Rälig incident idag på gymmet. Fredag eftermiddag, inte mycket folk där alls. Vid konditionsmaskinerna var det jag och en lite äldre man som jag har döpt till Silverräven. Han har sådär fint grått hår, därav namnet. Välfriserad, solbränd man ser att han bryr sig om sitt yttre. Silverräven står och trampar loss på en crosstrainer. Min plan idag var en halvtimme på just en sådan. På gymmet står det tre crosstrainers i rad. Hoppar upp på den som står längst till vänster. Silverräven står längst till höger. Okej, allt känns bra. Kör på i ett bra tempo. Då kommer den första rapen. Alltså, jag rapar inte rakt ut. Nä nä, jag har den i munnen, men man måste ju pysa ut luften.Vill bara berätta att idag åt jag bland annat chorizo till lunch. Kryddig, vitlökig, stinkig korv. En doft av död lägger sig runt mig - ångar sakta men säkert mot Silverräven. Kanske att han inte märkte nåt? Den kanske ”löstes” upp på vägen?…Under mitt halvtimmespass kommer det säkert fem sådana här rapar till. What to do? Man kan inte precis hålla tillbaka rapar. Än mindre kan jag skylla på någon annan, i och men att det bara var jag och och Silverräven där. Tänk om han har gett mig ett namn nu. När han ser mig kommer han tänka -”Jaha, här kommer stinkiga Chorizotjejen”. Inte hett!!!
Usch vad grisig jag är.
Haha sjukt kul chorizotjejen!
Var tvungen till att dela med mig 🙂