Då var det dags för ännu ett inlägg om mina upplevelser av optimal ketos. Har tidigare skrivit om kosten och hur det påverkade vikten om någon vill läsa om detta.
Tack vare att jag reggade allt jag åt på Matdagboken under dessa två månader kunde jag se vilka vitaminer och mineraler jag inte fick i mig tillräckligt av. Nu pratar vi RDI ( som står för rekommenderat dagligt intag, eller minimidos för att inte utveckla bristsjukdomar), vilket kan diskuteras om det är en tillräcklig daglig dos. Nedan kan ni se en lista över de vitaminer och mineraler jag (i stort sett) dagligen inte uppnådde RDI
B1
B2
(B6, dock inte under alla dagar)
B9
Magnesium
Zink
Kalcium
De dagar då jag fettfastade eller åt mindre energi än normalt uppnådde jag inte RDI på övriga vitaminer och mineraler heller, med några få undantag. Ganska logiskt. Blir svårt att få i sig tillräckliga doser på ingen -eller väldigt lite energi.
Mycket möjligt att jag skulle upplevt dessa brister även på min vanliga LCHF kost, då många av B-vitamnerna återfinns i lever och blod vilket jag inte äter. Men det finns ju även i kött, skaldjur, nötter och frön vilka alla måste begränsas om vi vill vara i optimal ketos. Det ger lite att tänka på, eller? Näringsbrist vs. ketos. Fast man kan ju alltid bara poppa några piller, så är det problemet löst 😉
Men det här med proteinet då?! Fick ju sänka mitt intag och låg ungefär på 1 gram per kg kroppsvikt för att stanna i ketosen. Är det en rimlig och lagom siffra vad gäller både underhåll och önskan att lägga på sig muskler? Vet inte svaret, men spontant känner jag nej.
En annan sak som jag tänkt mycket på är det här med serotonin (ett må bra, vårt ”välbefinnande” hormon) hur funkar det i längden på en ketogen kost? Speciellt för oss tjejer, då vi generellt har en lägre dos av detta jämfört med killar. Det här ämnet förtjänar ett helt eget inlägg, då det finns många tankar jag vill dela. Later gater!
