Sist jag PT trĂ€nade tyckte mr PT att jag skulle börja med explosiva hopp. StĂ„ pĂ„ marken och hoppa upp och landa (som nĂ€r man Ă€r djupast i ett knĂ€böj)pĂ„ den hĂ€r 60 cm höga plinten…
-”No way, sa jag. Finns inte en chans att jag kan hoppa sĂ„ högt. Det gĂ„r bara inte. IÂŽm gonna fall on my face and bleed all over the place.” DĂ„ kollade han pĂ„ mig med (eventuell) besvikelse i sina ögon, och sĂ„ fick jag hoppa upp pĂ„ en mycket lĂ€gre plint (30 cm). Det kĂ€ndes skit nördigt đ
Jag har PT date pĂ„ tisdag och jag kĂ€nde bara att jag kan ju inte komma dĂ„ och fortsĂ€tta hoppa upp och ner pĂ„ mes-plinten… Sagt och gjort, det var bara till att bita ihop och försöka hoppa. And you know what…det var ju huuuuur lugnt som helst! Inga problem alls. ”Det gĂ„r bara inte” Ă€r fula ord som jag ska sluta anvĂ€nda. Promise!
Ska nog inte sĂ€ga till PT:n att jag övat, för dĂ„ fĂ„r jag sĂ€kert hoppa upp pĂ„ den högsta av dom. Den som Ă€r 75 cm hög đŻ