonen”.  Kostdoktorn mätte sina blodketoner under en månads tid och hamnade ganska snabbt (och stannade) i zonen. Gick det kanske lättare för honom att hamna där, eftersom han i vanliga fall äter liberalare form av LCHF?

Jimmy Moore, har mätt sina ketoner under ett års tid. Hamnade snabbt i zonen och höll sig där under hela året. Hans energifördelning var i snitt 3% kolhydrater, 12% protein och 85% fett. Han åt en till två gånger om dagen. Hans fem tips för att lyckas stanna i zonen är: Se över ditt proteinintag, mät dina blodketoner, se till att få i dig tillräckligt med fett, ät sällan 1-2 ggr per dag, få kontroll över ditt blodsocker.

Om man ätit en striktare form av LCHF under många år räcker det inte med att hålla kolhydraterna nere.  Man måste även se över proteinintaget och se till att öka fettet. REJÄLT. Detta kan hjälpa för ett tag. Sedan får man öka träningsdosen för att hamna i ketos, sista utvägen är att svälta/fasta för att kanske lyckas hamna där. 

Varningsklocka. Förstår ni vad jag menar?

I veckan som kommer får jag börja trixa ännu mer med maten. Det känns sjukt.  Jag gör allt som jag råder klienter att inte göra. Kan tolkas som dubbelmoral – men än en gång, for the record – det här är ett experiment och inte ett levnadssätt som jag rekommenderar eller förespråkar. Samtidigt är jag nyfiken  på hur långt man måste gå för att hamna i zonen, hur långt ifrån ett ”normalt” kosthållningssätt måste jag gå? Och sist men inte minst,  på vilket sätt kommer dessa små glorifierade ketonkroppar påverka träningen och resultaten där?

 

 

 

 

 

 

.

 

LCHF ostkaka med saffran

 

Längesedan jag åt den här ostkakan, men OMG vad god den är! Originalreceptet kommer från Anna Halléns bok ”LCHF husmanskost”, sedan har jag kryddat upp den lite. Det fina med den här är att den passar lika bra till frukost som till dessert.

Till 4 portioner behöver du:
250 g keso
4 ägg
3 dl vispgrädde
3 bittermandlar
1 krm vaniljpulver (vanilla burboun)
1/2 kuvert saffran
1/2 dl flagad mandel

Sätt ugnen på 200 grader. Låt keson rinna av i sil och pressa ur så mycket vätska som möjligt. Vispa sedan ihop keson med äggen.

Vispa upp grädden i en skål för sig och tillsätt sedan kesoblandningen, riven bittermandel, vaniljpulver och saffran.

Häll upp i en ugnssäker form, ca 15×20 cm och strö över flagad mandel. Grädda ca 25 minuter. Täck med folie om kakan får för mycket färg.

Servera tillsammans med vispad grädde och bär.

Yum yum gimme some!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...