Visst är det gott med mat? Njuter av vartenda mål - och ändå envisas jag med att kasta i mig maten. Bryr mig knappt om att tugga den. Sväljer den nästan hel. Som en orm typs. Det kan väl aldrig vara bra?

Kom på mig själv för ett par dagar sedan när jag lunchade med Fantastic. Först tog jag en bit av kycklingen, som åkte ner förhållandevis otuggad. Därefter poppade jag ett par av kosttillskotten som jag sköljde ner med vatten. Därefter en bit kyckling till…tugga tugga svälj…hel….”Jag äter som en orm!” utbrast jag till Fantastic. Förklarade hur jag menade var på han svarade att -”Det där får du ju bara lägga av med!”

Lättare sagt än gjort. I början av varje måltid är jag fullt medveten om att jag ska tugga en massa gånger (minst en miljon) innan jag sväljer. Sen börjar jag kolla telefonen, eller läser jag lite i en bok och vips - så är jag tillbaka till the-orm-ätar-way.

Självklart börjar jag fundera över det här beteendet och vilka konsekvenser det kan få. Det första som slår mig är det här med saltsyran i magen. Ni kommer kanske ihåg att jag testade syrabalansen och det visade på att jag producerade för lite. Om man lägger ihop dessa givna fakta

1. Jag tuggar inte maten
2. Jag har en dålig produktion av saltsyra i magsäcken (som leder till försämrad matsmältning och ett försämrat näringsupptag)

KLART SOM FAN ATT JAG HAR DET! För det första börjar matsmältningen redan i munnen genom att man tuggar maten! Det är inget bra att det kommer för stora bitar ner i magen. Genom tuggning och salivblandning går signaler till magsäcken som börjar producera magsyra…Wait a minute now! Klart att jag inte kan göra tillräckligt med syra om jag sväljer maten hel och stressäter. Syraproduktionen påverkas dessutom av stress. Vilken ond cirkel jag hamnat i!

Från och med nu är det alltså slut på ormfasonerna! Här ska det tuggas så det står härliga till. Kan hända att det får bli mobil/bok-löst nu en tid framöver. I alla fall till jag lärt mig äta igen 😉

Lite kort om saltsyra - hämtat från halsovagvisaren.
Saltsyra behövs i magen bland annat för att aktivera det proteinspjälkande enzymet pepsin, som behövs för att bryta ner proteinrik mat, som kött. Saltsyra behövs också för att ta död på skadliga bakterier i maten. Enzymproduktionen minskar vid för lite saltsyra och försämrar matsmältningen ytterliggare. För lite saltsyra leder till att man får svårare att ta upp många mineraler, vitamin B12 och aminosyror. För att vi ska kunna tillgodgöra oss t.ex. Kalcium behövs saltsyra, om det finns för liten mängd av sådan syra eller ingen alls, kan kalcium inte lösas och kan inte utnyttjas så som det behövs av kroppen. Istället finns det risk för att det lagras i vävnader, njurar och leder som kalciumavlagringar, vilket kan ställa till med en hel del problem.