Jag springer helst inte, men barfota och under dessa förutsättningar är det en helt annan sak. Har en (o)vana att vakna tidigt, semester eller inte - och tränar ju helst vid denna tidpunkt. Tanken var att jag skulle gå och gymma på det spartanska gymmet, men som tur var kom jag på bättre tankar. Varför
frivilligt låsa in mig i en trång varm lokal, när jag har möjligheten att vara utomhus? Bestämde mig där och då för att skippa gymmet och ta tillvara på stunden och den miljö jag befinner mig i.

Det gick inte snabbt och rundan började ganska tråkigt. Sprang längs med med öns huvudgata, med absolut inget kul att fästa blicken på. Tolv minuter senare närmar jag mig kusten och möts av hav och sand som sträcker sig i det oändliga. I och med att klockan fortfarande är arla är jag i stort sett ensam om detta - och den känslan är ganska överväldigande. Inga solstolar, inga parasollet, inga människor - bara oändligt hav, sand och jag. Mäktigt! Ibland är det helt rätt att välja nöje framför nytta 😉