Därför slutade jag räkna

maj 23, 2012 i LCHF

Många tonårs tjejer har i dag en ätstörning. Jag var inget undantag. Var nöjd med livet, men inte med hur min kropp såg ut. Tyckte att jag var tjock, vilket jag såklart inte var (50 kg till min 169 cm). Ju mindre jag åt, desto bättre tyckte jag att jag var. Jag antar att det handlade om någon slags kontroll - och det här var något som jag riktigt bra på! Som tur var blev jag klokare med åren och gick så smått över till en något sundare livsstil.

GI kom in i mitt liv och jag lärde mig allt om det glykemiska indexet. Läste på om vilken sorts mat jag skulle äta - och vilken sort jag skulle hålla mig borta ifrån. Eftersom jag fortfarande hade en släng av (ät) matstörning började jag väga min mat. För att se hur mycket fett, protein, kolhydrater och kalorier jag fick i mig. Under denna tid var Fredrik Paulun min stora inspiratör - och i hans bok ”Allt om fettförbränning” hade jag läst att om man verkligen skulle bränna fett och komma i form skulle energiintaget fördelas på 25% fett, 30% protein och 45% kolhydrater. Varje dag skrev jag upp vad jag ätit,vägde, räknade och summerade. Det var alltså nu jag gick in i fasen väga, mäta, räkna - som skulle komma att följa mig en väldans massa år framöver.

GI gav mig inte den utdelning jag ville ha, så efter några år började jag leta efter andra alternativ och snubblade över Atkins dieten. Det var ett helt nytt förhållningssätt till maten till att börja med. Jag var fortfarande fettskrämd och tyckte det var hemskt i starten. Här hade jag levt i stort sett hela mitt liv på de magraste alternativen. Alltid light. Aldrig full fat. Anyways, mitt vägande och räknande fortsatte. Den enda skillnaden var, att nu blev det fokus på hur många kolhydrater jag fick i mig per dag, så jag vägde och räknade - så allt skulle bli ”rätt”. Jag gick ner de kilon som jag inte blivit av med under mina GI år, och det var ju ett plus i kanten. Men säg den lycka som varar för alltid. Jag började unna mig lite här och unna mig lite där och efter ett tag var kilona tillbaka där dom tidigare suttit.

Kommer inte ihåg hur jag snubblade in på kolhydrater.ifokus första gången, men kommer ihåg att jag var helt tagen. Vad var det för skumma människor? Dom drack något som hette äggmjölk till frukost och tryckte i sig bacon, grädde och ägg i mängder….Och så gick dom ner i vikt…Det var min inkörsport till LCHF och folket som höll på med detta :).

Skillnaden mellan Atkins och LCHF var väl att man kontrollerade sitt fettintag mer i Atkins. Jaha, en ny värld öppnade sig för mig. Igen :). Nu skulle jag äta ännu mera fett än tidigare. Bestämde mig för att följa regeln 80% fett 20% 20%. Vid det här laget vet ni vad det innebär antar jag…Det var bara till att ta fram vågen och börja väga och räkna så man fick i sig ”rätt” mängd av allt. Det här höll jag på med i sååååååå många år. Kanske inte varje dag, men alltför många dock. När jag tänker på den tid jag har lagt ner på detta vill jag bara gråta. Kunde gjort så mycket annat vettigt med den tiden.

Anyways, när jag började med LCHF gick jag såklart ner i vikt igen. Så småningom avstannade viktminskningen, men jag var NÖJD! Det var väl då jag även insåg att det här var ingen diet längre, utan det här var min nya livsstil. Jag visste vad och hur mycket jag kunde äta utan att gå upp i vikt. Vägandet och mätandet fick en allt mindre plats i mitt liv, och ebbade så småningom ut helt. Fram tills…:D experiment magrutor på 95 dagar kom till 😀 Fast då gjorde jag det bara två veckor och endast för att kunna hänvisa till hur mycket jag fick i mig under en dag.

Med facit i hand - för mig är det en enorm befrielse att inte behöva väga och räkna. Att kunna släppa kontrollen liksom och bara ”köra”. Därför har jag slutat räkna!