Socker och sötning - här står jag

socker-och-so%cc%88tning

Socker, honung, sirap, sockeralkoholer, artificiella sötningsmedel eller frukt - vad ska man välja? Och ska man ens äta något som är sött och innehåller socker och sötningsmedel?

Bra fråga - och svaret kommer variera beroende på vem du frågar. Jag kan bara ta mig själv som exempel. För bara ett år sedan hade jag svarat sockeralkoholer och innan dess hade jag svarat artificiella sötningsmedel (!!!).
Idag svarar jag honung eller frukt, men det händer att jag använder vanligt vitt socker med (exempelvis i kombuchan)…

En fråga jag brukar få är vilket som är ”bäst” av vitt socker och kokossocker? Jag säger pest eller kolera. Förstår ärligt talat inte varför det ena har fått godkänt och inte det andra. Kokossocker innehåller mer fruktos än vanligt socker - och det är ju inte bra…

Förr valde jag sötning efter vilket som skulle påverka mitt blocksocker och min vikt minst. Idag väljer jag sötning efter vad jag anser vara mest naturligt och tänker inte så mycket på vare sig blodsocker eller vikt. För en frisk och aktiv kropp klarar ju faktiskt av hantera söta saker då och då - i rimliga mängder.

Ska man äta sött då? Det ska ”man” kanske inte göra och antagligen inte på en daglig basis. Det är inget kroppen behöver, men som Colting uttrycker det; det är gott med lite kolhydratnjutning ibland ;D

Det här med stress…

Jag tror att vi skulle lösa många hälso- 0ch känslorelaterade problem, om vi bara kunde lära oss att hantera - eller ännu bättre - lära oss undvika mycket av den stress vi idag upplever.

Det finns många olika typer av stress och de påverkar oss såklart i större eller mindre utsträckning, beroende på vilken typ det är samt i vilken grad vi upplever oss vara stressade. Vi är ju olika tåliga inför detta.

Det man brukar skilja på är akut och kronisk stress. Det senare alternativet är det som är farligt för oss och det som slutligen kan göra oss sjuka. Men hur uppstår då stress? Ja det grundar sig väl i en känsla? En känsla av att kanske inte räcka till, att inte duga. Det kan vara svårt att leva upp till någon annans förväntningar på en själv. Men vet du, det är ännu svårare att leva upp till de förväntningar du har på dig själv. Att inte trivas med sig själv och den livssituation man befinner sig i är nog den största och farligaste stressoren. Och här tror jag många som går in i väggen befinner sig.

Vad händer i kroppen när vi är under (konstant) stress? Man får

  • Hormonella obalanser
  • Försämrat immunförsvar
  • Försämrad sömn
  • Sämre matsmältning
  • Sämre näringsupptag
  • Genomsläpplig tarm
  • Problem med vikten

 

Det här är inget man skojar bort, det här är allvarliga grejjer. Så vad är lösningen då? Det enkla svaret är såklart att man måste förändra sin livssituation, sina tankar och förväntningar på sig själv och lära sig säga nej. Det svåra i det hela är att faktiskt göra det.

 

Läkemedel framför livsstilsförändring

la%cc%88kemedel-framfo%cc%88r-livsstilsfo%cc%88ra%cc%88ndring

Något är allvarligt fel med vården när man som patient blir erbjuden medicin framför en livsstilsförändring. Borde det inte vara tvärtom? Många av de åkommor man väljer att behandla medicinskt, exempelvis högt blodtryck, rubbade blodfetter och diabetes typ 2 skulle ju i de flesta fall faktiskt gå att råda bot på med en livsstilsförändring. Det sorgliga i det här är att många patienter inte har en aning om att detta. Fast ännu sorgligare är det att läkare inte informerar om det här, utan hellre väljer att skriva ut ett recept på något som kommer lindra symptomen men som aldrig kommer bota och lösa orsaken till problemen.

Om jag själv hade diagnostiserats med något av ovanstående hade jag först och främst frågat min läkare varför jag drabbats av dessa symptom - för symptom är ju ett tecken på att något är fel. Din kropp försöker säga dig något. Nästa fråga hade blivit hur och vad jag själv skulle kunna göra för att minska eller undslippa det här. Jag undrar hur vanligt det är att man ställer de här frågorna som patient. Kan man verkligen tro att man är helt maktlös och att medicinering är den enda lösningen? Kanske är det så.

Det borde vara en skyldighet att som läkare främst upplysa patienten om varför hen har högt blodtryck, rubbade blodfetter eller ett alldeles för högt blodsocker - innan (eller i kombination med, om det för stunden behövs) man skriver ut ett recept med piller. Man borde inte få uppmuntra till en fortsatt rutten livsstil.